För ett tag sedan gick det att läsa positiva nyheter om oväntad låg spridning av kvicksilver i länet. Preliminära siffror ur en rapport från IVL, visade att kvicksilvret vid flera kända förorenade platser i Ångermannaälvens nedre del och i Sundsvallsbukten, inte spred sig till omgivningen i den takt man befarat.
Detta är förstås goda nyheter. Mycket goda nyheter. Och Allehanda presenterade det förstås som en feelgoodnyhet, med rubriken:
”Halterna av tungmetaller och miljögifter i fisk utanför fabrikerna minskar – ny forskningsrapport tonar ner riskerna”
Men det finns ett aber. Vi beställde rapporten och där kan man, liksom i Allehandas artikel, läsa att i Hallstanäs finns höga halter och en fortsatt betydande spridning i fisk, samt att detta beror på att kvicksilvret existerar där i en biotillgänglig form – metylkvicksilver.
I Allehandas artikel anges också ett antal fiberbankar, där synnerlig hög risk anses föreligga. Här finns både Köpmanholmen och Örnsköldsviksfjärden med.
Det man inte skriver är detta: i Köpmanholmen har extremt höga halter av just metylkvicksilver uppmätts i fiberbanken. Ändå präglas såväl lokal politik som journalistik, av ett genuint ointresse för dessa miljöproblem och risker.
Framtidens dom kan komma att bli hård.
Fler inlägg
Skäms KD över sina representanters fnoskiga klimatförslag?
Mer om oljeutsläppet i Husum
Bisarr medial hantering av oljeutsläppen