Flera läsare har hört av sig om Salusand och det bedrövliga tillstånd campingen försatts i. En läsare har haft vänligheten att återge områdets historia. Vi kan inte gå i god för att alla detaljer stämmer, men finner inte heller några skäl att betvivla riktigheten. Här följer en redogörelse till vilken vi vilken vi även bifogat egna uppgifter, påståenden och funderingar.
Salusands speciella geologiska beskaffenhet torde vara en konsekvens av landhöjning och den senaste istidens härjningar. Kanske var Saluån en gång en mäktig isälv som deponerade sand och sten på den havsbotten som senare reste sig ur havet. Oavsett hur den skapats, kan man konstatera att den långa stranden markant avviker från övrig kustlinje.
Området utgör en naturlig gräns mellan det hällmarksdominerade, mer flacka kustlandskap som tar vid norr om Övik där Höga kusten upphör, och skärgården utanför Ava och området norr därom. Här finns sannerligen pärlor för den intresserade att besöka. Långrohalvön, Nordmalings skärgård och Järnäshalvön. Allt helt eftersatt i berättelsen om Ångermanland.
Salusand ligger också helt nära kommunens norra gräns. Det är betydligt närmare till Salusand från Nordmaling än från Övik centralort.
Som besöksmål blev Salusand en verksamhet på 1950-talet när en enkel kioskbyggnad uppfördes. Så förblev det fram till mitten av 1990-talet, då en servicebyggnad med duschar, WC och en handfull husvagnsplatser byggdes. Kommunen var ägare och byggherre via fritidsförvaltningen och investeringen gjordes med driftmedel, inte på beslutade investeringsmedel. Byggnationen ska ha saknat förankring hos dåvarande såväl miljö- som planeringschef.
Trekammarbrunn anlades denna tid. Samma trekammarbrunn som nu dömts ut av kommunen.
Husum Hockey kom att bli arrendator. Fem stugor byggdes, varav fyra med vatten och avlopp. Klubben skötte med små medel och genom ideellt arbete anläggningen på ett tillfredställande sätt. Så fick det inte förbli, då en umeåbo övertalade Öviks kommun att säga upp arrendet med Husum Hockey i förtid. Det sägs att det skedde meddelst utlösen till ett icke obetydligt belopp.
Umebon var den sista arrendatorn av fastigheten i kommunal ägo. Han höll ut i fyra av arrendeavtalets fem år. Under denna period tillkom fem campingstugor.
2004 sålde Öviks kommun fastigheten Skademark 9:3 för 920 000 kr (!) och därmed blev campingen privatägd.
De två privatpersoner som köpte lade ned tid och arbete på anläggningen. I deras ägo fungerade verksamheten väl. 2007 sålde de och det är då färden mot dagens situation börjar. Den nya ägaren ägnar tre år att driva campingen mot ruinens brant. Våren 2010 blir det konkurs. Fastigheten ligger inte ägarmässigt i bolaget som går i konkurs och strax före konkursen skänker ägaren bort fastigheten till dagens ägare. Det är denna gåva det har tvistats om rättsligt.
Eftersom fastigheten inte ansågs hotad av konkursen, drevs campingen vidare. Senare samma år försattes dock personen bakom campingbolaget i konkurs. Fem(!) år senare lämnar konkursförvaltaren in en stämningsansökan till Ångermanlands tingsrätt, där han kräver att gåvan av fastigheten skall återvinnas. Det bör påpekas att fastigheten inte är den enda ägodel som vederbörande skänkte bort före den personliga konkursen. Fler tvistemål av liknande slag finns.
I februari i år dömdes gåvomottagaren av fastigheten Skademark 9:3 att lämna fastigheten åter till konkursboet.
Under två säsonger har campingen nu varit stängd och vi är nu inne på en tredje. 2019 ordnade kommunen med sophantering och en bajamaja. Förra året reducerades det till en skylt.
Det finns något märkligt med kommunens förhållande till Salusand. Under många år har kommunen och dess politiker vevat runt en skiva det står ”besöksnäring” på. Man har ett bolag tillsammans med de övriga kommunerna i Ångermanland – Höga Kusten Destinationsutveckling. Men Salusand har liksom aldrig funnits med i ekvationen ordentligt. Ja, faktum är att börjar man fundera på vad det egentligen är de kommunala byråkraterna tycker att turisterna ska besöka, så får man lite problem. Ulvön och Trysunda, förstås. Men sen?
Inte så att det saknas besöksmål. Öviks kommun är en av Sveriges absolut vackraste kommuner och erbjuder fantastiska möjligheter till aktiviteter i såväl kust- som inland. Kommunen förvaltar det genom att bygga simbassäng på Ulvön och anlägga husbilscamping på en av centralortens mest attraktiva tomter. En man bygger en flygcamping. Hans belöning blir ett satans krångel för att en utsättning hamnade 5 m fel. Och nu ska man återindustrialisera Köpmanholmen – det enda samhälle i kommunens kustlinje som är en port mot havet utan skorstenar och förfulande industribyggnader.
Det måste till förändring.
Otroligt tacksam för att ni finns. Hoppas sossarna sparkas ut från makten Övik.