Hur är det ställt på Miva egentligen?

Allehanda har i en artikel rapporterat om en husägare i Själevad som fick rekommendationen att byta ett vattenrör på sin servisledning. Tidningen skriver bl.a.:

”[Husägaren] kontaktade i början av september det kommunala bolaget Miva för att få en läcka reparerad på en avstängningsventil utanför sitt hem i Själevad.

I samband med reparationen berättade Miva-personalen att ett rör som ledde vatten in till [husägarens] hus var sönder och behövde bytas ut. För att göra det behövde [husägaren] anställa någon att gräva upp röret.”

Miva:s anställde på plats rekommenderade därefter en entreprenör som, med Allehandas ord, visade sig vara en ”nära släkting” till samma anställde.

Bloggen kan nu avslöja att Miva-mannen lämnade ut telefonnumret till sin son. Men inte bara det. Allehandas artikel ger fel bild av vad som hänt. Bloggläsare som bevittnat händelsen på plats berättar för bloggen att man uppfattade situationen som att Miva förfor oförsiktigt med fastighetsägarens servisledning när avstängningsventilen skulle bytas, varpå röret som sedermera byttes lossnade.

Då röret for loss lade Miva ned arbetet med motiveringen att röret inte var på deras sida om ansvarsgränsen, varefter man uppmanade fastighetsägaren att ta dit en grävare för att frilägga röret och byta det. Vilket fastighetsägaren gjorde och han följde också rekommendationen om entreprenör, ovetandes om att det var Miva-mannens son. Av okänd anledning lade Miva också igen en stor del av det hål man grävt. Fastighetsägaren fick alltså gräva igen, så att säga.

När entreprenören frilade röret visade det sig att den koppling det hade släppt ifrån – en övergång till slang – endast var några spadtag bort. Hela saken kunde alltså ha lösts i första vändan. Utan någon son inblandad och utan en faktura på drygt 20 000 kr.

Här skulle den här berättelsen kunna vara slut. Det är den inte. Ty det verkligen stötande kommer när Miva kommenterar det som hänt genom kommunikatören Lars Westberg.

Han uttalar sig till tidningen:

”– Galvledning är en problematisk ledningstyp som förr eller senare innebär problem och något som vi alltid upplyser kunden om, skriver Westberg i ett mejl till ÖA och fortsätter:

– Vi rekommenderade ett byte för att kunden ska slippa framtida problem, men det är kunden som fattar beslutet.

– VA-kollektivet, det vill säga alla kunder som betalar för vatten och avlopp, ska inte bekosta åtgärder på en enskild fastighet. Sedan är det så klart olyckligt om kunden nu i efterhand inte uppskattar rekommendationen han fick, berättar han.”

Det här är fullständigt knäppa uttalanden i sammanhanget. Att de levereras av ett kommunalt bolag och inte privata Bluff-å-båg AB, gör saken än mer bisarr. Miva har grävt upp sin del av ledningsnätet för att där laga en läcka. Man har då åsamkat skada på den del av ledningen som fastighetsägaren ansvarar för. Den skadan får fastighetsägaren sedan stå för. För säkerhets skull lägger Miva också igen grävd grop och rekommenderar en anställds son till att gräva upp samma grop för 20 tusenlappar.

Men som alltid kommer det mer. Kommunikatören avslutar nämligen med att kommentera det korrupta beteendet Miva uppvisat, så här:

”– I en mindre kommun som vår finns det alltid släktband åt många olika håll. Därför ska vi enbart hänvisa till ”privata aktörer” och inte vara mer specifika än så, skriver Lars Westberg och fortsätter:

– Den här gången blev det fel och det ska vi se över.”

Mindre kommun? Örnsköldsvik kvalar för helsike in på plats 45 i storlek. Av 290 kommuner. Vår kommun tillhör de större i riket. Ånge är en liten kommun.

Tror kommunikatören att VA-kollektivet består av idioter?

Eller är han bara van vid att Miva kan göra precis som de vill? Och varför betalar vi i VA-kollektivet för en kommunikatör? Det finns redan ett halvt dussin sådana i kommunens organisation.

Spara PDFSkriv ut