Den 21/3 2017 sammanträdde bildningsnämnden i Örnsköldsviks kommun. Av okänd anledning hölls sammanträdet i Fjällräven arena. Kanske ville man pröva de lokaler som med stor sannolikhet kommer att komma i kommunens ägo, när skattebetalarnas pengar används till ishockeysocialbidrag.
Vid sammanträdet avhandlades bl.a. vad man kallar för ”gymnasiedimensionering”. Enligt ett tidigare beslut skulle man, av ekonomiska skäl, genomlysa de program/inriktningar på gymnasiet, som fick färre än 12 behöriga sökande till hösten 2017.
Två sådana utbildningar är Bygg och anläggning Mark respektive Måleri. De har vardera en behörig sökande. Bildningsnämnden beslutar om nollintag för Måleri och noterar att Mark är huvudsakligen förlagd till företag i egenskap av lärlingsutbildning (underförstått är kostnaden lägre för kommunen).
(Protokoll från bildningsnämndens sammanträde återfinns här http://www.ornskoldsvik.se/kommunochpolitik/kallelserprotokollochsammantraden/protokoll.4.2695377613d2282dd334210.html#25e1ed6a85b733-9346dd0c781724837-25e1ed6a85b733-9346dd0c781724837-60a1828ebde455750-95aee62bb09c559345)
Sålunda: till hösten kommer noll målare respektive en mark och anläggare att börja utbildas i Örnsköldsviks kommun. Låt oss fundera lite över detta och vi håller oss till anläggare.
En anläggare som får vara frisk i kropp och själ, kan max ha ett 46 år långt yrkesliv. Om det i kommunen alltså utbildas en anläggare per år, så motsvarar det långsiktigt att det skulle finnas 46 st verksamma anläggare i kommunen. Det är innan vi justerar för utsliten kropp, olyckor, sjukdoms- och dödsfall, samt, inte minst, att en del kommer att arbeta med annat än det de är utbildade för. En mer realistisk siffra är absolut max 35 anläggare verksamma långsiktigt, vid en utbildningstakt på en om året.
Örnsköldsviks gymnasium (d.v.s. sammanslagna Nola- och Parkskolan) skriver om utbildningen:
”Inriktningen ger dig kunskaper i markarbeten för vägar, järnvägar, husgrunder, ledningar, gröna ytor samt asfalt-, platt- och stenbeläggningar.”
I kommunen fanns det 16342 småhus år 2016 [SCB]. Hur ofta behöver ett småhus köpa en byggtjänst som omfattar markarbete? Det kan vara en omdränering av grunden. Byte av avloppsservis. Förläggning av fiber. En frusen tappvattenledning. Nybyggnation på fastigheten. Asfaltering av garageuppfarten. Stenläggning framför entrén. O.s.v. Där har vi småhusmarknaden för anläggare.
Sen tillkommer underhåll och reparation av vägar, stadsytor och flerfamiljshusområden. Sist, men inte minst i ett samhälle som av politiker tvingas växa genom invandring, har vi nyproduktionen av bostäder och då framförallt flerfamiljshus.
Till detta har kommunen en utbildningstakt som motsvarar ca 35 aktiva anläggare i kommunen. Känns inte riktigt tillräckligt, eller hur? Men det är värre än så. Ty kom ihåg från bloggens första inlägg att kommunen har en nettoutflyttning. Flyttningsöverskottet ut ur kommunen var 190 personer år 2016. Det finns ingen anledning att tro att inte den utflyttningen även drabbar anläggaryrket.
Men det blir ännu värre. I Kramfors finns ingen byggutbildning alls. Elever där är hänvisade till Sollefteå. Och i Sollefteå finns ingen anläggarutbildning på byggprogrammet. Nordmaling saknar gymnasium helt och hållet. Deras elever som vill gå anläggarinriktning hänvisas till Vännäs. Inför hösten har två behöriga elever i Nordmaling sökt anläggare som förstaval. I det samlade området Kramfors-Sollefteå-Örnsköldsvik-Nordmaling, finns det alltså tre behöriga sökande till anläggare i höst. Områdets befolkningsmängd är 101623.
För Örnsköldsviks del så harmonierar den låga utbildningstakten av anläggare synnerligen illa med kommunens tillväxtambition: år 2030 skall kommunen ha vuxit med 16% och ha 65000 invånare. En rakt igenom falsk och imbecill ambition, som vi återkommer till i ett separat inlägg. Skulle man dock ”lyckas” i sina ansträngningar så måste både bostadsbestånd och utbudet kommersiella lokaler växa och till det krävs anläggare. På ren svenska: det måste byggas allt från bostäder till vårdcentraler till daghem.
