[Inlägget är uppdaterat med korrekta enheter i slutet. Det blev enhetsanarki i originalinlägget. Beräkningen är densamma och vad vi kan se korrekt.]
Som nog flera läsare noterat, införde MIVA bevattningsförbud för ungefär en vecka sedan. Vi citerar från MIVA:s hemsida:
”– Vattenförbrukningen är riktigt stor just nu och vattenverken får jobba hårt för att producera dricksvattnet. Några vattenverk är nära sin tekniska kapacitet, säger Kent Westerlund som är va-chef på Miljö och Vatten i Örnsköldsvik, Miva. Om vi inte vidtar några åtgärder, och den höga förbrukningen till följd av den extrema värmen och torkan fortsätter, finns en risk att vattenverken inte hinner producera tillräckligt med dricksvatten.”
Den fetade passagen fångade vår uppmärksamhet. Enligt MIVA finns det 25 vattenverk i kommunen. Det största ligger i Gerdal och försörjer via en huvudledning centralorten med tappvatten. Ett nytt vattenverk och renovering av huvudledningen har upphandlats och arbetet med byggnation och renovering pågår nu. I finansieringen av arbetet ingick att lägga om 150 Mkr i befintliga lån till s.k. ”gröna lån”. Läs mer om den saken i vårt gamla inlägg ”Gröna lån – bara grön fernissa”.
Produktionen av kommunalt vatten kan delas upp i tre delar: vattentäkt, vattenverk och vattendistribution. Vattentäkten håller det orenade vattnet och är oftast en sjö. Vattenverket tar vatten från vattentäkten och renar det till tjänligt dricksvatten. Därefter distribueras vattnet ut på ledningssystemet med hjälp av pumpar i vattenverket, liksom tryckstegringspumpar på vägen.
Det är ett känt problem i kommunen att en alldeles för liten andel av det producerade vattnet tas ut av de anslutna abonnenterna. Det finns helt enkelt betydande läckor. Ett kontinuerligt förbättringsarbete från MIVA har sänkt svinnet från 42-44% (!) av allt producerat vatten, till 36% (enligt artikel från SR P4 Västernorrland år 2015). En tredjedel av allt vatten som produceras i vattenverken läcker ut från ett ledningsnät som partiellt är i väldigt dåligt skick.
Det är detta faktum i kombination med att det finns 25 vattenverk i kommunen, som gjorde att vårt intresse fångades av utsagan ”några vattenverk är nära sin tekniska kapacitet”. Om några vattenverk är nära sin tekniska kapacitet, varför införs bevattningsförbud i hela kommunen? Kom nu ihåg att Övik är inte en liten kommun (även om S gör allt för att du ska uppfatta saken så). Vi tillhör befolkningsmässigt de 15% största kommunerna i landet och är den tionde största kommunen till ytan.
Så vi tänkte att det vore intressant att veta vilka vattenverk som är ”nära sin tekniska kapacitet”. Om man dessutom får veta hur stor produktionskapaciteten är totalt i MIVA:s verksamhet och hur stor den är hos vattenverken som går nära sin maxkapacitet, så kan man bilda sig en uppfattning om hur stor ”problemandelen” av de samlade vattenverken är. De som inte klarar av den ofta förekommande torrperioden under maj-juni. En intressant uppgift tycker vi. Är den 10%? 40%? 60%?
Vad har det för betydelse? …kanske någon undrar. Det har det när politikerna säger att vi ska öka från 56 000 invånare idag, till 65 000 år 2030. Befolkningsökningen lär knappast vara tänkt som hushåll med egen djupborrad brunn. Det har också betydelse med tanke på att det är en politisk uppfattning hos en majoritet i fullmäktige, att torrperioderna kommer att bli betydligt värre än vad som nu varit.
Därför ställde vi följande fråga till en ansvarig chef på MIVA:
”Med anledning av bevattningsförbudet, har jag några frågor. På MIVAs hemsida säger du att ”några vattenverk är nära sin tekniska kapacitet”. Jag undrar vilka vattenverk det är, hur stor deras respektive kapacitet är och hur stor kapacitet samtliga 25(?) vattenverk har tillsammans.”
