”Bröd och skådespel (latin: panem et circenses) är ett uttryck från romartiden då romerska imperiet erbjöd romarna gladiatorspel och annan underhållning i kombination med något att äta för att romarna skulle hålla sig lugna och nöjda och inte protestera.” – Wikipedia
Modo hockey har under lång tid varit en ekonomisk katastrof. Skattebetalarna tvingas av politikerna att hålla verksamheten under armarna, genom att kommunen antingen skänker bort våra pengar, köper tjänster av Modo i onödan eller lämnar frikostiga lån på affärsmässigt förkastlig grund. Kommunalråden tar över stafettpinnen av varandra och fortsätter galenskaperna. Där Elvy Söderström slutade, tar Glenn Nordlund vid.
En enkel framställning av saken är denna: Modo hockeyklubb är en ideell förening. Klubben äger bolaget Evenemangsarenan i Örnsköldsvik AB (EAB), som i sin tur äger Modo Elithockey AB tillsammans med klubben. Modo Elithockey AB är bolaget vari Modos seniorverksamhet organiseras. Fjällräven arena ägs av EAB medans marken arenan står på ägs av kommunen. Både EAB och Modo Elithockey dras med ekonomiska bekymmer som beror på EAB:s oförmåga att drifta arenan med positivt resultat. Hockeylagets fall ur den högsta serien har accelererat detta problem, då spel i de lägre serierna ger lägre inkomster.
Den 11/4 2013 skriver Örnsköldsviks Allehanda:
”Kommunen har för andra gången på mindre än två år skickat in miljonbelopp i Modo Hockey när föreningen är i ekonomisk kris.
2011 köpte kommunen Modohallen för 10 miljoner kronor – och nu har föreningen fått ut 4 miljoner på ett lån som ska gå till bygge av ett hockeymuseum.
…[]…
Ledande politiker har fått information – möjligen inte detaljerad – om Modos ekonomiska problem, i samband med att frågan om bygge av ett hockeymuseum i Fjällräven Center upp.
Föreningen begärde att få låna 7 miljoner av kommunen. Formellt gjordes begäran i början av februari – och sedan gick det snabbt.
Efter några turer fram och tillbaka sa kommunstyrelsen ja till lånet vid ett extra möte den 25 februari, och samma dag klubbades det igenom i kommunfullmäktige.
Enligt dateringen undertecknade kommunalrådet Elvy Söderström (S) och representanter för föreningen låneavtalet den 26 mars.
Den 28 mars fördes 4 miljoner över från kommunens internbank till Modo Hockey.
Någon detaljerad redovisning av hur de 4 miljonerna och sedermera 7 (lånet ska betalas ut i tre etapper) ska användas har vi inte kunnat hitta i offentliga handlingar. I dessa står enbart att de ska användas till ett hockeymuseum.”
Den 28/11 2016 publicerade Örnsköldsviks Allehanda igen en artikel om hockeyekonomin, signerad Ulf Häggkvist, där man granskar kommunens indirekta stöd av Modo hockey. Det sker genom att EAB fakturerar både kommunförvaltningen och kommunbolagen för olika ”tjänster”. Det gäller allt från sponsring till tillkommande kostnader för kommunens nyttjande av arenan. På det sättet tillskjuter man mångmiljonbelopp under radarn. D.v.s. utöver de synliga bidrag, stöd och avtalade köp som finns.
Artikeln kan läsas här, http://www.allehanda.se/vasternorrland/ornskoldsvik/dokument-visar-kommunen-pumpar-in-extra-pengar-i-modo-har-fatt-8-miljoner-mer Gör gärna det innan du läser vidare här. Det är en något så för ÖA ovanligt som en verkligt granskande artikel. Den är väl nästan ett perfekt skolexempel på undersökande journalistik.
Vadå ”nästan”? Vad är det som felas då? Jo, i artikeln intervjuas kommundirektör Magnus Haglund och det är väl i allra högsta grad lämpligt att intervjua honom. Men även kommundirektörer har chefer. De kallas för ”politiker” och är, i Örnsköldsvik, av slaget ”socialdemokrater”. Några sådana krummelurer intervjuas dock inte. Något politiskt ansvar för missförhållandet man anser sig ha avslöjat rent journalistiskt, utkräver Örnsköldsviks Allehanda alltså inte.
En eller flera privatpersoner, eller kanske en journalist på Mittmedia, reagerade på artikeln och fann förhållandena i affärsrelationen mellan Modo och kommunen (inklusive kommunbolagen) oacceptabla. Därför gjorde man en anmälan till Konkurrensverket. Åtminstone tror vi att det gått till så. Konkurrensverket själva kallar det för att deras ”omvärldsbevakning” uppmärksammat uppgifter i media, vilket föranlett att man påbörjat ett granskningsärende för att utreda om köpen varit förenliga med Lagen om offentlig upphandling.
