Den 17 april befann sig Herr Arne på förhandling vid Ångermanlands Tingsrätt i Härnösand. Han hade då varit satt under interimistiskt förvaltarskap sedan november 2018. Det juridiska biträdet Joakim Stenberg blev förordnad endast två dagar tidigare, då det tidigare biträdet begärt att bli entledigad. I praktiken hade Joakim Stenberg haft en arbetsdag på sig att sätta sig in i ärendet, inklusive att prata med Herr Arne och andra för ärendet relevanta personer.
Herr Arnes förvaltare Linda Walegren närvarade på telefon från södra Sverige. Hon är folkbokförd i Eskilstuna och Optio – bolaget hon är anställd vid som titulerar sig ”hela Sveriges förvaltarenhet” – har sitt säte i Västerås. Tjänstemannen som ansökt om att Herr Arne skall sättas under förvaltarskap, närvarade på telefon från Överförmyndarens kansli i Övik.
Och en av bloggens medarbetare finns på plats.
Förhandlingen börjar. Rättens ordförande Lena Wahlgren går igenom vilka som är närvarande. Och när hon finner att det finns en person ur allmänheten närvarande, så vänder hon sig till Herr Arnes biträde och frågar om förhandlingen skall hållas bakom stängda dörrar. Det stackars biträdet vet inte riktigt vad han ska säga. Helt uppenbart är att han inte har haft för avsikt att kräva det. Han är 29 år gammal och har haft sitt uppdrag i färre än 48 timmar.
Men ordförande Lena Wahlgren är gammal i gården. Hon vet att som man frågar får man svar. Sålunda kommer det sig att förhandlingen hålls bakom stängda dörrar. Och vår medarbetare körs på porten.
Den som beslutar om stängda dörrar är samma person som efter förhandlingen skall överpröva sitt eget beslut om att sätta Herr Arne under interimistiskt förvaltarskap. Lagmannen Lena Wahlgren. Chef för Ångermanlands Tingsrätt.
Ja, du läst rätt. Och egentligen har du redan fått informationen i tidigare avsnitt. Det är alltså samma person som sätter Herr Arne under interimistiskt förvaltarskap, som sedan prövar om detta var rätt beslut att fatta. En medborgare höjd över varje misstanke.
Den här berättelsen börjar närma sig sitt slut. Det som återstår att redogöra för är Herr Arnes egna ord, ty sådana finns. Därefter att skriva en epilog som berör hur fullständigt galet detta system är: rättsosäkert, människofientligt och inkonsekvent i förhållande till annan lagstiftning och praxis.