Hur man sminkar en gris

Den 24/4 behandlade kommunfullmäktige årsredovisningen. Ingen notis om saken lades upp på kommunens hemsida.

Tidigare, i februari, så släppte man preliminära siffror som visade att kommunen lämnade ett resultat på +60 Mkr. Vid det tillfället lade man upp en notis och såg till att få en blänkare i Örnsköldsviks Allehanda om saken. Överskottsmålet var minsann uppnått. Den strategin möjliggör för kommunen att få ekonomin att se bra ut, samtidigt som medborgarna inte kan syna korten fullt ut, eftersom årsredovisningen då ännu inte släppts. När den väl släpps är strategin istället att vara så tyst som möjligt.

Vad innehåller då årsredovisningen? Det enkla svaret är: en massa saker. Vi är inte ekonomer utan läser med lekmannaglasögon. Därför kan nedan redogörelse säkert reta någon skolad ekonom. Men syftet med genomgången är inte att framstå som mer kunniga än kommunens ekonomer, ty det är vi inte. Däremot vill vi peka på en rad besvärande förhållanden, som borde belysas bättre av kommunen och komma till allmän kännedom. Att så inte sker, beror på att socialdemokratin bär själva skulden till den uppkomna situationen och därför helst ser att årsredovisningen inte läses med kritiska glasögon.

Låt oss beta av en rad punkter.

1. Intäkter.

Kommunen har följande intäkter (siffror inom parentes avser föregående år):

Verksamheternas intäkter. Totalt 752 Mkr (608). Detta är hyror, taxor, avgifter, arrenden, m.m. Häri ingår även statsbidrag för flyktingmottagning. Dessa statsbidrag ökade från 144,4 Mkr år 2015, till 282,8 Mkr år 2016. En ökning med 138,4 Mkr eller 96%. Den ökningen kopplar direkt till av Migrationsverket tvångsanvisade flyktingar och de pengar som under två års tid medföljer dessa.

I verksamheternas intäkter ingår även realisationsvinster av anläggningstillgångar.

Skatteintäkter. Totalt 2591 Mkr (2479). Detta är den kommunala inkomstskatten. Per person bosatt i kommunen var skatteintäkten 46 298 kr år 2016 (44 606). En ökning med 3,8%.

Generella statsbidrag och utjämning. Totalt 621 Mkr (561). Här återfinns statlig fastighetsavgift (”fastighetsskatt”), inkomstutjämningsbidrag, m.m. Observera ökning från 561 Mkr till 621 Mkr. En ökning om 60 Mkr eller 11%.

Finansiella intäkter. Totalt 84 Mkr (95). Ränteintäkter på diverse lån, inklusive till de egna bolagen.

På s. 77 i årsredovisningen kan man utläsa i ett diagram att endast 64% av kommunens intäkter är skatt från de egna invånarna. Hela 15,3% är s.k. generella statsbidrag och utjämning. 18,6% är verksamheternas intäkter och finansiella intäkter utgörs endast av 2,1%. Det senare torde vara en ren rundgång av pengar då posten i princip endast utgörs av ränteintäkter på lån till de egna bolagen.

2. Kostnader.

Verksamheternas kostnader. Dessa var totalt 3800 Mkr (3512). Det är 67 901 kr (63 198) per person bosatt i kommunen. En ökning med 7,4%. Notera att kostnaderna per capita ökar betydligt mer än skatteintäkterna per capita.

Kostnaderna fördelades på:

Lämnade bidrag 129,1 (108,4) +19%

Köp av huvudverksamhet 339,5 (296,5) +14,5%

Löner inklusive arbetsgivaravgifter 2 470,8 (2 288,2) +8%

Pensionskostnad inklusive löneskatt 204,1 (201,9) +1%

Lokal- och markhyror 78,7 (66,8) +17,8%

Fastighetskostnader 67,3 (82,9) -18,8%

Bränsle, energi och vatten 59,3 (57,2) +3,7%

Transporter och resor 76,1 (66,4) +14,6%

Konsulttjänster och övriga tjänster 85,2 (74,9) +13,8%

Övriga kostnader 289,8 (269,2) +7,7%

65% av kommunens kostnader utgörs av arbetskraftskostnad (löner och arbetsgivaravgifter). I det är underentreprenörers arbetskraftskostnad inte inräknad.

