Allehanda har en artikel uppe på sin nätsida där man skriver om detta:
Modo Hockey har anlitat en ”inkluderingskonsult”.
Klubben anlitade redan för två år sedan en konsult som skulle hjälpa till i arbetet att bli mer ”inkluderande”. Riktigt vad ”inkluderande” är för något, ger inte artikeln svar på. Dock slår VD Johan Widebro fast att Modo är en ”mansdominerad organisation”.
Inkluderingskonsulten har studerat hockeymiljön under fältmässiga förhållanden genom att bevista en ishockeymatch. Arbetet utfördes gediget, genom att inledas med nätköp av biljetter. Hela kedjan skulle studeras.
Så här två år senare fortsätter arbetet i oförtruten takt. Inom kort ska konsulten ha en heldag med klubbens ledningsgrupp, där en mer konkret plan för inkluderingsarbetets fortskridande ska fastställas.
Det Allehanda inte skriver är att konsulten – som förstås är Stina Haglund – är kommundirektörens fru.
En vettig tidning hade frågat sig om det är lämpligt att samma ishockeyklubb som är helt beroende av Öviks skattebetalares börs, anlitar samma kommuns kommundirektörs frus tjänster.
Och nej, det är förstås inte lämpligt. Modo Hockey står i ett gravt beroendeförhållande till den kommun som Magnus Haglund är högste chef i. Genom bidrag och förmånliga lån.
Om det nu händelsevis finns hockeyfantaster därute som blir sura eller ledsna i ögat över ord som ovan, beakta då detta:
Ert idrottsliga intresse är säkerligen genuint. Ingen ifrågasätter det och ingen önskar Modo Hockey idrottsliga motgångar. Det betyder dock inte att det är rimligt att ishockey på elitnivå ska vara skattekollektivets angelägenhet. Ni kan, precis som vi andra, sköta ert intresse med egna pengar och egen insatt tid och arbete.
Vi söker inte ta era pengar och ni bör inte ha begär efter våra.