I massmedia passerar varje vecka ett stort antal personer revy. Av olika skäl och anledningar.
Politiker intervjuas. Barn fyller år. Myndighetspersoner utfrågas. Offer beskrivs och hjältar skapas. De döda ligger på tidningspapprets lit de parade.
Var och en fyller de en funktion just i det sammanhang de presenteras i. Utanför det sammanhanget är de flesta för oss läsare, lyssnare och tittare, helt okända. Vi må tro att vi känner en del, då de har presenterats oss tidigare. Politiker, artister och andra som gör återkommande besök. Men man känner inte en människa genom att lyssna endast till hennes politiska åsikter eller hennes musik.
Än mindre känner vi de personer som av olika anledningar presenteras som hastigast i tidningen, på TV eller i radio. Ändå hyllar vi okritiskt hjältarna, sympatiserar med offren och nickar uppskattande åt den som något bra gör. Såsom media vill ha det.
Har vi något val? Precis som att vi inte kan ha misstro som utgångspunkt i de mänskliga möten vi upplever i våra vardagliga liv, så kan vi inte misstro medias personporträtt.
Däremot har massmedia ett val. De kan göra en enkel och inte alls tidskrävande research på en person, innan de presenterar vederbörande som en godhetens högaktade tjänare eller som offer för en stor oförrätt. Det tar några få sekunder att söka på en person i Lexbase. Ger det träff, går det ytterligare en minut för att köpa de domar som åtföljer samma person.
Regionalradion gav härförleden en person ett hedersomnämnande. Vid en enkel kontroll, visar det sig att denne dömts för bidragsbrott endast någon månad tidigare. Drygt hundratusen kronor i felaktiga utbetalningar.
Parallellt med sådan massmedial praktik, så sållar och sovrar man i mängden begångna brott, när man väljer ut vad som skall presenteras allmänheten. I Allehanda rapporterar man glatt om bedrägeribrott i våra grannkommuner, men när en person i Övik visar sig vara en av rikets värsta bedragare på Blocket, så skriver man inte en rad.
En man i Bjästa döms för barnpornografibrott, i en affär som föregås av en polisutredning omfattandes misstankar mot två män gällande sexuellt ofredande, sexuellt övergrepp mot barn och övergrepp i rättssak. Förundersökningen lades ned i de senare delarna och istället tvångsomhändertog kommunen minst ett av barnen som var inblandade och placerade henne på institution. Vi kan inte finna en stavelse i Allehandas sökfunktion om saken (en sökfunktion som visserligen är obscent dålig).
Rättsövergreppet på Arne Gavelin och den smutsiga byk där korpar i den gamle mannens omgivning utnyttjat hans prekära situation för egen vinning, lämnas därhän av tidningen. Men en obetydlig moderat fritidspolitiker som fälls för bokföringsbrott, slås upp stort.
Vi kommer i några inlägg framöver att titta på två Allehandaartiklar där två tillsynes vanliga personer framställs som den goda respektive offret.
Vad händer när man skrapar på ytan?
Tystnadskulturen kring personer och deras bakgrund kan ibland vara till gagn för denne. Vi har en regering, socialdemokratiskt ledd, där bakgrundskunskap om ministrarna är i stort sett noll. Eller…åtminstone glömda. Några exempel:
1. Vi har en försvarsminister som inte gjort värnplikt på grund av samvetsnöd.
2. Vi har en justitieminister som saknar juridisk utbildning och examen.
3. Vi har en socialförsäkringsminister, som under sin tid som ordförande för SSU bluffade till sig stora summor pengar genom att vid två tillfällen ljuga om medlemsantal.
4. Och…Kronan på verket, en Statsminister som inte ens fullföljde en utbildning till svetsare, vid sin anställning på dåvarande Hägglunds i Örnsköldsvik. Utbildningen avbröts pga “för stor valhänthet” vid arbetets utförande
Om detta kan eller får vi inte läsa om i media. Ej heller om ordföranden för Bildningsnämnden i Örnsköldsviks kommun, om dennes privata, trassliga förhållningssätt till ekonomi och i övrigt grava tillkortakommanden. Ändå är denne S-märkte man satt att leda verksamheter som årligen omsätter miljarder av vår skattepengar.
Ibland undrar man, hur skulle vårt samhälle fungerat idag om normalt ansvarstagande, plikttrogna, arbetsvilliga människor getts chansen att styra och leda vårt samhälle? För det är ju nu så, att dessa, bland annat de nu tidigare nämnda människorna, de kallar ju sig för folkvalda, de har ju ockuperat all makt och alla möjligheter för vanligt folk att få göra sina röster hörda.
Återstår nu endast gatans parlament eller “gula västar på stan” för att få till förändringar?För folket?
Örnsköldsviks kommun och Allehanda Media har tydligen en helig allians. Allehanda vågar aldrig skriva något negativt om det våra politiker i Örnsköldsviks kommun sysslar med. Vad tusan är det som har hänt??? Skärpning anbelangas!!! Vill Allehanda ha kvar sina kunder/läsare måste Ni nog omvärdera Era synpunkter i alla avseenden. Nu måste ha en objektiv syn på vad våra politiker sysslar med. Det osar bränt i många avseenden. Tidningen Allehanda måste verkligen fundera över lite och varje. Om inte, då kommer prenumeranterna att försvinna allt eftersom.
Skärpning, är ett MÅSTE!!!