Så slutade stölderna i hemtjänsten – avgångsvederlag istället för rättegång

I januari 2019 skrev numera pensionerade Ulf Häggqvist en serie artiklar om två fall av stölder i hemtjänsten. Vi har fått flera uppmaningar från läsare att ta upp saken på bloggen.

En anställd vid en hemtjänstenhet i centralortens periferi, varslades i april 2018 om avsked. Detta följde på en utredning om stöld av en brukare. Stölderna skall ha upptäckts av brukarens dödsbo. Dessa stölder blev polisanmälda.

När fallet ovan blev känt, fattade en godman misstanke å sin huvudmans vägnar. Huvudmannen hade nämligen haft hemtjänst utförd av den avskedade personen. Godmannen undersökte då möjligheten att huvudmannen skulle ha blivit bestulen och fann att så var fallet. 20 000 kr per år under 5 års tid, skall ha stulits. Till det skall läggas kortköp av varor till den hemtjänstanställde.

Godmannens huvudman ville ej polisanmäla stölderna. Ingen annan polisanmälde heller. Ulf Häggqvist skrev:

”Händelsen är inte polisanmäld, trots att det brukar vara rutin vid misstänkta stölder hos brukare.

– Det är brukaren själv som velat att vi inte ska polisanmäla, säger Lena Hurtigh, chef för kommunens hemtjänst.

Däremot är stölderna kända hos polisen, eftersom den kommunanställde figurerar i en annan utredning.”

I en artikel ställs överförmyndaren till svars med frågor om hur det är möjligt att en huvudman blir systematiskt bestulen, utan att godmannen förstår eller upptäcker vad som sker. Arbetsledare Jens Hjalmarsson utlovar mer omfattande kontroller av de årsredovisningar som ställföreträdarna lämnar in (godmän och förvaltare). Detta sker samtidigt som Arne Gavelin spenderar en vinter under interimistiskt förvaltarskap, i väntan på slutligt beslut.

En anhörig författar en ilsken insändare, där det ifrågasätts att ingen har gjort en polisanmälan. Artikeln om mer kontroll hos överförmyndaren publicerades den 22 januari 2019. Sen blir det tyst.

Så vad hände sen?

Den brottsmisstänke avskedades i april 2018. I februari 2019, ungefär en månad efter Ulf Häggqvists artiklar, så träffas ett avtal mellan den avskedade och kommunen. Avtalet föregås av först lokala fackliga förhandlingar, därefter centrala förhandlingar. Jurister från SKL biträder kommunen i förhandlingarna.

Vad avtalade man? Den avskedade fick 16 månadslöner i avgångsvederlag – 456 000 kr.

Här inser nog alla att allt blir helt fel, hur man än vänder och vrider på detta.

Det är kommunens personaldirektör och förhandlingschef som tillsammans utrett det första fallet av stölder. De stölder som alltså är polisanmälda. Tillsammans fattade de också beslutet att avskeda den anställde. I sammanhanget bör man förstå detta: kommunen är en gigantisk arbetsgivare med i runda slängar 6000 anställda och är man där personaldirekör respektive förhandlingschef, så är man inte vilka dumskallar som helst. Båda två lär vara juridiskt utbildade och har i konkurrens gjort karriär i organisationen. Som sådana har man både förmågan att utreda och fatta beslut, likaväl som ett riskmedvetande kring den egna personen, som bidrar till att förhastade beslut knappast blir fattade.

Sålunda är det fullt rimligt att tro att personaldirektören och förhandlingschefen uppfattade att bevisen för stölder var mycket klara och tydliga. Annars skulle man knappast avskedat vederbörande, under risk om en framtida arbetsrättslig tvist med osäkert utfall. Speciellt inte med tanke på att personen var arbetsplatsombud för kommunal, vilket research visar var fallet åtminstone så sent som 2015.

Polisen måste ändå ha varit av en annan uppfattning, då utredningen verkar gått sotdöden tillmötes. Och trots att de andra stölderna, med Ulf Häggqvists ord, är kända av polisen, så kommer vi aldrig få svar på om utredning pågår där. Förundersökningsledare Maria Näslund kommer svara att sekretess råder och därmed blir allt still.

