Arne Gavelin är sedan en längre tid återigen satt under förvaltarskap. Det här inlägget handlar inte om huruvida ett behov av ett sådant föreligger eller inte. Men eftersom den frågeställningen kommer att sysselsätta läsarna oavsett, finner vi för gott att beröra den saken alldeles kort.  

Den 17 december förra året beslutade Ångermanlands tingsrätt interimistiskt att sätta Arne Gavelin under förvaltarskap mot hans uttalade vilja. Det skedde efter ansökan från överförmyndarnämnden via dess förvaltning på Örnsköldsviks kommun. Man agerade på uppgifter från hemtjänst och en social utredning. Mycket förenklat motiverar lagmannen domen med argument på områdena hälsa, levnadsförhållanden och ekonomi. De två sistnämnda hänger delvis ihop. 

Domen är förståelig inom ramarna för det system den utdöms i. Så var inte fallet när Gavelin blev utsatt för rättsövergreppet som letade sig från Seltjärn hela vägen upp i Högsta domstolen. Men domen är inte heller denna gång acceptabel för frihetligt sinnade människor som anser att det är var och ens rätt att avgöra vilka levnadsförhållanden som är goda nog. Inklusive rätten att i möjligaste mån välja var och under vilka omständigheter livet tar slut. Ty det gör det, oavsett det allmännas institutionaliserade och byråkratiserade omsorg. Arne Gavelin hade knappast överlevt någon längre tid stillasittandes på institution, trots lagad mat och centralvärme.

I domen förordnades två av kommunens tjänstemän till förvaltare; kommunanställda som har som huvudsakliga arbetsuppgifter att vara ställföreträdare. Men något händer. Senare samma vinter är endast en av dem kvar som förvaltare och en ny person förordnas av överförmyndaren. 

Det är förståeligt med manfallet. Fallet Gavelin gavs förnyad publicitet när det togs upp i Uppdrag gransknings program i januari. Att vara förvaltare i ett sådant ärende måste upplevas som minerad mark när det åläggs en anställd av arbetsgivaren. Att motsätta sig det är mänskligt. Dessa tjänstemän har inte begått något fel.

Den nya förvaltaren tillträdde den 27 februari och det är nu det här inlägget egentligen tar sin början. Tiden går och den 13 maj sammanträder tingsrätten. En vecka senare upphävs det interimistiska beslutet om förvaltarskap i delen “sörja för person” och istället förordnas den kommunala tjänstemannen att vara god man för Gavelin i denna del. Förvaltarskapet kvarstår för “bevaka rätt” och “förvalta egendom”. Vi påminner om att godmanskap är ett avsevärt mindre ingripande i en människans fri- och rättigheter.

Den 5 juni fattar tingsrätten slutligt beslut. Godmanskapet i delen sörja för person blir kvar. Förvaltaren förblir förvaltare med omfattningen bevaka rätt och förvalta egendom, men endast vad avser att reglera skulder Gavelin har kopplade till sitt fastighetsinnehav. I alla övriga sammanhang är samma förvaltare endast god man på områdena bevaka rätt och förvalta egendom. 

(Vad gäller skulderna så är det väl känt att den tidigare förvaltaren från Optio lämnade Gavelins affärer i oordning. Det är också känt att överförmyndaren i Örnsköldsvik inte var behjälpliga med att reda ut oordningen. Ändå kunde de på något mystiskt sätt utöva tillsyn på förvaltarens arbete.)

Domen tyder på att man respekterar Arne Gavelins vilja på ett helt annat sätt än tidigare. Om man gör det av rädsla för folklig opinion, journalister eller av anständighet går inte att avgöra. Säkert är att tiotusentals människor genom åren blivit satta under förvaltarskap och inte givits annat än den summariska behandling Gavelin initialt fick. Lagrådet som då dömde kritiserades sedermera i samtliga instanser i Gavelins skadeståndsprocesser mot staten.

Vem är då den nya förvaltaren? Ännu en gång har Gavelin fått en så kallad proffsförvaltare: en 64 år gammal kvinna bosatt i Stockholmsförorten Hägersten. Enligt Ratsit kontrollerar hon 25-50% av bolaget Legati, som är – just det – en variant på Optio. Det senare var bolaget vars anställde var förvaltare åt Arne Gavelin och skickade hans ekonomi rakt ned i ett djupt hål. Det var också Optio som tillhandahöll samma förvaltare åt numera riksbekanta Therese. Kvinnan som hölls separerad i 3,5 år från sina föräldrar i Värmland, genom att först flyttas till Örnsköldsvik och sedan vidare till Kalix (!).

Legati meddelar besökare på bolagets hemsida att de ägnar sig åt ställföreträdarverksamhet av idealistiska skäl:

“Vi har ett stort samhällsengagemang och värnar om varje människas rätt till samhällets insatser. Vi vill se till att varje huvudman får rätt insats i rätt tid.”

Tror någon på dessa rader? Men det kommer mer. Legati vill också upplysa läsaren om “hur det går till”:

“När Överförmyndarenheten kontaktat oss börjar vår resa att se till att huvudmannen får all hjälp samhället kan erbjuda. När vi fått igång alla insatser återgår huvudmannen till Överförmyndarenheten.”

Ovan stycke är oförståeligt. Att skriva i termer av “resa” är förstås språkligt poserande. Att påstå att huvudmannen “återgår” till ”Överförmyndarenheten” är direkt fel. Det är en formulering som ger intrycket att dess författare inte förstår ämnet. Ändå omsatte Legati 1,2 miljoner kr det senast tillgängliga verksamhetsåret.

Vi begärde ut uppgifter från Umeå kommun avseende Legatis fakturering. Kom ihåg att överförmyndaren är gemensam för flera kommuner och administrationen sorterar under Umeå. Legati fakturerar alltså Umeå kommun för förvaltarens tjänster. Samma förvaltare som är delägare i Legati. Vi hade tur. 

Endast en faktura fanns och den hänvisade till endast en akt i sin fakturaspecifikation. En akt är ett ställföreträdarskapsuppdrag. Alltså måste fakturan avse förvaltarskapet för Arne Gavelin och endast det. Den datumperiod som angavs i fakturan stämde också med tidslinjen i Gavelins fall. Den universalfråga som tjänat Granskning Örnsköldsvik så väl genom åren – “vad kostar det?” – kan alltså inte bara ställas, utan även besvaras:

Det kostar 20 000 kr per månad och den kostnaden kommer Arne Gavelin att få stå för. Ja, det sitter en kvinna i Hägersten i Stockholm och är förvaltare åt Arne Gavelin till en kostnad för honom om 20 000 kr i månaden. Kostnaden får Gavelin stå för fram till den dagen det inte längre finns medel att plocka av honom. 

Det finns en påtaglig politisk knorr i allt detta. Förvaltaren är inte den stockholmare de flesta läsare av denna text nog vill att hon ska vara. Hon har en lång karriär på LRF Norrbotten bakom sig och har haft många politiska förtroendeuppdrag i Luleå kommun för Centerpartiet.  

Systemet med förvaltare och gode män är precis lika sjukt idag som när vi en dag för nu många år sedan valde att på handlingarna följa en för oss helt okänd man från Seltjärn på hans väg genom rättsapparaten.

Ingenting har ändrats.