Den 5/5 2017 beslutade Konkurrensverket att inte gå vidare med utredningen. Tyvärr. Kommunen förklarade de tillkommande köpen – som alltså är i miljonklassen – med att extramöblering av konferensrum kan tillkomma, likaväl som köp av lunchmat. Man får, på ren svenska, en jävla massa brickluncher för 2 miljoner kr. Närmare 20 000 st. Eller så möblerar en person heltid i arenan och så nöjer man sig med 10-15000 brickluncher. Att Konkurrensverket köper dessa skojeriargument är beklagligt.
Kommundirektören tillsatte senare under vintern en utredning som skulle se över kommunens handlingsalternativ. Till hjälp tog man Ernst&Young (EY). Vi har läst den utredningen. Men innan vi går in på det, så vill vi konstatera två saker redan här:
Det första är att kommunen tar in EY för att man inte har ryggrad nog att själva utreda och fatta beslut. EY tillför ingen expertis i sammanhanget. De är bara ett förkläde som kommunen skall kunna använda sig när man sedermera motiverar det beslut man fattar – vilket det nu blir.
Det andra är att egentligen behöver kommunen inte göra någonting. Man skulle kunna låta marknadsekonomin ha sin gilla gång. D.v.s. om öviksborna inte vill konsumera ishockey och andra arenaaktiviteter i tillräcklig omfattning för att finansiera driften av anläggningen, så får verksamheten gå konkursen till mötes. Så sker nu inte. Istället använder kommunen miljontals kronor årligen för att stödja spektaklet, vilket betyder detta: man prioriterar vuxenlekar framför äldreomsorg och våra barns skolgång.
Låt oss direkt slå fast att ett sådant stöd och en sådan miljonrullning har pågått i åratal och det har inte gjort kommuninvånarna till delägare i Modo hockeyklubb, ej heller gett kommunen möjligheter till direkt påverkan på klubbens agerande. Allt har skett enligt devisen privata vinster och socialiserade förluster. Sålunda detta blogginläggs delrubrik: socialistisk ishockey.
Tillbaka till EY:s utredning. EY:s konsulter tar betalt för att komma till följande slutsats: kommunen kan 1) göra ingenting, 2) köpa EAB för 1 kr, eller 3) köpa själva arenan som materiell anläggningstillgång för 1 kr. EY rekommenderar kommunen alternativ 2 eller 3, föga förvånande.
Hur illa är då ekonomin? Till att börja med är det viktig att förstå detta: Modo är konkursmässigt trots alla tidigare års ekonomiska stöd. Du som skattebetalare har gett denna verksamhet konstgjord andning i åratal och ändå har patienten inte vaknat upp. Respiratorbehovet kvarstår och nu föreligger en massiv hjärtinfarkt dessutom.
Bekymren är av två slag. Det viktigaste är att verksamheten helt enkelt inte går runt. Man har ett kontinuerligt driftunderskott där intäkterna inte täcker kostnaderna. Det är därför kommunen hjälpt till med intäkter. Hur man gjort detta följer längre ned. Det andra bekymret, som egentligen är en konsekvens av det första, är att verksamheten är högt belånad. EAB:s samlade skulder, både lång- och kortfristiga, är 140 miljoner kr.
Kommunen stödjer EAB och Modo på väsentligen fyra olika sätt:
1. Genom att lämna diverse ekonomiska bidrag, inklusive engångsbidrag vid behov.
2. Genom att låna ut pengar till förmånliga villkor för EAB och Modo.
3. Genom att upphandla diverse tjänster från EAB. Detta sker både direkt från kommunförvaltningen och indirekt från de kommunala bolagen.
4. Teckna för EAB förmånliga hyresavtal.
I tidigare länkad ÖA-artikel har redan en bra genomgång gjorts av hur kommunen hyr lokaler i arenan, uppdrar åt sina bolag att köpa tjänster eller hyra av EAB, o.s.v. Det vi kan göra här att titta på vissa andra detaljer i kommunens omfattande stöd till Modo.
Hösten 2016 betalade kommunen ut 6 miljoner kr i stöd till Modo. En allmosa. Våra pengar. Socialbidrag till ett företag. Vad skulle pengarna gå till? Amortering. De passerade alltså bara Modo och gick sedan direkt till bank. I kommunens årsredovisning för 2016 omnämns i en av noterna (jämförelsestörande poster) till resultaträkningen, ett engångsbidrag till förening om 7 miljoner kr. Där ingår de 6 miljoner kr som Modo/EAB tog emot. Var den sjunde miljonen gick, vet vi inte. Kanske till Modo den med.
Det som blir riktigt obehagligt med detta engångsbidrag i årsredovisningen, är att varken Modo, EAB eller Fjällräven arena omnämns med ett ord. Ett företag som bokför ”engångsbidrag” till föreningar eller andra företag, utan att närmare förklara sammanhanget, skulle omedelbart bli föremål för granskning. Men i Örnsköldsviks kommun går det tydligen bra och de politiskt tillsatta revisorerna har godkänt spektaklet.
EAB:s skuld till kommunen är 35 miljoner kr. Samtidigt som kommunen hösten 2016 beslutade att ge ett engångsbidrag om 6 miljoner kr till EAB, så beslutade man också att ge amorteringsfrihet de kommande fem åren och lånens förfallodag förlängdes med 5 år till 2039.
