Ann-Sofie Hermanssons skarpa kolumn i Göteborgs-Posten pekar på ett akut problem: explosionen av ”politrukerna” – de administrativa parasiter som lever på skattemedel utan att producera något av verkligt värde för verksamheten och samhället.
Dessa roller, som hållbarhetsarkitekter, mångfalds- och inkluderingsspecialister, jämställdhetskoordinatorer, controllers och utvecklingsstrateger, har vuxit som svampar ur jorden i offentlig sektor. De sitter i luftkonditionerade kontor, producerar policys, styrdokument, visioner och rapporter, men bidrar inte till det som samhället behöver mest: vård och omsorg, utbildning, infrastruktur och säkerhet.
Detta är ett symptom på en vänsterdriven statsapparat (trots M ledd regering) som prioriterar ideologisk kontroll framför praktiskt arbete. Politrukerna är moderna politiska kommissarier, inspirerade av sovjetiska förebilder, som tolkar och genomdriver ledningens budskap utan kunskap om kärnverksamheten. De skapar uppförandekoder, utvärderingsmatriser, inkluderings och hållbarhetsstrategier som belastar de som utför jobbet. I exempelvis sjukvården, som Hermansson nämner, larmar Läkarförbundet om hur administration stjäl tid från patientvård.
Sjuksköterskor och läkare tvingas fylla i formulär istället för att rädda liv – allt medan controllers räknar på ”hållbarhetsmål” som sällan leder till konkreta resultat. Tänk på skolan: Lärare drunknar i strategidokument från värdegrundssamordnare och ”pedagogiska utvecklare” som aldrig stått framför en klass. Polisens resurser går åt till att hantera interna rapporter från kommunikationsstrateger, medan gatuvåldet eskalerar.
Dessa politruker lever gott på skattemedel – våra pengar – men producerar inget av värde. De dränerar alla verksamheter på resurser, vilket tvingar ledningen att skära ner på kärnverksamheten. Budgetar sväller för administration, medan vårdplatser stängs och klassrum blir överfulla.
Exemplen är många. Hållbarhetsarkitekter, som ofta drivs av grön vänsterideologi, tvingar företag och myndigheter att investera i symboliska projekt som elcyklar för tjänstemän eller koldioxidrapportering som ingen läser. Mångfalds- och inkluderingsspecialister tvingar verksamheterna att hissa regnbågsflaggan och gå i prideparader. Controllers, med sina Excel-ark, mikrohanterar varje krona men ignorerar effektivitet. Utvecklingsstrateger planerar ”visioner” som aldrig realiseras, medan renhållare, mekaniker och undersköterskor – de verkliga hjältarna – får slita ont för magra löner.
Detta är inte bara ineffektivt; det är vansinnigt. Vi måste återgå till att värna om traditionella värden som hårt arbete, personligt ansvar och en slimmad stat. Vi behöver ett samhälle där resurser går till de som skapar värde: polisen som skyddar oss, läraren som utbildar nästa generation, sjuksköterskan som vårdar. Dessa är de vi ska premiera med högre löner och respekt, inte en cadre av policyskapande individer utan produktionskunskap.
Lösningen? Bort med politrukerna – omskola och använd dem för att fylla alla vakanser i välfärden. Minska byråkratin genom skattesänkningar och avreglering. Inför rejäla löner i offentlig sektor, där kärnverksamhet prioriteras.
Politiker måste sluta göda denna administrativa hydra och istället fokusera på kärnuppgifterna. Annars riskerar vi ett samhälle där skattemedel slösas på luftslott, medan de som bär landet på ryggen knäcks. Det är dags för en sunt förnuft renässans: mindre byråkrati, mer frihet för individen och fokus på det som fungerar.
Bort med politrukerna – satsa på dem som utför jobbet!