Hemtjänststölderna – fortsättning

Nya uppgifter har kommit bloggen tillhanda i fallet med stölderna i hemtjänsten. Innan vi redogör för dessa, vill vi lämna en – förhoppningsvis onödig – uppmaning.

När man skriver om ett enskilt fall av missförhållande i en verksamhet, finns det en risk att verksamheten som sådan drabbas och smittas av det skedda. Det ligger liksom i farans riktning. Därför vill vi noga betona att det finns ingen anledning från vår sida att tro att det förekommer systematiska stölder i hemtjänsten. Vår uppmaning till er läsare är därför att inte dra generella slutsatser om hemtjänsten utifrån det som skett.

Däremot finns det stora frågetecken kring vissa andra organisationers agerande, vilket detta inlägg kommer att visa.

Vi återger snabbt vad som hänt. Ett dödsbo upptäcker att deras bortgångne anhörig har bestulits och polisanmäler saken. Misstänkt är en person i hemtjänsten. Personaldirektören och förhandlingschefen på kommunen utreder saken i egenskap av arbetsgivare, varpå man fattar beslut att avskeda personen. Detta sker i april 2018. Någon gång därefter upptäcker en godman att dennes huvudman också blivit bestulen. Stölderna skall ha varit 20 000 kr per år under fem års tid. Hvudmannen vill inte att stölderna skall polisanmälas och godmannen gör inte heller det. I februari 2019 avtalar kommunen med den avskedade om ett avgångsvederlag på 16 månadslöner.

De uppgifter som kommit bloggen tillhanda är följande:

Polisen är skyldig att utreda brott som faller under allmänt åtal, om de får vetskap om dem. Någon polisanmälan behövs ej. Stöld faller under allmänt åtal.

Godmannen har meddelat polisen stölderna, men ej gjort en formell anmälan. Överförmyndaren känner till detta.

En utredning har gjorts av överförmyndaren för att avgöra huruvida en polisanmälan skall göras. Därvidlag har man genom ett läkarintyg förvissat sig om att huvudmannen förstår vad saken gäller och eftersom denne gör det, anser sig inte Överförmyndaren kunna göra en polisanmälan i strid med huvudmannens vilja.

Polisutredningen i det fall som är polisanmält är fortfarande öppen.

Så ligger landet och vi konstaterar först detta: ibland är visst Överförmyndaren mycket snar att bevisa att deras huvudmän inte lider av kognitiv svikt! (Jämför Arne Gavelin). Hela saken är absurd. Överförmyndaren har kännedom om att brott har begåtts under mycket lång tid och brottsoffret är satt under godmanskap. Den godman som inte upptäckt stölderna, faller under Överförmyndarens tillsynsansvar. Och Överförmyndaren gör allt i krumbuktväg för att inte polisanmäla. Viktigt är detta: Överförmyndaren skulle inte på något sätt bryta mot någon lag om de polisanmälde stölderna, trots att huvudmannen inte vill det.

Över till polisens agerande. Vi konstaterar att polisen är skyldiga att utreda stölderna mot huvudmannen. Att det kan vara svårt att utreda ett brott mot brottsoffrets vilja, förstår vi nog alla. Men har man överhuvudtaget lyft ett finger? Det får vi aldrig veta. Den s.k. förundersökningssekretessen kommer tjäna den polisiära oviljan väl.

Och utredningen är fortsatt pågående! Snart två år har förflutit sedan dödsboet polisanmälde. Det är helt enkelt förskräckligt. Vad är det som pågår hos polisen i Örnsköldsvik? Betänk att polisen är mycket glada i att lägga ned utredningar nuförtiden. Brott kan inte styrkas, spaningsuppslag saknas, gärningsmannen förmodas ha lämnat landet och allt vad det finns för standardmotiveringar. Den här utredningen verkar man inte kunna döda på det sättet. Då hade man nog gjort det. Men man för den inte heller vidare.

Vi trodde när vi skrev förra inlägget att polisen hade lagt ned utredningen och att det skedde före det att kommunen avtalade avgångsvederlag med den avskedade. Det skulle nämligen förklara kommunens agerande i de förhandlingarna. Men nu kommer saken i ett annat ljus. Vi trodde fel. Trots pågående utredning så agerade kommunen som vore polisutredningen nedlagd.

Vad är det som pågår här egentligen?

