Regeringen har presenterat en lagreform som man hävdar ska stärka tryggheten och kvaliteten i systemet med gode män och förvaltare. Förändringarna påstås ska säkerställa att personer i behov av stöd får rätt hjälp genom ett modernt och rättssäkert regelverk, där den enskildes vilja och välbefinnande står i centrum.

Förslaget – menar regeringen –  medför att uppdragen för ställföreträdare ska få tydligare ramar och att ett ökat hänsynstagande till den enskildes intressen skrivs in i lagen. En ny statlig myndighet föreslås få nationellt ansvar för tillsyn, utbildning och vägledning inom området. Det ska sålunda till en ny myndighet under en högerregering. 

Regeringen vill även inrätta ett nationellt register över ställföreträdare, vilket ska underlätta tillsyn och ge möjlighet att enkelt visa behörighet gentemot myndigheter och banker. Det skall sålunda till ett ytterligare register under en högerregering. 

Dessutom får överförmyndarna större befogenheter att besluta i godmanskapsärenden och reglerad möjlighet att utse anställda ställföreträdare. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Japp, du läste rätt: ny myndighet, nytt register, slår fast att företagsförmedlade ställföreträdare kan användas och mer makt till överförmyndarna – presenterat som en förbättring för individen.

Nu ska jag inte vara alltför hård. Det stämmer att en del förbättringar för individen och dennes närstående införs, men de är inte av kioskvältande natur. Givet både de nationellt uppmärksammade övergreppen på Arne Gavelin och Therese, samt de talrika rättsfallen där ställföreträdare stulit från sin huvudman (-män), är förbättringarna kosmetika. Och grundproblemet kvarstår: en förvaltningskultur – byråkrati – i kommunerna som förlorat rak rygg och sann omsorg och omtanke visavi sina kommunmedlemmar (oss). Någon kanske invänder och säger “det fanns aldrig någon sådan”. Det är möjligt. 

I sammanhanget bör också noteras justitieminister Gunnar Strömmers direkta koppling till Örnsköldsvik. Vore det inte för att han höll ett öppet möte på café UH i ett annat ärende och där konfronterades av upprörda kommuninvånarna i ämnet Arne Gavelin, så hade förmodligen inga förändringar alls kommit till stånd. Detta är alltså inte ett positivt förhållande, i den mening att den lagstiftande makten har haft decennier på sig att åtgärda problemen inom ställföreträdarområde men ingenting gjort. 

Regeringen föreslår nu alltså att en person ska kunna förordnas som god man eller förvaltare även om uppdraget tas inom ramen för en anställning, förutsatt att det finns särskilda skäl. Syftet sägs vara att motverka bristen på ställföreträdare i komplicerade ärenden, exempelvis när den enskilde har omfattande hjälpbehov eller svår psykiatrisk problematik. Kommunernas anlitande av Optio kommer sålunda att bli sanktionerat i lag,

Utredningen, som ligger till grund för regeringens förslag, ville begränsa möjligheten till fall där det är nödvändigt med hänsyn till uppdragets svårighetsgrad, men regeringen anser att detta skulle bli för restriktivt. Kommunerna ska enligt förslaget själva kunna avgöra när särskilda skäl föreligger.

Flera remissinstanser, däribland länsstyrelser och intresseorganisationer, varnar dock för risker med minskad insyn och otydlighet kring sekretesshantering inom kommunala förvaltarenheter. Regeringen menar att det ideella engagemanget fortsatt ska vara grunden för systemet, men att anställda ställföreträdare behövs som komplement. Huruvida någon remissinstans har invänt mot företagsförmedlade ställföreträdare är inte känt i skrivande stund.

En anställd ställföreträdare ska kunna förordnas även interimistiskt i brådskande situationer.

Här är det viktigt att påpeka detta: uppdraget är alltid personligt och får inte styras av arbetsgivaren. Dessutom är det företagsställföreträdaren personligen som är ansvarig för sina handlingar i sin roll. 

Det har väl knappast undgått någon att skribenten har en högersinnad och frihetlig syn på tingens ordning. Som sådan är det närmast en skyldighet att påpeka när marknadsekonomiska principer perverteras av politiker och det är just det som nu sker: den anställde ställföreträdaren är personligen ansvarig för misstag som kan uppstå i den egna förvaltningen, emedan dennes arbetsgivare ror hem vinsten. Ingen vettig höger stöder ett sådant sjukt förhållande. Företagande och personlig risk ska gå hand i hand. Företagare som lägger risken på sina anställda och själva tar vinsten – för att systemet tillåter dem att så göra – är klandervärt slödder. 

Byråkratins fall får mig att tänka på Ferlins “Barfotabarn”. Dikten avsåg förmodligen den enskildes vilsenhet, men kanske kan den även beskriva ett organisatoriskt förfall. 

Trevlig helg!

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord — var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu — förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.