Herrgårdstippen ligger i direkt anslutning till Herrgårdsparken. Promenadstigen som går genom parken passerar förbi tippen på några få meters håll. Här ligger tippen:
När man väl vet att det är en gammal tipp, så ser man dess konturer väldigt tydligt när man är på plats. Området består av några små kullar och i nordlig riktning – mot Kärleksudden – finns en mänskligt skapad brant ned mot ett fuktstråk som löper från parken ned i sjön Åfjärden. Den observante som tittar ned i brantens slut, kan se ett bilvrak därnere. Vraket är förmodligen en rest från när privatpersoner tippade allsköns bråte och skrot här, efter det att NCB klappat igen fabriken.
Så vad består Herrgårdstippen av?
Det är från början en barktipp. Äldre tiders sågverk och bruk genererade stora mängder bark som den egna verksamheten inte kunde ta hand om eller omsätta i energi. Därför lades barken på deponi. I Sverige finns ett mycket stort antal sådana barkdeponier.
Problemet med dessa är att när barken, som är organiskt material, bryts ned under syrefattiga förhållanden så kan ämnen som fenoler bildas, liksom ammoniak och andra kvävehaltiga föreningar. Fenoler och ammoniak är giftiga för djurlivet.
Att marken på tippområdet är sjuk, osund och inte naturlig, syns mycket tydligt på plats. Ett hav av brännässlor breder ut sig under de få träd som växer där. Allt mycket tydligt synligt från promenadstråket. Och det var på denna jäsande, osunda hög med sakta sönderfallande bark, som Lisa Hennström ritat in ett innovationsfält för ny konst.
Men tippen innehåller inte bara bark. Så här beskriver Länsstyrelsen Herrgårdstippen i en inventering från år 2000:
181 ton grafitslam. Kvicksilverförorenade grafitelektroder. Okänt rivningsmaterial. Muddermassor. Länsstyrelsen har riskklassat Herrgårdstippen. Resultat? Klass 1. Samma klass som kvicksilvertunnorna i havet utanför Sundsvall.
En konsult har utrett Herrgårdstippen och uppskattat att det sannolikt är tippat motsvarande 48 kg kvicksilver där. Med tanke på vad som sedermera framkommit om den extrema mängden kvicksilver i fiberbanken utanför Köpmanholmen – 1500 kg – så är uppgifterna från år 2000 om att också muddermassor från Nätrafjärden tippats på Herrgårdstippen, en rysare.
Jo, det är alltså så att NCB tippade kvicksilverförorenat material rakt ned i tippen. Och det skedde så pass sent i tiden att ämnets giftighet var väl känt och utrett.
Hur långt från sjön Åfjärden ligger tippen? Ett hagelhåll. Herrgårdstippen är en potentiell katastrof. Och ingen vet om gifterna lakats ur och redan transporterats bort av grundvattnet eller sköljts ned i Åfjärden och förts ut i havet. Eller om de i detta nu rör sig i barktippen mot sjö eller grundvatten. Sakta flyttar regn- och smältvatten på gifterna i bark och grafitslam. Likt finklet i kolet.
Kommunen beställer halvhjärtat en konsultutredning med x antal års mellanrum. Det är allt. Mellan giftkaramellen Herrgårdstippen och det förorenade f.d. sågverksområdet anlägger man konstpark. För det är naturligtvis konstparker som Köpmanholmens befolkning törstat efter. Så skjuter man på detta sätt ansvaret för gifttippen på framtida generationer, istället för att ta itu med saken idag, vilket vore det anständiga att göra. Men så har vi inte en anständig kommunförvaltning heller.
Och tjänstemännens socialdemokratiska herrar vill inte att miljöproblemen skall vädras offentligt.
Istället har man helt andra planer för det här området. Vilka då? Det skriver vi om i nästa inlägg på miljötema.