Avslutningsvis vill vi påminna om inlägget Kain och Abel – ännu ett förvaltarärende. Där skötte den ena brodern den andre broderns ekonomi, när denne blivit dement. Hemtjänsten upptäckte en transaktion från den dementes konto till den friska brodern. Saken resulterade i en orosanmälan till Överförmyndaren, vilken initierade en utredning om att sätta den demente brodern under förvaltarskap.

Jämför detta fall med det ovan. I det ena så misstänks hemtjänstpersonal för stöld av en huvudman. Överförmyndaren undviker att bidra till att saken utreds polisiärt. I det andra orosanmäler hemtjänsten istället och underförstått pekas den friske brodern ut som tjuv (vilket skulle kunna vara fallet – eller inte), varpå Överförmyndaren agerar.

Någon som ser det paradoxala?

(Apropå hur länge en förundersökning kan pågå, så återger vi denna textsnutt ur inlägget Dopingmålet från i somras:

Slutligen: den mest intressanta biten i denna affär, är att förundersökningen pågick i över två år. Det är en skandal. Och en ännu större skandal är att det inte är första gången åklagarväsendet i Västernorrland agerar med samma hastighet som en pormask. Det finns exempel när brottslighet hunnit preskriberas p.g.a. åklagares senfärdighet. Eftersom media har en ständig ”will to please-attityd” gentemot myndigheter och politiker, resulterar sådana haverier inte i varken några reprimander eller konsekvenser av socialt slag, då media inte går i klinch med de som orsakat dem. )

4 reaktioner till “Hemtjänststölderna – fortsättning

Lägg till

  1. 1/ Får en kommun ens utreda ett brottsmålsärende? Det är väl rättsväsendets uppgift.

    2/ Tips: Gå gärna igenom och kolla upp om det kan finnas släktskap/annan nepotism inblandad i den här soppan. Min ”här luktar det nedgrävd hund näsa” säger att något är fel, här.

    1. 1) Det är inte en utredning som ersätter polisens arbete, utan en utredning som skall ge svar på om arbetstagaren kan vara fortsatt anställd, skall sägas upp, avskedas eller köpas ut, kan man nog se det som.

  2. Vänta lite här, nu.
    Morsan min var gode man till en moster hon hade och hade den uppgiften i åtminstone 10 år tills den gamla, dementa damen gick bort.
    Jag kommer väl ihåg hur noga det var med den årliga årsredovisningen, den som skulle redovisas på plats hos överförmyndaren.
    Alla utgifter och alla uttag från bank/postkonton till de nödvändiga utgifterna, och då menar jag alla uttag och köp, skulle ovillkorligen täckas upp och det intill kronan.
    Nu när man läser att ingen har sett att det skett uttag om totalt 20 000 kronor per kalenderår i fem år hos en person med god man…det bör alltså begåtts tjänstefel av överförmyndarorganisationen i Öviks kommun om det här fått gått oupptäckt förbi.

    Kan det vara som så att kommunen(personaldirektören och förhandlingschefen med fler) vill skydda personalen inom kommunadministrationen, överförmyndaren/dess eventuella personal?
    Jag menar, en kommun i dag i Sverige(slumpmässigt utvald) är definitivt ingen snäll arbetsgivare, inte mot vare sig sjuksköterskor eller undersköterskor. Det är många som tror det. Att tro ”det är ju vår kommun, vi betalar ju skatt till den, och så” är helt fel.

    Med tanke på det är det riktigt underligt att kommunen köper ut sjuk/-undersköterska från hemtjänsten.
    Om det hade varit som Granskning Örnsköldsvik skriver, att en administrativ chef köps ut för dyra skattepengar, är en sak men en person på golvet får hundratusentals kronor, det är förvånande.
    Det vanliga är omedelbar avstängning, polisanmälan, avsked.
    (ovan skrivna är ingen anklagelse, det är funderingar runt det som förr varit hårt kontrollerat)

    1. Angående avgångsvederlagets storlek: det finns en praxis i detta som baseras på lagstiftning vi inte är insatta i. Men 16 månaderslöner är inte ovanligt och antalet månadslöner kopplar till hur länge den som ”köps ut” har varit anställd.

Var inte blyg, Kommentera!

Powered by WordPress.com. Tema: Baskerville 2 av Anders Noren.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: