I lördags meddelade Allehanda att ”ett nytt initiativ för att förbättra Örnsköldsviks integration har sett dagens ljus”. Två herrar med anglosaxiskt klingande namn, bosatta i kommunen och enligt tidningen arbetandes på tech-företag, uppgavs ha blivit bestörta över kommunens dåliga utfall i integrationsstatistiken.
Ur bestörtningen har sprungit ett projekt, i samarbete med Industrigruppen och kommunens tillväxtavdelning.
Projektet har givits namnet ”High Coast international hub” och målsättningen med det är att ”fånga upp olika invandrargrupper, allt från flyktingar till högutbildade arbetskraftsinvandrare, för att hjälpa dem in i samhället, behålla deras kompetens och få dem att stanna i kommunen”.
För ändamålet har man tilldelats 50 000 kr av kommunen i bidrag, via det numera smått legendariska ”Världsklass Örnsköldsvik”.
En av initiativtagarna utbrister:
”Ö-vik och internationalism ska gå hand i hand, på samma sätt som Åre och vinterturism.”
Ska man ta det här på allvar, så betyder det att kommunen skänker bidragspengar till folk som har inte bara en politisk agenda, utan en politisk agenda som är närmast kulturrevolutionär. Övik skall internationaliseras.
Projektnamnet är givet på engelska, som om vårt eget vackra språk inte duger. Vad är egentligen tanken här? Ska Övik bli ett Norrlands Singapore eller Hong Kong? Och ska i så fall inte sådana (tokiga) frågeställningar drivas politiskt och inte via tjänstemannautdelade bidragspengar?
Hur kommer det sig att två utländska herrar dyker upp som gubben i lådan med integrationsprojekt och idéer om Öviks internationalisering och genast får 50 000 kr i handen av skattebetalarnas pengar?
Som vanligt ställde vi oss därför frågorna: vem, vilka, varför?
Det tror vi att vi har svaret på: båda har sina respektive fruar i kommunförvaltningen. Och nej, de återfinns inte i hemtjänsten.
Fru #1 är idag rektor på en skola i kommunen:
Tidigare migrationshandläggare och ”socialpedagogisk resursperson”. Tydligen behöver man inte ha nött kateder för att bli rektor.
Fru #2 återfinns på kultur- och fritidsförvaltningen, där hon har en arbetsledande funktion på integrationsenheten:
De gemensamma nämnarna är uppenbara och behöver knappast kommenteras.
