Det verkar nu som att Stina Haglunds projekt med hållbar restaurangverksamhet på Örnsköldsviks Airport är helt över.
(För nytillkomna läsare: Stina Haglund är kommundirektör Magnus Haglunds fru och hennes vägar korsar på ett märkligt sätt kommunala verksamheter och pengar, gång efter annan.)
Kommunen upphandlar nämligen ny drift av restaurangen:
Gårdagens nyhet att SAS slutar flyga på Övik, lär väl inte underlätta i arbetet att finna en arrendator. Vänsterpartiets Göran Wåhlstedt nämnde också i fullmäktige i måndags att flygplatsen dras med ett driftunderskott på 25-27 Mkr.
Det här är sammantaget en situation där man måste ställa frågan: är det rimligt med fortsatt drift av flygplatsen? Många vill förstås inte höra på det örat. Man tror att Övik dör om det tar en eller en och en halv timme till flygplatsen – i Umeå. Det är förstås ett märkligt hittepå. Hundratusentals Stockholmare har över timmen i resväg till Arlanda. Samma förhållande lär gälla i rikets folkrikaste län, Västra Götaland.
Enligt Robert Gyllroth, VD för Örnsköldsvik Airport, har sträckan Övik-Arlanda ca 85 000 resenärer årligen. Slår man ut driftunderskottet om 25 Mkr på dessa resenärer, så blir det 312 kr per resenär. Det är skattebetalarnas subvention av det flyg som påstås vara så viktigt att dess nyttjare inte ens kan finansiera verksamheten ur egen börs.
Krass verklighet: om det är så viktigt, betala då den verkliga kostnaden, ni som flyger.
Om någon slipsklädd näringslivsfigur eller lekledare i den skyddade verkstaden på handelskammaren drabbats av minnesförlust, så påminner vi om detta: det kallas marknadsekonomi när man låter efterfrågan och betalningsvilja styra tillgången.
Vår bedömning är att Övik har betydligt angelägnare problem att hantera. Och kommunens framtid ligger inte i varken kulturhus eller flygplatser. Det är fullt möjligt att känna tillförsikt och arbeta för ekonomisk utveckling utan dessas närvaro.
Det behöver bara städas lite i kommunhuset först.