Kommunbyråkratin med – kan man förmoda – politiskt stöd från båda håll, verkar ha engagerat lågbegåvade stormtrupper för att karaktärsmörda båtklubben i stan. I en synnerligen otrevlig insändare levererar signaturen ”En förbannad men betalande Ö-viksbo” under rubriken ”Ni har haft gratis havsutsikt i årtionden – sluta gnälla” förgiftat snömos som dryper av avund. Några exempel:

”Ärligt talat – hur länge ska den här båtföreningen tro att reglerna inte gäller dem?

Ni har haft en central havstomt, nästan gratis, i årtionden. Ni har kunnat stå där med era skjul, båtar, presenningar och trailers på mark som resten av staden försöker utveckla. Och ändå verkar ni tycka att kommunen är skyldig er ännu mer.”

”Och sen allt detta gnäll om hur kommunen inte förstått er, inte behandlat er rättvist. Ni har fått uppskov, ni har fått erbjudanden, ni har fått mark att flytta till tillfälligt.

Men ingenting duger. Det är alltid någon annans fel.

Ni framställer er som offer, när ni i själva verket är stadens mest bortskämda förening.”

”Det är dags att ni kliver ner från era räkmackor och börjar inse att staden har andra behov än att husera era hobbies.

Ni kallar det kärlek till havet. Jag kallar det girighet med presenning.”

Insändaren påstår en rad saker. Alla ämnade att kladda ned båtklubben med dålig färg. Allehanda verkar inte ha brytt sig om att fundera på om påståendena är sanna. Dessutom luktar texten AI lång väg. Det är ett verktyg som fungerar väl för att sammanställa fakta ur långa texter, men som är odugligt för opinionstexter.

Bara en dum jävel eller en dum burk skriver ”kliver ner från era räkmackor”. I det här fallet är det nog en dum jävel som inte korrekturläst vad den dumma burken skrev.

Tack och lov gick båtklubben i svaromål och det på ett utmärkt sätt. I en rad punkter plockar klubben isär de lögner och halvsanningar som den betalande AI-modellen levererat. Utmärkt! Klubbens svar kan läsas här.

Vi vidhåller det vi hävdat tidigare:

Det är fel att exploatera centralorten i en kommun vars folkmängd minskar. Åtminstone när det är politiken som driver frågan, snarare än riskvilligt privatkapital.

Kommunpolitikernas planekonomiska mål om befolkningsexpansion är orimliga. De kan endast uppnås genom massiv inflyttning av barnfamiljer eller invandring. Det går milt uttryckt trögt med inflyttningen i förhållande till målsättningen att kommunen ska få tusentals fler invånare. Invandring finns det inget stöd för. Barnafödandet är rekordlågt.

Vid samma eller minskande folkmängd kan nyproduktion av bostäder nyttjas endast genom att landsbygd och mindre tätorter förlorar ytterligare invånare. Eller genom att antalet boende per lägenhet minskar (läs: fler singelhushåll). Ingetdera är önskvärt.

Detta planekonomiska tokeri sker parallellt med en åldrande befolkning och statistiska förutsägelser som säger att folkmängden kommer att minska.

Sålunda, lägg ned det kommunala planmonopolets ansträngningar med nya kvarter och hamnbebyggelse.

Dessutom: bostäder i hamnen ger mer Dövik och mindre folkliv. En båtklubb ger ett mervärde i stadsbilden. Den skänker, åtminstone delar av året, liv och rörelse. Den påminner alla invånare om stadens förtjänster och de fantastiska möjligheter som kommunen erbjuder.

Om något är båtlivet en groteskt underutnyttjad resurs i marknadsföringen av kommunen.