Att fastighetskostnaderna sjönk med 15,6 Mkr eller 18,8% är en rent bokföringsmässig effekt. Kommunen har infört ett nytt sätt att skriva av fastigheter, s.k. komponentavskrivning. Det är det hela. Fastighetskostnader i form av extern fakturering mot kommunen har inte minskat i motsvarande grad. De ”sparade” 15,6 Mkr är inte pengar som finns annat än som en positiv effekt på resultatet i årsredovisningen.

Finansiella kostnader. Räntekostnader på lån och pensionslåneskuld, samt övrigt. Totalt 79,7 Mkr (94,5). Minskningen beror på lägre ränta.

3. Långfristiga skulder.

Kommunens skulder är av två slag: lång- respektive kortfristiga skulder. De senare är fodringar, leverantörsskulder, löner, m.m. som skall betalas i det korta perspektivet när bokslutet görs. Långfristiga skulder är i princip lån.

Vidare är det viktigt att man förstår att kommunen har dels en egen verksamhet, dels äger kommunbolag (MIVA, Övik Energi, m.fl.). Därför finns det lån kors och tvärs och det är inte alltid enkelt att förstå vad som är vad. Kommunbolagen har externa lån mot kreditinstitut och banker. Men de har även lån tagna hos kommunen.

Kommunbolagen tillsammans med kommunen kallas kommunkoncernen. Moderbolag för kommunbolagen är Rodret AB. Kommunen äger Rodret och Rodret äger resten, kan man säga.

I årsredovisningen skriver kommunen så här:

”Kommunkoncernens totala låneskulder till kreditinstitut, inkl. finansiell leasing, uppgår vid årets slut till 3,4 Mdkr där allt utom 28 Mkr utgör långfristig upplåning. Kommunens del av den totala externa låneskulden uppgår till 2,6 Mdkr, vilket är den del som ingår i den finansiella samordningen. Utanför den finansiella samordningen har kommunkoncernen låneskulder på ytterligare drygt 0,8 Mdkr, varav den största delen avser finansiell leasing. För de lån som ligger utanför samordningen kvarstår kommunens borgensåtagande.

Totalt har kommunkoncernen amorterat netto 42 Mkr av låneskulderna under 2016. Bolagen har totalt amorterat netto 30 Mkr, varav Övik Energi 106 Mkr. Kommunens egna externa upplåning har minskat från 522 Mkr till 510 Mkr. ”

Nu gäller det att hålla tungan rätt i munnen och verkligen läsa noterna i årsredovisningen. Det låter ju bra att ”kommunkoncernen amorterat netto 42 Mkr” eller hur? Låt oss bena ut detta.

Vi börjar med att sluta använda det korkade uttrycket ”kommunkoncern”. Det fyller endast funktionen att förvilla. Årsredovisningen handlar om kommunens ekonomiska resultat. Kommunen äger kommunbolagen och därför blir deras resultat intressanta. Men likt alla bolag så bedöms de lämpligen för sig.

Så, har då kommunens externa upplåning minskat? Nej. Den har ökat. Not 25 på s. 75 i årsredovisningen visar klart och tydligt att kommunens skuld till banker och kreditinstitut har ökat med 35 Mkr och uppgår nu till 2600 Mkr. Not 14 på s. 73 visar att av dessa 35 Mkr i ökning, så är 15 Mkr nyupplåning och 20 Mkr är överföring från kortfristiga till långsiktiga skulder. Not 15 på samma sida visar klart och tydligt att kommunen amorterat exakt noll kr. Kommunens långfristiga skulder externt hos banker och kreditinstitut har alltså ökat med 15 Mkr, vilket också bekräftas av not 25 s. 75.

Hur ser det då ut med fordringar? D.v.s. kommunens utlåning. De återfinner man på s. 74 under not 18, ”Finansiella anläggningstillgångar”, med underrubriken ”Långfristiga fordringar”. Kommunen har fordringar på kommunbolaget till ett totalt belopp om 2090 Mkr, vilket är en ökning med 27 Mkr från 2063 Mkr. Detta är alltså långfristiga lån som kommunen gett kommunbolagen och under året har man lånat ut ytterligare 27 Mkr.

