Tusen nya bostäder centralt i kommunens centralort. Utan befolkningstillväxt i kommunen som helhet. Det rapporterar Svt Västernorrland om. En fastighetsstrateg på kommunen yttrar sig:
”-Vi ser en inflyttning och ett ökat intresse att bo centralt, så det är en omflyttning inom kommunen.”
Allehanda har tidigare skrivit om en rapport från Länsstyrelsen, där det slås fast följande:
”Enligt SCB:s prognoser kring befolkningsutvecklingen i länet kommer antalet personer över 65 att öka samtidigt som personer i ålder 20-64 år kommer att minska eftersom fler väljer att flytta.”
Artikeln har rubriken ”Fler lämnar landsbygden – brist på bostäder i Örnsköldsvik: ”Vi ser att det finns ett sug””.
Allehanda försöker vinkla saken åt det positiva hållet (som alltid). Svt Västernorrland frågar åtminstone om förhållandet mellan att bygga och noll befolkningstillväxt. Men hur bör man betrakta det här egentligen?
Till att börja med är det helt osannolikt att kommersiella intressen i en kommun som saknar befolkningstillväxt och där inte heller det ekonomiska välståndet ökar speciellt per capita, skulle sätta igång att bygga tusen bostäder.
Det fanns ca 18 000 hushåll i kommunen år 2016. Idag lär det vara ungefär detsamma. Att i den situation bygga 1000 bostäder, vore en enorm ansträngning i förhållande till efterfrågeunderlaget. Kom ihåg här nu att de som köper eller hyr ny sådan bostad, lämnar något efter sig som skall antingen hyras ut eller försäljas.
Någonstans måste, av matematisk nödvändighet, de så uppkomna flyttkedjorna terminera i tomma bostäder. Småhus på landsbygden som förfaller eller hyresrätter som inte kan hyras ut. Kanske blir det Domsjö eller Själevad som tappar i popularitet? Det går inte att säga, men säkert är detta: grundläggande marknadsekonomiska principer säger att om utbudet ökar och efterfrågan förblir densamma (vi behöver bara en bostad per nuvarande hushåll), så kommer priset överlag att falla.
Därför får vi tomma förfallande småhus på landsbygd och i mindre tätorter samt outhyrda hyresrätter, såväl i Övikshems bestånd som hos privata värdar.
Men det är värre än så. För läs nu det citerade stycket ovan igen. Det säger att de äldre kommer att öka i antal och de yngre minska. Vi har tidigare visat att när befolkningen i en kommun minskar genom inrikes flyttning och födelseunderskott, så hålls befolkningsmängden uppe genom invandring eller så minskar den. Men vi vet också att den invandringen inte har ekonomiska muskler att finansiera nyproduktion. Inte ens kostnaden för dess del av det befintliga bostadsbeståndet.
Att sätta igång en expansiv utbyggnad i centralorten under rådande omständigheter, är helt enkelt en ekonomisk katastrof.
Men vänta. Det kommer mer.
Om nu ändå 1000 hushåll skall flyttas från landsbygd eller mindre tätorter, till centralorten, så kan inte det ske utan motsvarande överföring av kapacitet i offentligt utförda samhällstjänster. Att internt i en kommun ägna sig åt att styra om var människor bor, vid konstant befolkningsmängd, är fullständiga tokerier.
Men, men. Fastighetsstrategen är mycket rak på sak. På frågan ”Ser ni några problem med att många fler människor bor centralt?”, svarar han:
”– Vi ser det i grunden som något positivt, sedan finns det ju utmaningar så klart, som parkeringsfrågan och annan infrastruktur. ”
Vad är 1000 tomma bostäder på landsbygden mot parkering? Parkeringsfrågan, för Guds skull! Vi måste tänka på parkering!
Alltihop är förstås sanktionerat av Arbetarpartiet Socialdemokraterna.