Site icon Granskning Örnsköldsvik

Vattenläckan och frågorna som försvann

Rent vatten är en livsnödvändighet. Markförlagda vattenledningsnät utgör så kallade naturliga monopol. Denna kombination gör att produktion och distribution av vatten i ledningsnät är en god kommunal verksamhet i tätorter.

Utanför tätorter gäller inte denna sanning. Socialdemokratisk utvecklingshysteri har förlagt kommunala vattenledningsnät på platser där det saknas befolkningsunderlag och idag läcker dessa som såll. Ingen ekonomi finns i att gräva upp och lägga nytt. Abonnenter kan inte med tvång skiljas från nätet. 

Kommunen klarade sig med nöd och näppe från en smärre katastrof när ledningen som försörjer centralorten sprang läck. Hade felet inte kunnat repareras så pass snabbt som gjordes, hade konsekvenserna blivit omfattande. Sjukhus, äldreboenden, hemtjänst, barnomsorg, skolor och inte minst den lokala ekonomin hade tagit stor skada. Utan el och vatten stannar nästan all verksamhet. 

Nu blev det inte så, men det möjliga utfallet stämmer till eftertanke. Och det avspeglas inte i massmedias rapportering. 

Vilka frågor är rimliga att ställa i sammanhanget hotad vattenförsörjning till centralorten? En rad sådana: Var läcker det? På vilken ledning? Varför läcker det? Hur började det? Vem är ansvarig? Vilka åtgärder vidtas för att detta inte ska hända igen? Vad kostar det akuta arbetet? Vad kostar åtgärder för att förhindra att det sker igen?

För nära nog exakt ett år sedan rapporterade SVT Västernorrland att det nya vattenverket som ska försörja centralorten och Sidensjö med vatten tagits i drift. I projektet ingick även – som man kallade det – nya överföringsledningar. Kostnad 200 Mkr.

Är det en ny sektion av matarledningen till centralorten som har läckt? Om ja; varför då? Om nej; varför byttes den inte ut när så mycket annat fixades? Vi söker i massmedia (Allehanda, P4 Västernorrland och SVT Västernorrland) men finner inget svar. Trots att rubrikerna ger sken av att svara på saken. Två exempel på detta:

Första exemplet: SVT Västernorrland intervjuar MIVA:s VD John Eriksson den 9 november. Som rubrik sätter man “Förklaringen till Örnsköldsviks återkommande vattenläckor: ”Tar 300 år att byta””. I intervjun förklarar man att Övik har 170 mil ledningsnät och att det mesta lades ned i backen på 60- och 70-talet. Tänkande människor förstår att bygger man väldigt mycket av någonting under kort tid, så kommer man behöva väldigt mycket underhåll av någonting under en kort period någon gång i framtiden. Artikeln ger utöver dessa dumheter inte svar på varför aktuell ledning läckte eller vilken ålder det var på den.

Andra exemplet: P4 Västernorrland intervjuade samma datum en kommunikationsnisse på MIVA (varför behövs han?). På nätet har inslaget rubriken “Därför drabbades Örnsköldsvik av jätteläckan”. Journalisten säger att “Det finns en uppenbar anledning till jätteläckan i Själevad”. Under intervjun redogörs sedan för att ledningsnätet är gammalt. Det förtäljs dock inte om den läckande delen var gammal eller vad som specifikt havererat. Och om den nu var gammal, så ställs inte den självklara frågan varför den inte byttes när en hel del annat byttes på den stora matarledningen under de senaste åren. 

Det är bara att konstatera: underhåll i kommunal regi i Övik är ett skämt. Bygg och låt sedan sakta förfalla har varit en rådande strategi. När det blir tillräckligt förfallet, ja låt det då förfalla ännu mer – så bygger vi nytt sen. Även om det tar 300 år.

Bygg också hela tiden mer av sådant som inte tillhör kommunens kärnuppgifter, på det att en ännu större underhållsskuld skjuts i knät på framtida generationer. Är du ung och läser detta; fråga människor i åldersspannet 50-70 år vad tusan de har hållit på med? Du har den moraliska rätten att göra det. Kom bara ihåg att du i din gärning har en skyldighet att göra annorlunda. 

Lägg nu ned allt svammel om kulturhus, flygplatsens betydelse för näringslivet och projekterandet av nya bostadsområden i centralorten samtidigt som befolkningsmängden minskar. Då kanske Övik med tiden kan komma på banan igen i den offentliga förvaltningen. 

Så sköter vi utvecklingen i den privata sektorn. Vi må leva i postsossekalypsen, men hoppet är inte ute. 

Spara PDFSkriv ut
Exit mobile version