År 2016 betalade kommunen ut 24,6 miljoner kr till EAB/Modo. De pengarna fördelar sig på avtalade utgifter, framförallt hyra, engångsbidrag om 6 miljoner kr samt tillkommande köp (för vilka kommunen kommit under Konkurrensverkets granskning). Miljonrullningen är fantastisk. En kommun med blott 56000 invånare som skall ha en ishockeyarena vid havet och ligger ute med miljoner och åter miljoner kr på denna vuxenlek. Det är helt enkelt inte klokt, för att citera en klok man. Som jämförelse har Sollentuna kommun strax norr om Stockholm 60500 invånare. Tanken att Sollentuna skulle ha en hockeyarena modell större och gödsla denna med miljoner och åter miljoner kr, är helt absurd. Det finns ett fint gammalt talesätt som är applicerbart här: mätta mun efter matsäcken.
Kommunen har två hyresavtal och ett drifts- och underhållsavtal tecknade med EAB, där kommunen är köpare. Det är ett huvudavtal om hyra (6,6 miljoner kr per år, löper till 2031), ett hyrestilläggsavtal (2,3 miljoner kr per år, löper till 2024), samt ett uppdragsavtal om drift- och underhållstjänster (7,5 miljoner kr, löper till 2024). På detta får kommunen tillbaka ungefär 0,5 miljoner kr i tomträttsavgäld för arenan. Vidare har kommunen beordrat de kommunala bolagen att köpa tjänster från EAB för sammanlagt 2 miljoner kr årligen.
(I EY:s respektive kommunens utredning, så redogörs också för en hyresintäkt kommunen har från Modo Hockeyklubb, d.v.s. den ideella föreningen, men det är knappast intressant i sammanhanget, då den intäkten torde gälla juniorverksamhet och skulle finnas oavsett vilken av kommunens anläggningar som Modo Hockeyklubb väljer att hyra).
EAB har 79,7 miljoner kr i långfristiga skulder till Swedbank, samt 3 miljoner kr i kortfristiga skulder. Vad är lämnat som säkerhet för dessa skulder? Inte arenan. Jämför med ditt eget småhus eller bostadsrätt, om du bor i sådan. Då har du förmodligen lån och hela eller del av din bostad är pantsatt och utgör säkerhet för hela eller delar av lånet. Men Fjällräven arena anses värdelös och tillskrivs alltså inget värde som kan utgöra säkerhet – istället är bankens säkerhet de avtalade hyresintäkterna från kommunen. D.v.s. det är vi och du och alla andra som är säkerheten för EAB:s upplåning hos Swedbank.
I vårt förra blogginlägg tittade vi på hur kommunen har knappt 100 elever i språkintroduktionsprogram på gymnasiet i 2åk, men utbildar blott en mark- och anläggare till hösten. Vi noterade då att bildningsnämnden sammanträdde i Fjällräven arena och undrade varför man väljer de lokalerna? Nu vet vi. När dina politiker diskuterar dina barns framtida skolgång, så förläggs sammanträdet till en islada för att aktivt stödja Modo hockey med pengar som skulle kunna gått till vård, skola och omsorg. Och det är en socialistisk majoritet som beter sig på detta sätt!
Vi avslutar med två citat från EY:s utredning. De två citaten från EY är sannerligen godbitar om man betänker att EY är en revisionsfirma. De lyder:
”Örnsköldsviks kommun hyr idag merparten av Fjällräven Center samtidigt som kommunen var den näst största långivaren när arenan byggdes och hyresavtalet med kommunen är pantsatt för det andra stora lånet från kreditinstitut.”
och
”Därutöver har kommunen historiskt skjutit till ekonomiska engångsstöd och ändrat lånevillkor när likviditetsproblem uppstått hos Modo hockey. Detta har skett utan att kommunen har haft full insyn eller kontroll över arena.”
Kommunen har alltså lånat ut pengar till Modo för bygget av en islada, vilken sedermera genererar ytterligare utgifter för kommunen i form av diverse stöd. Ett sätt att stödja är att teckna frikostiga och långa hyresavtal. De avtalen har sedan använts av EAB/Modo för att låna upp ytterligare pengar, som i sin tur genererar behov av ytterligare stöd när lånen måste amorteras. Och allt detta har skett utan att kommunens inflytande över, eller insyn i verksamheten har ökat. Fantastiskt!
Följande skatteförskingrare sitter i styrelsen för EAB och Modo Elithockey AB:
Strinnholm Lidfalk, Ulf Wilhelm (f. 1968)
Ordinarie ledamot , Styrelseordförande
Edman, Anna Christina (f. 1971)
Ordinarie ledamot
Hedberg, Anders Hugo (f. 1951)
Ordinarie ledamot
Lindkvist, Karl Johan Olof (f. 1973)
Ordinarie ledamot
Markusson, Pehr David Mattias (f. 1980)
Ordinarie ledamot
Svensson, Mats Engelbrekt (f. 1962)
Fler inlägg
Urbaniseringen visualiserad genom papperskorgar
Dina skattepengar: kommunen upphandlar förmånscyklar (eller?)
Miljömålsdagarna och hyckleriet