En kommuninvånare har som vi tidigare rapporterat lämnat in ett s.k. medborgarförslag, där det föreslås att en folkomröstning skall hållas om Varvsbergets framtid och huruvida det där skall byggas bostäder. Se inlägget ”Medborgarförslag till fullmäktige: folkomrösta om Varvsberget!”.
Idag bereds denna fråga i kommunstyrelsens arbetsutskott, innan den går vidare till kommunstyrelsen och sedermera kommunfullmäktige.
På detta medborgarförslag har kommunledningsförvaltningen tagit fram ett förslag till beslut, som – naturligtvis – säger att förslaget skall avvisas. För hur skulle det se ut om medborgarna fick ta ställning i enskilda politiska frågor, istället för att lita till den representativa demokratins framröstade ombud? Det är sådana suspekta saker man sysslar med i Schweiz och är naturligtvis ingenting som ett välfungerande och demokratiskt land som Sverige kan hålla på med. (Förstod du inte ironin, behöver du förmodligen läsa på om välstånd och demokrati i Schweiz, alternativt gå i samtalsterapi).
Hur motiverar då tjänstemännen att förslaget om kommunal folkomröstning skall avvisas? Så här:
Läser man tjänstemännens text, så får man intrycket av att det endast är genom ett så kallat folkinitiativ som en kommunal folkomröstning kan komma till stånd. Men så är det inte.
Valmyndigheten skriver på sin hemsida:
”Kommunala folkomröstningar är alltid rådgivande och det är kommunen eller regionen som beslutar om en folkomröstning ska hållas i kommunen eller regionen. Ibland tas initiativet till folkomröstningen av de som bor i kommunen.
Vi konstaterar alltså att fullmäktige beslutar huruvida en folkomröstning skall hållas och frågan behöver inte väckas av ett folkinitiativ. På vilka sätt kan då ärenden väckas i fullmäktige? Det framgår i kommunallagens 5:e kapitel:
Ärenden får alltså väckas genom medborgarförslag enligt 8 kapitel 1 och 2 §§. Så vad står det där? Detta:
Här finns ingen begränsning som synes. Existensen av det som kallas för folkinitiativ, som en väg till en folkomröstning, utesluter inte möjligheten att i ett medborgarförslag föreslå en kommunal folkomröstning. I Övik har fullmäktige beslutat att vi kommunmedlemmar skall ha möjligheten att väcka ärenden i fullmäktige genom medborgarförslag. Alltså kan vi i sådana föreslå fullmäktige att en kommunal folkomröstning skall hållas.
Tjänstemännen har alltså skrivit, ja, lögner, när man påstår:
”[medborgarförslaget] inte uppfyller kraven för att i fullmäktige väcka ett ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga.”
Dessutom: om nu medborgarförslaget inte skulle uppfylla kraven för att väcka ett ärende, så skall ärendet förstås inte väckas. Det vill säga inte gå till fullmäktige, utan kastas i papperskorgen som varandes illegitimt. Men så sker inte, ty tjänstemännens text slutar så här:
Och där framgår också att det inte är vilka som helst som författat det. Stabschefen på kommunledningsförvaltningen och en kommunjurist (ja, det finns flera). Till er säger vi: det är fult att ljuga.
Det finns nog skäl att fundera varför det överhuvudtaget föreligger ett tjänstemannaskrivet förslag till beslut i detta medborgarförslagsärende. Huruvida en folkomröstning eller inte skall hållas, torde vara ett av de bästa exemplen på fråga, som är rent politisk och inget annat. Det är djupt odemokratiskt att förtroendevalda gömmer sig bakom tjänstemän i den frågan.
Det återstår att se om det finns någon politiker med stake nog att öppna käften och påpeka ovan.
Vänsterpartiet? Här ställs ert nyåterfunna förhållande med S på prov. Ett lackmustest för oss betraktare. Kommer ni fegt tiga still nu eller, som det ibland kallas, visa prov på integritet?