Vilka predikar de för, dessa politiska strebrar på väg upp?
Frågan ställs med anledning av det självskadebeteende hos SSU vi redogjorde för häromveckan. Ungdomsförbundet publicerade ett inlägg på facebook, som refererade till moderatledaren Ulf Kristersson som bl.a. odugling, tönt, nolla och sopa. Författare till inlägget var förmodligen SSU:s content manager, Övikssonen och tidigare ordförande för SSU Örnsköldsvik, Emil Nordfjell. I hans tjänst ingår just att ansvara för ungdomsförbundets innehåll på digitala kanaler.
Självskadebeteendet består i att facebookinlägget möttes av kritik – t.o.m. från de egna. Flera kommentatorer skriver under inlägget att de dels är medlemmar i SSU, dels helt tar avstånd från inlägget ifråga.
För att besvara den inledande frågan måste vi systematisera det politiska sammanhanget. Vilka grupper befolkar den politiska spelplanen? Vi ser huvudsakligen tre grupper: Väljarna, partimedlemmarna och partifunktionärerna.
Den sistnämnda gruppen omfattar allt från de mest aktiva partimedlemmarna till de med förtroendeuppdrag och de folkvalda. Här finner man såväl valberedningsledamöter i den lokala S-föreningen som slipade yrkespolitiker på riksnivå.
Ur en partifunktionärs synvinkel delas gruppen väljare i tre underkategorier: redan frälsta, politiska motståndare och tredje man. En sant ideellt arbetande partifunktionär vänder sig retoriskt mot tredje man. Det är där man vinner nya och därmed fler väljare.
Den politiska strebern i ett maktparti som omsätter miljarder och ger tusentals partifunktionärer försörjning – en nomenklatura – vänder sig i sin politiska gärning mot de som kan ge honom eller henne fördelar i slingrandet upp på karriärsstegen. Ryggdunkningar från valberedningsledamöter eller uppmärksamhet från partidignitärer är det önskvärda. Tredje man bland väljarna, som tyst och obeslutsamt följer det politiska spektaklet, ger strebern fulla fan i. Det är partiets nåd strebern skall erhålla för att klättra. Inte väljarnas.
Och ibland smäller det uppenbarligen i ansiktet när sådana karriärister söker de egnas uppmärksamhet och ryggdunkningar. Omdöme är inte lätt alla gånger. Särskilt inte när man betänker att hjärnan inte är fullt utvecklad förrän vid 25 års ålder ungefär.
Salig Lindström skrev – för länge sedan nu – nedan i en skämtteckning i DN:
”Vårt företags organisation är i princip uppbyggd som ett träd fullt med apor. När aporna där uppe tittar ner, så ser de bara en massa leende ansikten, men när aporna där nere tittar upp, så ser de bara en massa arseln.”
Det går bra att byta ut ”företag” mot ”parti”.
Fler inlägg
Då riksdagsledamot – nu bidragsfall
Det ska löna sig att vara politiker – exemplet Sonidsson
Så skapas en oligark – med skattepengar och S goda minne