Beslagtagen narkotika har vid tre tillfällen under 11 månader försvunnit från polisstationen i Övik. Polisen anser själva att narkotikan måste ha blivit stulen.
Detta rapporterade SVT Västernorrland i torsdagens sändning. Man lade också upp en mycket sparsmakad artikel på sin hemsida. Inslaget som gick ut i TV var än mer sparsmakat. Vi återger här artikeln i sin helhet:
”Vid tre tillfällen har beslagtagen narkotika stulits från polisstationen i Örnsköldsvik. Men tjuven, eller tjuvarna, går fria.
Narkotikan har försvunnit under en period av elva månader, det hela polisanmäldes som stöld eftersom polisen själva ansåg att någon måste ha lagt beslag på beslagen.
Vem tjuven är får vi dock inte veta. Chefsåklagare Elisabeth Brandt vid avdelningen för särskilda utredningar har nämligen lagt ner alla tre förundersökningarna. ”Vidtagna åtgärder har inte lett till att någon kan misstänkas för brottet. Ytterligare utredning kan inte antas ändra på det” skriver åklagare Brandt som motivering till beslutet att lägga ner utredningarna.
Hur mycket narkotika och vilka substanser som varit stöldbegärliga i polishuset framgår inte av beslutet.”
Allehanda har överhuvudtaget inte skrivit om saken. Huruvida P4 Västernorrland rapporterat eller inte, kan vi inte svara på. Däremot hittar vi inget på deras hemsida om saken.
Är det inte fantastiskt? När knark stjäls eller slarvas bort av polisen i Övik – på polisstationen – så gäller tydligen följande:
- Av tre tongivande lokalmedia så rapporterar endast en (som det verkar) vad som hänt.
- Den media som rapportera, synes inte anse att det är intressant vilken slags narkotika som försvunnit eller hur mycket och vilket värde den betingar i försäljningsledet. Man nöjer sig med att lakoniskt konstatera att det inte är känt.
- Man intervjuar inte polischefen Dick Danielsson.
- Inte heller intervjuar man åklagaren som lade ned förundersökningen.
Det är lockande att här göra sig rolig över Övikspolisen som en slags Kling- och Klangverksamhet, men det ger ett skratt som fastnar i halsen. Den media som ser mellan fingrarna är samma media som ska föreställa att granska makthavare. Två av medierna är skattefinansierade. Och den polis som slarvat bort narkotika på sin egen polisstation, är samma polis som ska skydda kommuninvånarna och utreda när brott har begåtts mot dem.
Kan vi längre lita på att media rapporterar missförhållanden? Kan vi lita på polisens förmåga att sköta sitt uppdrag?
Här skulle vi kunna avsluta den här texten. Du läsare förfasar dig, skakar på huvudet åt tokeriet och mer än så blir det inte. Vi vill inte nöja oss med det, utan vi vill att den helt avgörande och viktigaste frågan ställs. Vilken då? Denna:
Varför blir det som hänt inte en nyhet?
Du måste nu förstå en sak om journalister och deras arbete. De har ständigt en press på sig att producera material. Och det som hänt med narkotikan är en gratisnyhet. Inget fältarbete behöver göras. Det finns ett skriftligt beslut från åklagare. Polischefen Dick Danielsson nås på telefon på det enklaste sätt. Åklagaren likaså.
Man väljer att underlåta att göra ett enkelt arbete som skulle ge en typ av nyhet som kommuninvånarna efterfrågar. Vår uppfattning är att ett sådant val sker högst medvetet. Alltså tillvaratar man någons eller någras intresse. Denna någon eller några återfinns självklart på polisstationen i Övik. Det vi kan och bör göra – även du läsare – är att fundera över vilken väg inflytandet tar mellan någon eller några på polisstationen och länets massmedia.