Bild från SKR:s presentation med samma namn
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har tagit fram stödmaterial för att hjälpa kommuner och regioner möta de långsiktiga problem en åldrande befolkning skapar. Det handlar bland annat om minskad andel yrkesverksamma i relation till äldre, fler med stora vård- och omsorgsbehov samt ökade skillnader mellan olika kommuner respektive regioner.
Man skriver:
”En ny demografisk situation med mindre barnkullar, marginellt fler i arbetsför ålder och en ansenlig ökning av äldre innebär stora utmaningar för landets kommuner och regioner. När befolkningen förändras påverkar det välfärdens förutsättningar.”
I nyspråklig anda kallar man inte utvecklingen för ett problem. Istället presenteras informationen under rubriken ”Stöd och verktyg för att möta demografins utmaningar”.
Huvudproblemet är att färre arbetsföra ska ta hand om fler. De arbetsoföra som ökar i antal och andel är de äldre – inte barnen. Som vi kommer att se, förväntas andelen barn såväl som deras antal, att minska.
SKR:s statistiska analyser är tagna direkt från SCB:s befolkningsframskrivningar från 2024. Prognosen säger att befolkningsmängden i Örnsköldsviks kommun kommer att minska från 55 244 år 2024 till 52 863 personer år 2034. Andelen +65-åringar kommer år 2034 att vara 27,5%.
Vi kan dock redan nu påstå att prognosen är felaktig. Den säger nämligen att det år 2030 kommer att finnas 497 6-åringar i kommunen. Det är barn som föddes 2024, men i Örnsköldsviks kommun föddes endast 378 barn förra året. En mycket stor inflyttning från andra delar av Sverige eller dito invandring, skulle behövas för öka antalet barn födda 2024 i en sådan omfattning att prognosen blir verklighet. Att så sker är inte sannolikt.
Om antalet barn födda 2024 förblir färre än 400 i kommunen, så kommer antalet elever som ska börja i skolan 2030 att ha sjunkit med 40% (eller mer) jämfört med antalet elever som började skolan förra året. Ungefär var tredje klass kommer att ha försvunnit.
SKR försöker också hjälpa sina medlemmar med konsekvenserna som kommer att uppstå i den kommunala omsorgen. Även här använder man ett nyspråk och presenterar sitt material under rubriken ”Kraftsamling för välfärdens kompetensförsörjning, Action plan”. Bakom den töntiga formuleringen döljer sig ett rekryteringsbehov som summeras till 120 000 arbetstagare till äldreomsorgen fram till år 2033.
SKR erbjuder inga magiska lösningar. Bland rätt ointressanta formuleringar så tvingas man konstatera det alla redan förstår: de som arbetar inom omsorgen ska…arbeta mer. SKR uttrycker det som att ”fler arbetar heltid och längre”, samt ”fler delar på föräldraledigheten”. Och de som blir övertaliga i skola och barnomsorg p.g.a. minskat antal barn, ska föras över till äldreomsorgen.
Man vill alltså få bort deltid. Därtill vill man att personalen ska arbeta längre upp i åldern. Ja, t.o.m. hur de anställda i sina privatliv fördelar föräldraledigheten vill man lägga sig i.
Sida från en av SKR:s power point-presentationer. Siffrorna avser hela Sverige.
Den sunda marknadsekonomiska principen att om en tjänst (omsorgsarbete) är efterfrågad och utbudet (antal omsorgsarbetare) är begränsat, så ska priset gå upp, undviker SKR noga. Priset är lönen.
GÖ menar att endast rejäla lönehöjningar i omsorgssektorn kan attrahera arbetskraft dit. Det skulle i så fall leda till en kraftig ökning av arbetskraftskostnaden. Kommunen skulle då få prioritera omsorg framför annan verksamhet, genom att spara och skära på andra ställen.
Vi ger gärna förslag på var.