Tro oss när vi påstår att något står inte rätt till hos polisen i Övik. Två högt uppsatta chefer i kommunen med juridisk kunskap och gedigen erfarenhet av personalfrågor och -hantering, ser det som så tydligt att stölder begåtts, att man avskedar ett fackligt ombud – men polisen kan inte leda detta till åtal, trots att ytterligare ett fall av stölder uppdagas.

Tillbaka till detta om polisanmälan i det andra fallet av stölder som upptäcktes. Det är så många led som underlåtit att polisanmäla. Godmannen har inte polisanmält. Förmodligen för att huvudmannen inte ville. Här sitter godmannen i en lite besvärlig sits. Å ena sidan får inte en godman rättshandla åt en huvudman i strid mot dennes vilja. Å andra sidan står det vem som helst fritt att polisanmäla en stöld.

Men övriga? Den anställdes arbetsledning? Chefen för hemtjänsten? De personer som har hållit i påföljande lex Sara-utredning? Och inte minst; överförmyndarenheten? Samma överförmyndare som på fullaste allvar hävdar att oj då, Arne Gavelin har frisknat till från sin kognitiva svikt. Det är inte heller ointressant att ställa frågan: hur kan en godman missa systematiska stölder under fem års tid? Är man lämplig sitt uppdrag då?

Varför har ingen person i kommunorganisationen med befälsgrad nog, kunnat göra det självklara att polisanmäla och därmed lämna åt polisen att utreda huruvida brott kan styrkas? Något är väldigt fel här.

Det finns bara två möjliga förklaringar, om vi tillåts spekulera. Den ena är att organisationen är så handfallen att den inte förmår uppbåda kraft till en sådan enkel sak. Den andra är att det är politiskt tillsagt – uttalat eller subtilt – att saken inte skall bli polisärende. Stölder i hemtjänsten? Äh, det är sånt de sysslar med i länets mer södra delar, inte här! Och definitivt inte fackombud!

Uppgiftslämnare till bloggen påstår att inga ansträngningar hos kommunen har gjorts när det gäller att undersöka om andra brukare blivit bestulna.

Vi har också en möjlighet som bör nämnas. Det är att den avskedade helt skulle vara oskyldig. I så fall skulle alltså Ulf Häggqvist kategoriskt skrivit om stölder, bara någon månad innan överenskommelsen om avgångsvederlag gjordes. Och kommunen avskedade en anställd på helt lösa boliner. Det vore något av ett verkligt moraliskt haveri. Men är det sannolikt? Möjligt, men osannolikt.

Vi kan åtminstone konstatera att Allehanda inte skrivit en rad om något avgångsvederlag. Eller har de det? Tänk det har de. I förbifarten, så att säga. I en artikel i somras intervjuades personaldirektör Nils Hörnström om kommunens avtalade avgångsvederlag. Under perioden 2018 och första fem månaderna 2019, tecknade kommunen 31 utköpsavtal med anställda till en total volym på knappt 4 Mkr. Ett citat från artikeln:

”Utköpsavtalen skiljer sig i antal månadslöner, de flesta handlar om mellan tre till sex månader, medan vissa avtal sträcker sig upp till 16 månader. Den tidigare mark- och planeringschefen Odd Johansson fick i april tidigare i år lämna sin tjänst på kommunen med åtta månaders avgångsvederlag, motsvarande 456 000 kronor. Utöver Odd Johanssons avtal har ytterligare en anställd inom kommunen fått ett avgångsvederlag på 456 000 kronor. Summan är den högsta av de 31 avtalen.”

Vad som är sant i skuldfrågan går inte säkert att avgöra. Men helt säkert är att Allehanda inte följde upp denna historia. Förmodligen för att man aktivt valde att inte göra det.

(Uppgifterna det redogörs för ovan, kommer direkt från kommunen, där inte annat anges. Vi har ställt frågor direkt till en tjänsteman som arbetat med fallet och vi har blivit hänvisade till denne. Svaren som avgetts har varit helt officiella och – vill vi betona – mycket sakliga och professionella. Ovanligt bra. Naturligtvis finns ingen koppling mellan bloggen och denne tjänsteman.)

Spara PDFSkriv ut