Stina Haglunds kommunaffärer: Välfärdskapitalister tar över flygplatsrestaurangen – kan man förstå varför?

[Teaser: Kommer stoppet för extratjänster omkullkasta Stina Haglunds restaurangplaner på den kommunala flygplatsen? Varför går Stinas två affärspartners överhuvudtaget in i detta tillsynes ointressanta projekt?]

Vi fortsätter vår serie om Stina Haglunds kommunaffärer.

Före jul rapporterade Allehanda att nu ska Stina Haglund ta över restaurangarrendet på flygplatsen, i lag med två kompanjoner. Naturligtvis skrev inte journalisten Torbjörn Berlin att Stina Haglund är kommundirektörens fru. Det ansågs alltså inte relevant, trots att Örnsköldsviks Airport är en helt kommunal verksamhet, om än i bolagsform. Vi tycker att det ska vara vattentäta skott mellan kommundirektörens nära anhörigas affärsverksamheter och kommunen. Det är det alltså inte i Övik.

Stina Haglund citeras:

“- Jag är övertygad om att företagsmodeller som bygger på social och ekologisk hållbarhet är framtiden och det känns fantastiskt att få utveckla ett sådant koncept i Örnsköldsvik, säger Stina Haglund, som kommer att vara vd under uppstarten.”

Notera “social hållbarhet”.

Restaurangen skall drivas i lag med två kompanjoner: Simon Miderfjäll och Torstein Bratvold. Det är två umeåfigurer. För ändamålet har man startat ett bolag tillsammans, “HBM Affärsutveckling AB”.

Simon Miderfjäll är VD för flera bolag i en koncern som ägs av en ideell förening vid namn “GF CHANSEN IDEELL FÖRENING”. Huvudverksamheten verkar finnas i bolaget “GF Chansen”, men verksamhet förekommer även i Nobla AB som beskrivs som ett städbolag. GF Chansen beskriver sin verksamhet så här:

“Chansen är en kompletterande aktör till Arbetsförmedlingen.
Det innebär att vi hjälper Arbetsförmedlingen med deras uppdrag att förmedla arbete till arbetssökande, alternativt att göra arbetssökande mer redo för arbetsmarknaden.
Chansen har funnits sedan 2007 och har sedan dess byggt upp ett stort kontaktnät av företag och arbetsgivare i Umeå och Örnsköldsvik. Vi verkar idag i Umeå, Örnsköldsvik och Vännäs kommuner.
Chansen ägs av CGF Umeå AB som i sin tur ägs av en ideell förening. Vi är en vinstdrivande verksamhet, men vinsten använder vi för att återinvestera i vår verksamhet för att få fler människor till arbete. I och med detta följer vi också Tillväxtverkets kriterier för att vara ett socialt företag.
Hela koncernen består idag av cirka 15 anställda och leds av en styrelse med Åsa Ögren som ordförande.”

Notera särskilt den fetmarkerade texten.

Utöver sina VD-uppdrag är Simon Miderfjäll en framträdande person i EFS. Som bekant är EFS ställning i Övik god och café UH:s platschef skall vara delaktig i uppstarten av restaurangverksamheten på flygplatsen, enligt Allehandas artikel. Café UH:s försäljning till kommunen är f.ö. inte obetydlig, även om vi saknar färska siffror på detta.

Torstein Bratvold är affärsman i Umeå. Hans plånbok lär vara synnerligen omfångsrik. 2017 valdes han till ordförande för KFUM i Umeå och beskrevs då så här:

“Under måndagskvällens årsmöte valdes Torstein Bratvold till ny ordförande för KFUM Umeå. Torstein har lång erfarenhet som företagare inom bl.a. IT-branschen och socialt företagande, som rådgivare inom företagsutveckling och som ledare inom socialt stödjande verksamheter.”

Notera igen den fetmarkerade texten. Bratvold har en lång rad bolagsengagemang och sitter bl.a. i styrelserna för de bolag som Simon Miderfjäll är VD i. Att den yngre Simon Miderfjäll är den äldre (67 år) storpotäten Torstein Bratvolds protegé, är en lågoddsare.
Bratvold gav sig 2014 in i flyktingboendebranschen, genom att vara med och starta bolaget “Umebygdens Etableringscentrum”. Bolaget drev ett asylboende som efter kulmen 2015-2016, stängdes 2017 då Migrationsverket aviserade att de skulle sluta köpa deras tjänster. Under kulmen omsatte bolaget knappt 20 miljoner kr (2016). Idag verkar bolaget ligga i träda eller vara sålt.