Not 13 på s. 83 visar att kommunbolagens samlade långfristiga skulder, till kommunen och banker/kreditinstitut, har minskat med 37 Mkr. Av samma not framgår att kommunen och kommunbolagens samlade skuld externt hos banker och kreditinstitut har minskat med 42 Mkr. Eftersom kommunen ökade sin andel av den skulden med 15 Mkr enligt ovan, så har kommunbolagen minskat sin skuld till banker och kreditinstitut med 57 Mkr. Men eftersom man samtidigt har lånat 27 Mkr av kommunen så nettoamorterar man 30 Mkr på sina samlade skulder, oaktat vem som är långivare. Och de där 27 Mkr som lånas ut, delfinansierar kommunen med 1) nyupplåning externt om 15 Mkr, samt 2) genom att kommunen själv inte amorterar sin egen externa skuld.

Hur ser låneutvecklingen ut i de enskilda kommunbolagen? Lånen ökar i samtliga bolag utom Övik Energi och Örnsköldsvik Hamn & Logistik. Observera att här avses med lån samtliga lån, både externt och till kommunen. Örnsköldsvik Hamn & Logistik lär inte minska sina lån p.g.a. sin lukrativa verksamhet. Troligare är att moderbolaget Rodret skjutit till pengar, men det vet vi inte.

Det är viktigt att nu förstå detta: kommunen och kommunbolagen amorterar av ett enda skäl och det är att det går bra, tillsynes, för Övik Energi just nu. Men det räcker inte, utan kommunen måste nyupplåna 15 Mkr för att kunna låna ut 27 Mkr till kommunbolagen, där samtliga bolag utom Övik Energi verkar ha ett nettolånebehov (med frågetecken för Örnsköldsvik Hamn & Logistik).

Vidare är amorteringen 42 Mkr på en skuld om 3423 Mkr till banker och kreditinstitut. Det är en avbetalningstid på drygt 80 år. Betydligt längre än vad en student får på sina studielån eller en 25-årig småhusnybyggare. Tittar man på kommunens lån endast, så amorterade man inte alls. Kommunbolagen nettoamorterade 30 Mkr på en total skuld (både externt och till kommun) om 2919 Mkr. Det motsvarar en avbetalningstid på 97 år.

4. Realisationsvinster.

Årets resultat påverkas positivt genom en eller flera fastighetsförsäljningar som inbringat 23,4 Mkr. Eftersom kommunen samtidigt nyupplånar 15 Mkr och inte amorterar på lån, är det rimligt att påstå att löpande verksamhet (barn- och äldreomsorg, skola, o.s.v.) finansieras, om än till mindre del, genom försäljning anläggningstillgångar.

5. Investeringar.

Kommunen hade budgeterat investeringar om 267 Mkr för 2016. Endast 190 Mkr av dessa blev av och av dem avsåg 179 Mkr skattefinansierad verksamhet. Investeringsbudgeten avvek +77 Mkr från budget. Det är en en avvikelse på 29%, vilket vi tycker är mycket. Visst kan investeringar hamna lite fel om årsskiftet, t.ex. vid nybyggnation som sträcker sig över flera år. Men 77 Mkr?

Varför blir det då så?

Här kan det vara bra att lära sig ordet ”självfinansieringsgrad”. Det är ett procentuellt mått på hur stor del av investeringarna som bekostades med egna, existerande medel. Är självfinansieringsgraden lägre än 100% så måste kommunen i princip låna upp den saknade delen medel.

Självfinansieringsgraden för investeringar i skattefinansierade verksamheter i kommunen var 94%. Det följer att trots att man ”endast” förbrukade 71% av budgeterade medel för investeringar, så kunde man inte täcka den utgiften med pengar ur kassan.

Analys.

Kostnaderna per invånare ökar snabbare än skatteintäkterna per invånare. Gapet däremellan täcks av ökade statliga allmosor. De statliga pengarna ökade med knappt 200 Mkr och återfinns som generella statsbidrag, men även ”gömda” i verksamhetens intäkter. 138 Mkr av ökningen utgörs av statliga pengar som redovisas under verksamhetens intäkter och är pengar från Migrationsverket. De pengar som för varje anvisad invandrare upphör efter två år. Efter den tiden kommer kommunen själv få bära de kostnader som då kvarstår för dessa invandrare. Eftersom mediantiden till arbete för asylinvandrare i Sverige är ca 10 år, kan man förvänta sig att minst 75% av dagens kostnad kvarstår om två år och kommunen måste då täcka denna med egna pengar. Ett nätt slukhål på +100 Mkr/år. Det bör också påpekas i sammanhanget att detta är de direkt synliga finansiella kostnaderna. D.v.s. de kostnader som kan direkt mätas i kronor och ören. Tillkommer gör s.k. undanträngningseffekter. Det rör sig om saker som bostadsbrist, vårdköer, behov av utökad barnomsorg, o.s.v.

