De personer som anmälde Arne Gavelin till Överförmyndaren och därmed satte en myndighetssten i rullning som sliter sönder en människas tillvaro i slutet av livet, gråter nu ut i tidningen Nordsverige. De ville bara väl. Kanske att Arne skulle få en luftvärmepump installerad.
De ville så väl att de redan i anmälans första stycke föreslår att Arne Gavelin skall sättas under förvaltarskap:
Det var fokus från start. Därefter kommer en upprapning punkter, där var och en anses vara relevant i sammanhanget att sätta Arne Gavelin under förvaltarskap. Från nedsatt synförmåga till kall bostad till kosthållning.
Anmälans formuleringar om förvaltarskap visar att de skrivits av en person med viss kunskap om just förvaltarskap. Endast en sådan skriver i termer av ”förvalta egendom”, ”sörja för person” och ”bevaka rätt”. Det är begrepp tagna direkt ur föräldrabalkens avsnitt om gode män och förvaltare.
Hade uppsåtet endast varit omsorg om Arne Gavelins person, så hade ett telefonsamtal till biståndsbedömaren på kommunen varit det rimliga. Den som oroat sig för att Arne Gavelin skulle bli utnyttjad, kunde haft anständigheten att helt enkelt fråga honom och han hade förmodligen sagt det han meddelat såväl Överförmyndare som tingsrätt: han uppfyller ett löfte avgivet till en människa på hennes dödsbädd. Den ankommer inte på oss andra att ha synpunkter på det. Särskilt inte när löftesgivaren har en så stark ekonomi som Arne Gavelin.
Nä, någon ville bli förvaltare här.
Kom ihåg nu: ligg på! Tjänstemän, politiker.
Och ni journalister som hittar hit…fråga er hur rättssäkerheten fungerar när Ångermanlands Tingsrätts chef sätter medborgare under förvaltarskap på underlag som nära nog uteslutande består av en anmälan som den ovan. Ett år efter anmälan är Arne Gavelin de facto satt under förvaltarskap och hans fastigheter är till salu. Tingsrättschefen tyckte att det var fullt rimligt att en person folkbokförd i södra Sverige blev förvaltare för en person bosatt i Ångermanlands inland.
Ja vad ska man säga, mer än att makt och girighet ska stå i centrum vid ändens tid…
Detta är nog en stor anledning till att Arne Gavelins ekonomi har satts på förvaltning, se länken nedan. Släktingarna började inse att ett ev arv inte skulle regna ned som manna från himmelen, utan istället skulle passera på sin färd mot Spanien, där människor som Arne bryr sig om lever.
https://www.allehanda.se/artikel/sandudden-varmar-an-gran-canaria
Tveksamt om det är så. Anmälarna är inte släkt med Arne Gavelin.
Jag har läst dina inlägg om denna historia. Tack för all information som du har grävt fram. Det är mycket som verkar ha gått fel till. Men i det här inlägget tycker jag att du siktar fel. För det första, skulle anmälarna ha något egenintresse i att Arne sattes under förvaltare? För det andra, tror du att de har skrivit anmälan helt själva? Med tanke på diverse information om personerna tycker jag att det är otroligt att de har den kunskapen om lagen och vet hur de ska formulera sig. Jag gissar snarare att de har fått hjälp av någon tjänsteman.
Till sist undrar jag om du vet hur det fungerar med biståndsbedömning. Om en anhörig kontaktar kommunen så kan kommunen utreda om personen behöver hjälp men inte om tex en granne hör av sig. En kompis till mig hade en granne som blev både dement och ofärdig. Det är ute på landet och min kompis och deras familj hjälpte grannen men när de kontaktade kommunen fick de svaret att bara anhöriga kan be om bistånd. Grannen hade barn som bodde en bit bort och min kompis ringde dem och de kontaktade kommunen och då gick det bra. Jag vet inte vad lagar och regler säger. Men poängen är att som icke anhörig kan man inte göra något.
Jag kan dessutom säga av egen erfarenhet att äldre personer kan vara enormt envisa med att vägra ta hjälp av hemtjänsten trots att de verkligen skulle behöva det. Varken du eller jag vet om de här personerna verkligen ville hjälpa Arne och hur mycket de har försökt att göra innan anmälan, tex kontaktat kommunens biståndshandläggare, och vi vet inte heller hur ordalydelsen i anmälan kom till, men om de hade goda avsikter är det illa att skylla på dem.
En äldre, nära ofärdig man, med svårigheter i sin vardag, men med förmögenheter i form av skogar, nära 400 ha, som i detta ärende, med delar slutavverkningsbara, kan vara lockande för “Skogsbaronerna” på landsbygden utanför i vår kommun.
De lever och bedriver sin verksamhet genom att köpa upp skogsfastigheter, plundra dem på allt av värde, dels för att täcka sina egna levnadsomkostnader , men framförallt täckande av kostnader för tidigare inköp. Varje nyinköpt fastighet betalar kvarvarande skulder på förgående inköp av fastighet. Ett rullande system som ständigt kräver mer och mer av skog för att hålla konkursen stången.
En kraftig sänkning eller nedgång av virkespriset under längre tid kan bli förödande för Skogsbaronen.
De reser kring, söker, letar skog. Jordbrukskalendern kan de utantill, eller har första plats på förarsätet i Pick-upen. Lämpliga villebråd är äldre änkor, eller ensamstående män med begynnande senilitet eller smått utvecklad demens och med glömda kunskaper om sina skogars nya värden. Där slår de till med smickrande löften om att, “vi ska hjälpa dig som blivit gammal och svag. Du skall inte hålla på med och tvingas följa skogsbruksplanens krav, vid din ålder”.
Det börjar med småärenden som att skjutsa till matbutiken, hjälpa till med småpraktiska saker, skjuts till läkarstationen, etc. Visst känner ni igen tillvägagångssättet?
Raskt är papperna påskrivna och hemmanet har bytt ägare utan att någon egentligen märkte hur det gick till. Inägor med byggnader, som ofta kräver och kostnader för underhåll har inget värde för dem. Avstyckas och säljs som sommarställen, alternativt sommartorp. Även där hämtas än mer pengar hem av Skogsbaronen.
Fråga en som vet!
Vi får verkligen hoppas det är någon småbarnsfamilj som köper den gamle mannens ‘skogsklipp’.
Gärna från Kubbe eller Bredbyn.