Det föll sig inte bättre än att en måndagsmorgon i slutet av 80-talet, anlände skiftlaget till en av hallarna på Hägglunds för att påbörja veckans arbete, bara för att mötas av denna syn: i styrhytten till en vagn av samma slag som ännu idag trafikerar Roslagsbanan i huvudstaden, låg trenne arbetarhjältar redlöst berusade. Två tidsstudiemän och en klubbordförande. Oförmögna att kontrollera såväl lemmar som kroppsöppningar, var det nog en syn både såväl bekant som felplacerad för mången åskådare. Felplacerad både i tid och rum, så att säga. Fredag och Folkets park? Ja. Måndag och Hägglunds? Nej.
Och åskådarna räknades i stora tal, för många arbetade där då.
Dåvarande personaldirektör, tydligen känd för ett lugnt temperament, fick med hjälpredor rycka ut och skadereglera situationen. Det lugna temperamentet lös denna morgon med sin frånvaro, när direktionsbilen inreddes med sopsäckar till skydd mot arbetarklet. Bilen skall ha varit en chevrolet van, med förhöjt tak och extra påkostad inredning. Normalt framfördes den av chaufför i uniform.
Med det besvär som formlösa och slappa kroppar ger upphov till, lastades de berusade en och en in i direktionsbilen och transporterades hem. En av dem återvände senare för att hämta sin bil. Lite väl snart, givet omständigheterna. Hur den bilresan slutade, är en annan historia.
Vederbörande är idag socialdemokratisk politiker och tillhör den övre kretsen i partiet i kommunen.
[Fritt tolkat efter att ha återberättats av en som var med]