Skulle de generella statsbidragen backa till tidigare nivå, samtidigt som invandringen blir fortsatt hög 2017 och oförmågan hos invandrare att komma i arbete kvarstår, kan mycket väl kommunen ligga 200 Mkr back 2018/2019 jämfört med 2016.

Vidare så skönmålas resultatet av flera smådetaljer. REA-vinst om 23,4 Mkr. Ändrad bokföringsmetod ger +20 Mkr. Ingen amortering på kommunens skuld (endast på kommunbolagens). Resultatet uppnås också genom att budgeterade investeringar helt enkelt inte utförs fullt ut.

Allt prat om ekonomi i balans och liknande kan man glömma direkt. Endast 64% av intäkterna är skatteintäkter. Kommunens beroende av staten är mycket stort. De samlade intäkterna tillsammans med nyupplåning om 15 Mkr, räckte till den löpande verksamheten, 71% av budgeterade investeringar och ett lån på 27 Mkr till kommunbolagen. Det är allt. Detta i en situation när statsbidragen ökade med 200 Mkr och man kan förvänta sig att det inte är en bestående ökning.

För att öka skatteintäkterna med 200 Mkr så måste kommunalskatten upp ca 2 %-enheter från dagens 22,44%. Detta allt annat lika och oaktat eventuella effekter på arbetsmarknaden av höjningen i sig. För ett vårdbiträde med 23000 kr i månadslön så betyder det en skattehöjning med ca 5500 kr/år. Samtidigt vet vi att Landstinget dras med stora ekonomiska bekymmer.

Vad skrev då kommunen i februari när de preliminära siffrorna släpptes? Jo, så här:

”Positivt resultat på 68 miljoner kronor för Örnsköldsviks kommun

Örnsköldsviks kommuns resultat 2016 blev +68 miljoner kronor vilket är bättre än föregående år beroende på att intäkterna ökat snabbare än verksamhetskostnaderna. Det positiva resultatet innebär att lagens balanskrav för ekonomin infrias och att kommunen uppnår resultatmålet.

Resultatet är något bättre än budgeterat, högre statsbidrag räcker för att täcka högre verksamhetskostnader. Totalt är nämndernas resultat nästan i nivå med budgeterat. Samhällsbyggnadsnämnden, kultur- och fritidsnämnden, bildningsnämnden och humanistiska nämnden visar positiva resultat. Omsorgsnämnden och kommunstyrelsen visar på underskott jämfört med budget.

– Med ett resultat som är bättre än budget och som når det mål som fullmäktige lagt fast skapas goda planeringsförutsättningar för verksamheten. Jag konstaterar samtidigt att de ökade statsbidragen som regeringen beslutat om varit väldigt värdefulla för att med ordnad ekonomi kunna möta de ökade behoven i samhället, säger kommunstyrelsens ordförande Glenn Nordlund.

Bokslutsarbetet går nu vidare med beskrivning av måluppfyllelse, ytterligare ekonomiska analyser och koncernredovisning. Den slutliga årsredovisningen kommer att behandlas i kommunfullmäktige den 24 april.”

Det kommer komma surt på det här, det är ett som är säkert. Frågan är, särskilt för socialdemokratin, blir det surt före eller efter valet 2018? Vi vågar oss på en profetia här: de statliga bidragen kommer att ökas ytterligare nästa år och ökningen kommer att finansieras med statlig upplåning. D.v.s. statsskulden kommer att öka. Detta för att skydda maktinnehavande socialdemokraterna ute i kommunerna inför valet. Man vill till varje pris undvika att sätta ekonomiska vapen i händerna på oppositionen. Medborgarna skall med alla medel fås att tro att situationen är under kontroll och inte alltför farlig. Den tron måste gälla fram t.o.m. valdagen. Granskning Örnsköldsvik kommer göra vårt bästa för att motverka en sådan S-strategi.

Spara PDFSkriv ut