I massmedia passerar varje vecka ett stort antal personer revy. Av olika skäl och anledningar.
Politiker intervjuas. Barn fyller år. Myndighetspersoner utfrågas. Offer beskrivs och hjältar skapas. De döda ligger på tidningspapprets lit de parade.
Var och en fyller de en funktion just i det sammanhang de presenteras i. Utanför det sammanhanget är de flesta för oss läsare, lyssnare och tittare, helt okända. Vi må tro att vi känner en del, då de har presenterats oss tidigare. Politiker, artister och andra som gör återkommande besök. Men man känner inte en människa genom att lyssna endast till hennes politiska åsikter eller hennes musik.
Än mindre känner vi de personer som av olika anledningar presenteras som hastigast i tidningen, på TV eller i radio. Ändå hyllar vi okritiskt hjältarna, sympatiserar med offren och nickar uppskattande åt den som något bra gör. Såsom media vill ha det.
Har vi något val? Precis som att vi inte kan ha misstro som utgångspunkt i de mänskliga möten vi upplever i våra vardagliga liv, så kan vi inte misstro medias personporträtt.
Däremot har massmedia ett val. De kan göra en enkel och inte alls tidskrävande research på en person, innan de presenterar vederbörande som en godhetens högaktade tjänare eller som offer för en stor oförrätt. Det tar några få sekunder att söka på en person i Lexbase. Ger det träff, går det ytterligare en minut för att köpa de domar som åtföljer samma person.
Regionalradion gav härförleden en person ett hedersomnämnande. Vid en enkel kontroll, visar det sig att denne dömts för bidragsbrott endast någon månad tidigare. Drygt hundratusen kronor i felaktiga utbetalningar.
Parallellt med sådan massmedial praktik, så sållar och sovrar man i mängden begångna brott, när man väljer ut vad som skall presenteras allmänheten. I Allehanda rapporterar man glatt om bedrägeribrott i våra grannkommuner, men när en person i Övik visar sig vara en av rikets värsta bedragare på Blocket, så skriver man inte en rad.
En man i Bjästa döms för barnpornografibrott, i en affär som föregås av en polisutredning omfattandes misstankar mot två män gällande sexuellt ofredande, sexuellt övergrepp mot barn och övergrepp i rättssak. Förundersökningen lades ned i de senare delarna och istället tvångsomhändertog kommunen minst ett av barnen som var inblandade och placerade henne på institution. Vi kan inte finna en stavelse i Allehandas sökfunktion om saken (en sökfunktion som visserligen är obscent dålig).
Rättsövergreppet på Arne Gavelin och den smutsiga byk där korpar i den gamle mannens omgivning utnyttjat hans prekära situation för egen vinning, lämnas därhän av tidningen. Men en obetydlig moderat fritidspolitiker som fälls för bokföringsbrott, slås upp stort.
Vi kommer i några inlägg framöver att titta på två Allehandaartiklar där två tillsynes vanliga personer framställs som den goda respektive offret.
Vad händer när man skrapar på ytan?
