Den 11:e april 2016 skriver ÖA: ”Mikael Breilin ny grundskolechef i Örnsköldsvik”. Mikael kommenterar trendriktigt med ”Det känns spännande, en utmaning”.
Ordet ”utmaning” är politikerspråk som letat sig in i tjänstemannakollektivets vokabulär. Ordet har två betydelser. Den ena är i bemärkelsen ”problem” eller ”svårighet”. På mer jordnära svenska, så betyder det att om något är ett jävla skit att ta reda på, så är det en ”utmaning”. Den andra betydelsen är att helt enkelt sköta de arbetsuppgifter man ålagts. Oavsett förutsättningar.
Vilken betydelse Mikael Breilin tänker sig när han använder ordet, vet vi inte. Han avancerade från en rektorstjänst på Själevadskolan. Det är svårt att tro att jobbet som grundskolechef skulle vara mer utmanande än befälet över några hundra ungar.
Artikeln i ÖA avslutas med ”Mikael Breilin är för övrigt också ordförande för kommunala Övikshem”. Inga mer ledtrådar till Mikael Breilins person ges. En tjänsteman vilken som helst, för de flesta läsarna. Ett mindre antal läsare, kanske, noterar hans användning av politikerfloskler.
Tur då att vi har Sossesåpan™ som kan fylla i detaljerna. Eller lite detaljer. Det vi kunnat hitta för att komplettera bilden, helt enkelt.
Sitter man som ordförande i ett kommunalt bolag i Övik så är sannolikheten att man är politiskt aktiv sosse ungefär 100%. Är man ”bara” styrelseledamot så sjunker sannolikheten. Men den är fortfarande en bra bit över 50%.
Mikael Breilin är politiskt aktiv för S. Inför valet 2014 återfanns han på plats 43 på sossarnas valsedel i kommunalvalet. Han sitter i valberedningen för Domsjö S-förening. Sammankallande i valberedningen är Kristin Ögren – se Sossesåpan™ avsnitt 1. Här kanske vi ska förklara en sak för de läsare som är oerfarna inom föreningslivet, oavsett om det handlar om politiskt föreningsliv, bostadsrättsföreningar, jaktskytteklubben eller nykterhetsorganisationen: valberedningen är i de flesta föreningssammanhang en av de viktigaste funktionerna, inte sällan den viktigaste. Sålunda finns mamma björn, Kristin Ögren, med där. Mikael Breilin har definitivt passerat stadiet lilla björn, även om han inte ännu är fullstor.
Vidare var Mikael Breilins mor aktiv i Domsjö S-förening. Före hon flyttade till Övik var hon aktiv socialdemokrat i Småland. Att Mikael Breilin är aktiv socialdemokrat som lyckats klättra några pinnhål, är alltså ett utslag av den där alldeles speciella sosseslumpen. Har du den rätta sossestamtavlan eller vännerna, lille vän? Inte? Då blir det svårt. Sosseslumpen kommer inte arbeta i din favör.
Sosseslumpen slår till igen, när den sätter Mikael Breilin som ordförande i bolagsstyrelsen för Övikshem (Öviks kommuns allmännytta). För mycket kan man anklaga rektorer för, men att vara experter på fastighetsförvaltning och -ekonomi hör inte dit. Mikaels expertis står att finna i hans partibok.
Men den riktigt stora sosseslumpen är förstås att Mikael Breilin blir grundskolechef. Ovanför denna tjänst står bildningsförvaltningens chef. Däröver politikerna. I detta fall Bildningsnämnden, där Birgith Olsson Johansson är ordförande. Hon råkar vara fru till f.d. kommunalpampen Lars-Olof Olsson. Sossesåpan™ återkommer till Olssons i ett senare avsnitt. Intressant här är att Lars-Olof Olsson föregick Mikael Breilin som styrelseordförande i Övikshem, samtidigt som Mikael Breilin var ledamot där.
Så, detta avsnitt avslutas med introduktionen av ett nytt begrepp, en referens till en sång, samt en fråga, där svaret blir hängande i luften: är det rimligt att en sosse, stigande i partiorganisationen, utnämns först till ordförande i Övikshem (utan relevanta kvalifikationer) och sedan erhåller en av kommunförvaltningens toppchefstjänster som grundskolechef?
Sätter man sossenepotismen i system, så får man sossemångfald. Alla tjänstemän med inflytande är stöpta i samma form. Den socialdemokratiska.
Sången lyder:
”Arbetare, i stad på landet, en gång skall jorden bliva vår”.
Det blev inte så. Istället blev det:
”Tjänstemän, i stad på landet, en gång skall jorden bliva vår”.
Sången är ”Internationalen”.
