Vi har skrivit flera inlägg om föroreningssituationen i anslutning till Herrgårdsparken i Köpmanholmen. En sammanfattning:
Parken anlades i expressfart inför valet 2014. Elvy Söderström satt som ordförande i kommunstyrelsen när beslutet fattades. EU-pengar var inblandade i finansieringen.
Vid parkens västra gräns, strax före Åfjärden, ligger det som en gång var en barktipp. Sedermera kom det centerpartistiskt kontrollerade bolaget NCB att deponera grafitslam och -elektroder där. Material som kom från kloralkalifabriken i Köpmanholmen och var gediget förorenade med kvicksilver. Även muddringsmassor från Nätrafjärden ska ha deponerats på tippen. Massor som kan ha varit förorenade med kvicksilver.
Tippområdet gränsar direkt mot parken och delar av stigen. Den som har ögonen med sig och besitter rudimentär kunskap om växtlighet, ser från stigen att området som var tipp är sjukt. Undervegetationen domineras av kväveälskande brännässlor. De gödslas genom uppträngade ammoniak från tippens inre och nedbrytningsprocesserna där. Rester av oljefat och annat skrot pryder området, med ett bilvrak som kronan på verket. Herrgårdstippen har givits högsta riskklassning av Länsstyrelsen p.g.a. förekomsten av kvicksilver och risken för läckage till omgivningen.
Österut gränsar parken delvis mot ett gammalt sågverksområde. Med undantag för någon kvarlämnad torpargrund och pålning längs med stranden, är spåren efter sågverksamheten få, om några alls. Platsen har övergivits och påföljande lövuppslag har så småningom blivit till lövskog. Området har förhöjda halter av både tungmetaller och organiska ämnen, men det är framförallt dioxiner som uppmätts i anmärkningsvärt höga koncentrationer i marken.
Kommunen har nu förelagts att vidtaga åtgärder enligt nedan:
Notera att föreläggandet rör sågverksområdet och inte Herrgårdstippen.
I själva Herrgårdsparken finns ett område avsett särskilt för barn. Detta område gränsar mot sågverksområdet. Mätningar av föroreningar i detta område utfördes av en konsultfirma i slutet av förra året och visar att föroreningskoncentrationen där ligger under vad som ska anses vara riskfyllt. Det gäller inte i själva det gamla sågverksområdet.
Det finns många, många förorenade områden i Sverige. Från norr till söder. Varje Länsstyrelse håller förteckningar över nedlagda soptippar, fiberbankar, barkdeponier, gamla kemtvättar, o.s.v. De har oftast en riskklassning och beroende på riskklass så undersöks de och övervakas. Man kan krasst konstatera att socialdemokratins miljömedvetenhet är en sentida uppfinning. När landet moderniserades fanns det en allt annat än vacker baksida.
Välståndsutvecklingen byggde på industrialisering och exploatering. I balansräkningen finns tillgångar och miljöskulder. Något vi idag får acceptera och även ha förståelse för.
Det som däremot är svårare att acceptera är att modern tids socialdemokrati vill sopa problemen under mattan. För skandalen här är alltså inte att sådana här områden existerar, utan att galna politiker får för sig att anlägga en park mitt i alltihop.
Det är riktigt obehagligt. Backa tiden till 2013. Elvy på höjden av sin makt. Ännu ej schavotterad i Uppdrag granskning. Herrgårdsparken skulle bara anläggas, oavsett hinder. Det måste ha funnits tjänstemän som förstod det gravt olämpliga och riskerna med valet av plats. Men sådant spelar ingen roll när det är rädsla och oro som karakteriserar arbetet i förvaltningen. Management by fear.
Sådan arbetskultur som när den lever i symbios med nepotism, blir livsfarligt oduglig.
Vem är egentligen ansvarig för detta haveri?
Det är frågan.
Vem bär ansvaret. Sossarna i Örnsöldsviks kommun, sossar med politiska uppdrag och avlönade av oss skattebetalare. Främst tänker man på Elvy Söderström, men även på en annan sosse som har betett sig illa genom de år han satt som ordförande för Samhällsbyggnadsnämnden, Roger Burland. En annan sosse också känd framför allt för sitt sätt att verka bakom ryggen och fegt hålla sig undan all kritik, nämligen dåvarande kommunalrådet John Norberg. För att inte tala om den största smilfinken och skojaren, av dem alla, som skulle sålt sin hustru för en struntsumma om så gällde, tyvärr måste jag nämna dennes namn, trots att han är bortgången och att man bör inte tala illa om bortgångna, dåvarande s-märkta kommunalrådet Lars Olof Olsson. Han var också en av de drivande tillsammans med de tidigare nämnda för tillkomsterna av anläggandet av parker över miljöförorenade områden. Alne skogen är ett annat naturområde starkt förorenat som de lyckades slippa sanera, genom att göra det till ett naturskyddat område. Vilket j-vla gäng vi har avlönat med våra skattepengar.