Det här är helt triviala frågor som mottagaren av frågorna naturligtvis har svar på inom armslängds håll eller genom några knapptryckningar. I värsta fall genom ett telefonsamtal.
(Vi undviker alltid, om möjligt, att ställa frågor som genererar en massa pappersarbete för tjänstemän på kommunen eller i de kommunala bolagen. Det ligger i sakens natur att ett sådant här bloggprojekt delvis får rättshaveristens signum, men vi önskar inte skapa merarbete för någon genom att in absurdum begära ut handlingar och uppgifter. Endast om ämnet verkligen verkar angeläget, ställer vi sådana ”tidsödande” frågor.)
Det märkliga inträffar nu att vi får detta svar:
”Vi har vidtagit bevattningsförbudet som en försiktighetsåtgärd och ser ingen anledning att redovisa enskilda produktionsanläggningars kapacitet. Det vi kan se är att flera av våra anläggningar går för högtryck och vi vill med detta förhindra större problem längre fram, om vi inte gör något.”
MIVA hemligstämplar alltså i någon mening uppgifter om de olika vattenverkens produktionskapacitet. Ett kommunalt bolag – du och vi är delägare i bolaget – som hemlighåller uppgifter som borde vara helt okomplicerade att tillhandahålla allmänheten. Varför då?
På bolagets hemsida kan man åtminstone hitta uppgiften att vattenverket i Gerdal producerar 3,9 miljoner m3 vatten per år. MIVA:s VA-taxa består av en fast del och en rörlig del. Den fasta delen skall finansiera underhåll av ledningsnät och den rörliga produktionen av vattnet. (Avlopp blandas också in i taxan, men det spelar ingen roll här). Rörligt pris är 11,63 kr/m3 inklusive moms.
MIVA skriver också på hemsidan att ”Va-verksamheten i Örnsköldsviks kommun är helt avgiftsfinansierad, det vill säga inga skattemedel används och verksamheten är inte vinstdrivande”.
Då får vi ta MIVA på orden och antaga att 11,63 kr/m3 speglar produktionskostnaden på vattnet. Men det torde då vara nettokostnaden. Kostnaden för läckande vatten finns alltså inbakat i priset. Om det pumpas en liter ut på nätet från Gerdal och nätet nedströms har det läckagespill som P4 Västernorrland redogör för, så når 6,4 dl konsument. Annorlunda uttryckt så krävs det att 1,56 L produceras för att 1 L skall nå konsument. Denna liters självkostnadspris hos abonnent är 11,63 kr/m3, vilket betyder att 1560 L kostar 11,63 kr att producera i vattenverket. Det är en produktionskostnad på 7,46 kr/m3 i vattenverket.
Om 3,9 miljoner m3 produceras årligen i Gerdal till en kubikmeterkostnad om 7,46 kr och 36% procent försvinner ned i backen p.g.a. läckor, så betyder det att vatten för en nätt summa om 10,5 Mkr går till spillo varje år. Bara från Gerdal.
Enligt P4 Västernorrlands artikel från 2015, så har MIVA en budget som räcker till att byta ut 8 km ledningsnät varje år och målsättningen är att hela nätet skall vara utbytt på 130 år.
Det var tydligen inte hemligt.
[Bilden som illustrerar inlägget visar 1700-talsvetenskapsmannen Daniel Bernoulli. Vi lämnar till den intresserade läsaren som övning, att ta reda på vad det har för koppling till inläggets ämne.]
Noterbart är, att de stora vattenkonsumenterna, OK och de övriga bensinstationernas biltvättshallarna omfattades inte av kravet att spara på vattnet. För oss, småkonsumenter, infördes bevattningsförbud och förbud att tvätta bil med slang eller högtryckstvätt, men för de stora förbrukarna lades inga restriktioner eller förbud. Tvätthallarna gick för fullt under de två heta veckorna.
Lustigt att MIVA själva vattnar sin egen nyanlända gräsmatta på Måtippen med sprinklers. Men förbudet kanske gäller alla utom dom själva.