Sist, men inte minst, så sitter Bratvold i styrelsen för Almi Norr. Almi kan beskrivas som en regional offentligt ägd investeringsbank. Man lånar ut pengar till riskprojekt och till högre ränta än affärsbankerna, samt går in med riskkapital i start-up-företag. Verksamheten ägs till ungefär lika delar av staten och ett landstingsförbund mellan Västerbotten och Norrbotten. Sålunda är verksamheten politiskt styrd och har politiskt beslutade mål, t.ex. att höja andelen utlåning till företagare med utländsk bakgrund. I styrelsen återfinns både politiker och representanter från näringslivet. Elvy Söderström satt i styrelsen för Almi Mitt under lång tid.

Nu till restaurangen. Låt oss slå fast en sak på en gång. Förutsättningarna för att driva en, i ekonomiskt avseende, fungerande restaurang på flygplatsen är obefintliga. Gästunderlaget är för litet, helt enkelt.

Vi begärde ut hyresavtalet som den nya restaurangentreprenören HBM Affärsutveckling har tecknat med Örnsköldsviks Airport:

I avtalet framgår att storleken på lokalerna är runt 200 m2. Hyresgästen bekostar el, men vatten, ventilation och värme ingår. Hyran är en omsättningshyra och hyra utgår med 2% på hyresgästens omsättning. Med omsättning förstås restaurangens försäljning. Säljer restaurangen luncher för 1 miljon kr ex moms, så blir hyran 20 000 kr på året. D.v.s. knappt 1700 kr per månad. Om restaurangen säljer 100 brickluncher per dag i snitt under året och varje lunch kostar 90 kr ex moms, så blir omsättningen 3,3 miljoner kr och hyran 5500 kr/månad. För 200 m2 varmhållna lokaler. Första året får dessutom hyresgästen 50% rabatt, då hyran då endast är 1% av omsättningen:

Tillbaka till Bratvold och hans förmodade EFS-protegé Simon Miderfjäll. Det står helt klart att den ekonomiska potentialen i flygplatsrestaurangen är obefintlig. N’existe pas. Och då infinner sig naturligt frågan: varför går en storpotät som Torstein Bratvold in i detta flugskitprojekt med förlustpotential? Jo, det är nog här bl.a. den gemensamma nämnaren “socialt företagande” hos de tre musketörerna kommer in i bilden. De anställda i restaurangen var nog tänkta att vara anställda på subvention. Tänk extratjänst. Därav pladdret om “social hållbarhet”. Men den möjligheten stängde M+KD-budgeten, vilken tvingade Arbetsförmedlingen att stoppa beviljandet av extratjänster. Att HBM Affärsutveckling skulle kunna klara att driva restaurangen med vinst utan skattesubvention, håller vi för helt otroligt.

Men att ett projekt sågs – felaktigt – som riskfritt, förklarar ändå inte Bratvolds intresse. Det gör däremot Stina Haglunds äktenskap med kommundirektör Magnus Haglund. För, om du är en kapitalist i röda Umeå och vill expandera i Övik på affärsområden där skattebetalarna står för omsättningen (arbetsmarknadsåtgärder, tjänsteförsäljning till Arbetsförmedlingen, m.m.), finns det något bättre sätt än att smörja kommundirrens tant? Motorvägskörning rakt in i syltburken.

Bratvold är inte heller en vanlig storpotät. Sådana skriver inte böcker om integration och blir valda till ordförande i KFUM. Det gör bara kapitalister i, den av offentlig sektor drivna, tillväxtkommunen Umeå som accepteras av den stadens vänsteranstrukna etablissemang. Framförallt blir man endast styrelseledamot i Almi i röda Umeå om man accepteras av socialdemokratin. Vi gissar att Bratvold pinkar revir i Övik.

Vi kommer fortsätta följa restaurangprojektet på flygplatsen – om det nu blir någon restaurang.

(För nytillkomna läsare kan vi tipsa om inlägget “Kommunen använder skattemedel till reklam för kommundirektörens frus företag“.)

Spara PDFSkriv ut