Vi fortsätter att titta på den statistik som SCB släppte i onsdags och vi tar vid där vi slutade; det till synes låga födelsetalet.
Ja, till synes. Allt är nämligen inte vad det verkar.
Vi må leva i tider av könslig förvirring, där skattemedel arvoderar herrar utstyrda i kvinnokläder för att de ska läsa sagor för barn – kvinnor fortsätter ändå att i biologisk mening vara kvinnor och endast kvinnor kan föda barn. Sålunda är det av intresse hur många fertila kvinnor det finns i samhället vid varje given tidpunkt, om barnafödande ska jämföras över tid.
Låt oss betrakta gruppen kvinnor i åldern 20-34 år. Den utgör inte alla fertila kvinnor, men torde omfatta en mycket stor och för våra syften tillräcklig majoritet av de kvinnor som fött barn. Förra året bestod denna grupp av 4027 kvinnor i Öviks kommun. 1968 var samma antal 5676. Flest kvinnor fanns i gruppen år 1976. De var då 5954 till antalet. Trenden över tid är en kraftig minskning. Lägst antal i gruppen har varit 3962 och det inträffade år 2004.
Om vi nu anger antalet årligen födda barn som barn per kvinna i gruppen 20-34 år gamla kvinnor, så finner vi följande: detta tal varierar inte särdeles mycket över tid. Det var 0,15 år 1968 och det är det högsta värdet under perioden 1968-2022. Förra året var samma tal 0,12.
År 1976, när det fanns flest kvinnor i gruppen, så var antalet födda också 0,12 utslaget per kvinna i gruppen.
Vi slår fast: de över tid allt lägre födelsetalen beror på att antalet fertila kvinnor i kommunen minskar. Det beror i sin tur på att antalet invånare (båda kön) minskar i åldersgruppen 20-34 år.
Denna slutsats leder oss naturligt vidare in på ämnet utflyttning och invandring. Nedan diagram visar s.k. inrikes flyttningsöverskott perioden 1997-2022.
”Inrikes flyttningsöverskott” är skillnaden mellan antalet inflyttade från övriga Sverige och antalet utflyttade till andra delar av Sverige. Som synes lider Övik av kronisk utflyttningsproblematik. (Det stora överskottet år 2006 beror på att någon utbildning började då – överskottet åtföljs av ett stort underskott 2009).
Vi slår fast: kommunen förlorar invånare genom att fler flyttar härifrån än flyttar hit (eller hem). Liknande problematik finns över hela Sverige; 174 av 290 kommuner har ett negativt inrikes flyttningsöverskott. För dryga hundratalet är storleksförhållandena sådana att saken utgör ett reellt problem. Övik tillhör dem, även om problemet inte är akut som t.ex. i Sorsele, Överkalix eller Högsby (ligger i Småland i Kalmar län).
Svenska politiker har försökt att lösa den befolkningsminskning inrikes utflyttning ger upphov till, genom att fylla på med invandring. Nedan diagram visar ackumulerat inrikes flyttningsöverskott och ackumulerat invandringsöverskott för perioden 1998-2022.
Invandringsöverskottet under denna period överstiger utflyttningsnettot med ungefär tusen individer. Att kommunens befolkningsmängd ändå inte ökar, beror på att fler invånare dör än det föds barn.
Så hur ska man då sammanfatta utvecklingen i Övik? På samma sätt som för väldigt många andra kommuner:
Fler människor flyttar till andra delar av Sverige än det flyttar människor hit. Invandringen är och har varit hög. Invandringsöverskottet är högre än inflyttningsunderskottet. Antalet fertila kvinnor har minskat och även deras andel av befolkningen. Fler invånare dör än det föds barn.
Det här är en mycket illavarslande utveckling. Gruppen utflyttade har med stor sannolikhet en högre andel tekniskt utbildade äventyrare (läs: potentiella entreprenörer) än kommunen som helhet. Invandringsöverskottet som skulle kompensera för den förlusten har knappt grundskolekompetens i medel.
Mycket möjligt finns också en för samtiden negativ skillnad i yrkesfärdigheter mellan de kullar som pensioneras och de som fyller på från gymnasium. Vi matas med feelgoodartiklar om att ”arbetsmarknaden är god” i Övik (och Norrland). Men om en betydande andel av den sökta arbetskraften består av vakanta tjänster inom vård och omsorg, så är orsaken till den där ”goda arbetsmarknaden” ett i grunden dåligt förhållande.
Vad bör kommunen och politikerna göra? Påverka det de har möjlighet att rå över: utflyttning och barnafödande. För upp dessa ämnen på bordet. Låt dem bli offentligt diskuterade. Fatta beslut som kan tänkas gynna familjebildning och barnafödande, likaväl som att man blir kvar i kommunen.
Att förvandla förskolor och skolor till barn- och ungdomskolchoser är inte något som förmedlar bilden av en barn- och familjevänlig kommun. Stora enheter är improduktivt; kortsiktigt kanske de kan ge en ekonomisk vinst, men långsiktigt är de skadliga.
Se och måna om alla delar av kommunen. Fixeringen vid centralorten är inte bara besvärande, den är direkt pinsam. Och massmedia borde för varje hemvändarreportage göra tio reportage – minst – om unga människor som valt att inte flytta, utan bygger upp ett liv och en framtid här. Unga par som bygger hus eller renoverar befintliga fastigheter på landsbygden, bör porträtteras som de hjältar de är.
Sluta lyfta fram påstådda brister som inte är brister. Det eviga dravlet om kulturhus är ett gott exempel. Alla centralorter i landet behöver inte ha skattefinansierade kulturhus. Faktum är att Öviks s.k. attraktivitet överhuvudtaget inte har ett smack att göra med stora skattefinansierade enheter som Skyttis, Paradisbad och arena. Vart och ett tilltalar de en grupp människor och just den gruppens intresse och geografiska belägenhet. För ingen är de avgörande i valet att bo i kommunen.
Den som betvivlar detta kan tyst för sig själv yttra orden ”jag flyttar till [fyll i kommun här], för de har en mycket bättre [fyll i anläggning här]”.
Slutligen: studier och arbete är förmodligen de viktigaste anledningarna till att yngre människor flyttar. Att aktivt arbeta för att ungdomar efter studier väljer att flytta åter till kommunen, är mycket viktigt. Att påverka valet av studier, inte minst på gymnasienivå, är lika viktigt. En matchning mot arbetsmarknad måste finnas. Det tänkandet har saknats helt under sossevansinnet.
Det återstår att se om det blir någon förändring.
Fler inlägg
Ofri folkbildning – någon annan betalar
Så stor är din andel av regionens underskott
Då riksdagsledamot – nu bidragsfall