”Till och med Kramfors har nu drabbats av skjutningar några gånger. Vi ska nog inte överdriva faran. Men visst blir det lite obehagligare att diskutera gängvåld och skjutningar när det kommer oss närmare.”
Så skrev Svante Säwén igår måndags i Allehanda. Förmodligen som ett svar på söndagens skjutning i Hjällbo i Göteborg, där en person dog och skytten nära nog lynchades. Polisen fick skjuta varningsskott för att skingra mobben.
Säwén är socialdemokratisk ledarskribent. I sin text försöker han skadereglera de politiska effekterna av skjutningarna. De har minsann minskat i antal, poängterar Säwén, även om – tillägger han – Sverige sticker ut i den europeiska statistiken. Och i Seved i Malmö har brottsutvecklingen vänts genom att, med Säwéns egna ord, ”slumfastighetsägare har ersatts av seriösa motsvarigheter”. Dessutom står skuld att finna både till höger och vänster. Om nu någon faktiskt skulle ha begått fel i samhällsförvaltningen.
Hur byter man förresten ut fastighetsägare? Låter som en märklig praktik.
Svante, Svante, Svante… Du är uppenbart ohederlig. Stefan Löfven hade sitt LAS i diskussionen om gängkriminalitet. Du har ”slumfastighetsägare”. Vilka mer absurditeter ska vi serveras innan året är slut?
Expressen rapporterar att ett stort antal klanmedlemmar kan vara på väg från Tyskland till Göteborg.
Svante, har ditt parti en s.k. integrationspolitik som kan lära klanfolket vendettans förlamande effekt på samhällsutvecklingen?
I söndags knivskars en ung kvinna i hals och mage i Upplands Väsby i Stockholm. Tre andra unga kvinnor anhölls senare. Den knivskurne flögs med ambulanshelikopter till sjukhus för vård av svåra skador.
Svante, den socialdemokratiska reformationen äter sina barn.
På eftermiddagen samma dag som Säwéns ledartext publicerades, sköts en kriminell figur ihjäl i Husby i Stockholm. Kardo hette han tydligen, var 28 år och tidigare dömd för grov brottslighet. En av meriterna var att han skjutit någon med hagelgevär.
Kardo jagades mellan miljonprogramhusen i det socialdemokratiska paradiset Husby och hann bli skjuten flera gånger innan slutet.
Svante, ska man känna solidaritet med Kardo i hans dödsångest, när han skottskadad jagades av sina banemän? Eller får man vara kall och likgiltig när de som valt fel väg i livet, dör med det valet? En partibroder undrar under diskussion i fiket på Coop.
Hämnden kom senare samma natt. Några få kilometer därifrån i förorten Hjulsta. Ännu ett mord på allmän plats, utfört med skjutvapen i mångkulturell miljonprogramsförort. Ungefär 3 km fågelvägen från Olof Palmes hem i ABC-förorten Vällingby. Man kan undra om japanerna fortfarande kommer på studiebesök för att betrakta den fantastiska socialdemokratiska stadsplaneringen?
Svante, du är inte ung längre. Den stora sömnen nalkas. Hur blir eftermälet? Du skriver att det blir obehagligare att diskutera gängvåld och skjutningar när det kommer närmare. Det obehagliga är alltså diskussionen och Kramfors är tydligen nära för dig, där du sitter ett stenkast från Stenstaden.
Tänk, vi som trodde att det var själva våldet som var det obehagliga och att det, utifrån nationell solidaritet, inte spelar någon roll var i landet det grasserar.
Ja, vi glömde nära nog på: i söndags kväll skottskadades en gravid kvinna lindrigt i Malmö, under en skjutning.
Man kan dö som råttfångare eller med hedern i behåll. Det är också ett val.
”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria.
De likna icke de där som sträcka hals och kackla vid sitt mattråg och beskärma sig över ‘galningarna’. I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras.
Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser.”
[Torgny Segerstedt, 1940]
Fler inlägg
Vattenpipa det nya normala: tobaksfabrik avslöjad i Domsjö
SVT Västernorrland: Junsele ligger i Höga Kusten
Allehanda skulle kunna göra annorlunda