Gästinlägg: Internationella kvinnodagen den 8 mars – väl så viktig att uppmärksamma här i Övik

Sverige är fantastiskt. Möjligheternas land och frihet med vida vidder, vackra vyer och mängder med snö i sportlovstider här i vårt område. Ett eldorado för potenta värstingmaskiner som ettrigt tar sig fram i jungfrulig mark, den där tystnaden och stillheten tidigare lockade många långväga gäster till naturupplevelser i världsklass. För att inte tala om den kraftsamling som allas vårt hockeylag står inför. Det möjliga återinträdet i den högsta serien utgör rentav en världsnyhet, må så vara med begränsad utbredning. Ja, en återklang som kommer ljuda ungefär ett stenkast ut från Fjällräven center om det hela går vägen. Här finns kraft i arm och mod i barm. Vilket vurmen för särskilt motorstarka så kallade suvar skvallrar om. För här kör det fler hästkrafter per person på våra gator och vägar än det gör i självaste huvudkommunen. Så här när vår vackra skärgård står i vinterskrud, kan vi med tillförsikt blicka fram mot den ljuva sommaren. En skärgård i världsklass. Den där det kommer fler och än mer kraftfulla vattenskotrar att köra runt, runt, runt i mindre som större cirklar dag som natt i våra vatten än det gjorde under föregående sommar.

Men om man (?) nu saknar intresse för och vilja till att hävda sig genom att låta och synas. Och heller inte finner gemenskap på en arena vid vilken det förutsätts att det unisont skriks en hel del otidigheter mot det gästande laget och dess spelare samt mot de domare som har oskickligheten att döma i strid mot den lokala folkviljan. Vart ska man (?) då ta vägen?

Vilka är det som väljer bort Övik? Svaret är enkelt: unga kvinnor och tjejer. Det till dels för att de inte blir bekräftade här och inte blir väl bemötta och accepterade med vad de själva vill och står för. Unga kvinnors intressen sätts åtsidan eller nedprioriteras i förhållande till pojkarnas. Flickor reduceras och negligeras. Vi lever helt enkelt i en ”grabbkultur” som varken uppmärksammas eller problematiseras. Flickor får inte kosta, medan notan för pojkars och för den sakens skull mäns leksaker inte ifrågasätts, varken av makthavare för kommunalekonomin eller för var och ens familjeekonomi. Flickor når bättre resultat i skolan och fler flickor än pojkar går ut med fullständiga betyg från grundskolan. Flickorna väljer i högre grad att fortsätta med eftergymnasiala studier och är överrepresenterade vid antagning till de mest efterfrågade högskoleutbildningarna. Övik tappar alltså i framtida kompetens, som redan idag är en bristvara i vår kommun, och det i en tid där omvärlden håller på att springa förbi oss vad gäller utbildningsresultat.

Detta förhållande får ödesdigra samhällskonsekvenser för en ort som Övik

Nyligen basunerades ut från kommunalt håll att Övik skulle befolkningsmässigt öka från idag något över 56.000 invånare till att år 2030 nå 65.000. Detta är en ren utopi – ett önsketänkande utan verklighetsförankring under rådande omständigheter.

Den möjlighet som öppnar sig är att helt lägga om politiken, såväl till innehåll som till sättet för att driva det politiska samtalet. På vad sätt?

Några ytterst konkreta exempel (läs dem med eftertanke!) från det förgångna får exemplifiera:

I år är det exakt 10 år sedan Bjästafallet aktualiserades i rikstelevisionen genom Uppdrag granskning, ja faktiskt just i mars år 2010. Året därefter togs Bjästa upp i nyordslistan; så kraftfullt blev genomslaget. Och det följde såväl film som teaterpjäser på temat. Vad hände? Jo, som bekant för flertalet läsare, vart en flicka på skolan i Bjästa utsatt för en våldtäkt och förövaren som dömdes för denna fick omgivningens stöd medan flickan försköts och flyttade från skolan och orten. Vad har samhället Bjästa och Övik lärt av denna händelse? Den frågan lämnas öppen för Dig som läsare att besvara.

Konståkning är det fler flickor som ägnar sig åt än pojkar. Istiden i våra hallar premierar fortfarande idag hockeyn framför konståkningen. Konståkningen läggs på udda tider (läs: mycket tidigt eller sent) och ibland inte alls utan hänvisas till allmänhetens åkning.

Åtskilliga exempel på unga kvinnor som engagerat sig politiskt (ja, det gäller samtliga etablerade partier) har vittnat om att de känner sig såväl utnyttjade som att de saknat reellt inflytande och inte blivit lyssnade på. De stannar heller inte kvar i partierna och tar strid utan finner för gott att tidigt lämna sina uppdrag och låta gubbväldet (gubbvälde av båda könen) sitta kvar orubbat.

Ja, varför skulle de stanna?

I synnerhet inte som de saknar många av de möjligheter som ges på annat håll. Möjligheterna till högskolestudier i Övik är begränsade. De ansträngningar som gjorts för att exempelvis underlätta studier på distans när man bor här i Övik, har försvunnit. Direktaccess till databaser för studenter via biblioteket har försvunnit. Servicen därigenom minskat och andra alternativ inte ersatt dessa. Varför i hela friden skulle våra framåtsträvande unga kvinnor välja att stanna kvar i något som är mer konserverande än vår tidigare väl marknadsförda surströmming Röda Ulven ??

Blir det inte en kraftfull förändring och ett förändrat ledarskap befarar jag att samhället och kommunen snarare kommer förlora 10.000 invånare till 2030. Det för att våra så viktiga kvinnor försvinner ut i förskingringen och vi kommer att få ett rejält underskott på kvinnor i framtiden.

Orolig morfar