Till kommunens försvar kan sägas att det ser lika illa ut på nationell nivå. Endast 249 elever finns inskrivna på inriktningen anläggare i riket. Ja, försvar och försvar. Vi tycker inte att det är ett försvar att jämföra en vanskött verksamhet med en annan vanskött verksamhet. Det är en typ av resonemang vi med varm hand överlåter till socialdemokratin, där t.ex. rättvisa och jämlikhet inte sällan betyder att vi alla ska vara lika fattiga.
I sammanhanget kan nämnas att styrelseordföranden för Byggnads Mellannorrland, Jim Sundelin, sitter i Örnsköldsviks kommunfullmäktige utöver att vara fackpamp (han sitter även i Byggnads förbundsstyrelse och är förmodligen aspirant på ordförandeposten där). Det finns alltså en direktkanal från byggfackets absoluta toppskikt rakt in i socialdemokratin i Örnsköldsvik. Han verkar dock inte intressera sig speciellt mycket för utbildningsfrågor. Eller nämndsfrågor alls. Utöver sin stol i fullmäktige, innehar han styrelseuppdrag i kommunala bolag, notabelt ordförandeposterna i MIVA och Domsjö Vatten.
Dock hittar vi en artikel i Örnsköldsviks Allehanda från 2013, som behandlar problem med att finna vettig praktik till byggprogrammets elever. Man skriver:
”Längre sammanhållna praktikperioder, helst på våren och hösten. Det är några förslag från byggbranschen för att bättre tillgodose gymnasieelevers behov av arbetsplatsförlagd praktik, APL. Praktik som ingår i olika byggrelaterade gymnasieprogram.
Micael Berglund, vd och ägare av Renmarks Måleri, har tagit upp saken flera gånger i programrådet på Parkskolan, där folk från branschen och skolan sitter med.
– Vi har möte en gång per termin och det här har blivit en käpphäst för mig, säger han.
Enligt honom är skolans schema en starkt bidragande orsak till problemet.
– I dag har eleverna i tvåan praktik två dagar i veckan och de i trean tre dagar i veckan. De kanske kommer ut på ett bygge en torsdag och får vara med på underarbetet när man målar ett badrum. Sedan är de inte där när man gör slutfinischen, de ser bara enstaka moment.
Micael Berglund vill se längre sammanhållna praktikperioder, med flera veckor i stöten.”
Längre ned i artikeln får Jim Sundelin komma till tals:
”Jim Sundelin, ombudsman på Byggnads och ordförande i förbundets Region Mellannorrland, betonar att byggbranschen har ett ansvar för att se till att man kan ta emot elever på praktik.
– Arbetsmarknadsläget spelar ju in, finns det inga jobb är det svårt att ordna praktikplatser. Men för branschen är det viktigt med APL.
– Att få vara på ett företag och se hur det fungerar är ett lärande steg för eleverna. Byggbranschen och skolan har ett gemensamt ansvar för att lösa det.”
(http://www.allehanda.se/angermanland/ornskoldsvik/svart-med-praktik-platser-pa-vintern)
Det här är ett perfekt exempel på det ohederliga samspel som råder mellan Örnsköldsviks Allehanda och socialdemokratin i kommunen: i artikeln nämns överhuvudtaget inte att Jim Sundelin är aktiv socialdemokrat och sitter i fullmäktige. Det är för tusan han som representerar den skola som inte klarar av sitt uppdrag! Samma skola han från en annan stol, den fackliga, uppmanar lösa problemet i samarbete med branschen. Men det skall, som vanlig, läsarna hållas i lönndom om. Istället tillåts han okritiskt sitta och skylla över saken på näringslivet.
Så, det om byggutbildning i Örnsköldsvik. Låt oss nu istället ställa denna kräftgång inom anläggning och måleri i relation till andra utbildningar. Varför inte Sveriges största gymnasieprogram? Det är inte samhällsvetenskap eller ekonomi.
Sveriges största gymnasieprogram är språkintroduktion. Skolverket beskriver utbildningen så här:
”Språkintroduktion är till för ungdomar som nyss har anlänt till Sverige. Utbildningen har fokus på svenska språket för att eleven ska kunna gå vidare till något annat program i gymnasieskolan, eller annan utbildning.
På språkintroduktion kan eleven också få undervisning i andra grundskole- och gymnasieämnen som eleven behöver för sin fortsatta utbildning.
Utbildningen läggs upp efter att elevens kunskaper validerats, det vill säga att man har tagit reda på vilken nivå av utbildning som passar eleven.
Språkintroduktion är inte sökbar utan individuellt anpassad efter varje enskild elevs behov.”
I mars 2017 rapporterar Sveriges Radio om saken:
”Ett för många okänt gymnasieprogram har blivit det största programmet i årskurs ett på gymnasiet. “Det saknas riktlinjer och statlig styrning”, säger kritikerna.
– Läroplanen för gymnasieskolan är så här tjock, ingenstans ser du något om introduktionsprogrammen, ingenting om vad språkintroduktionen har för mål eller innehåll. Det är ett tecken på att det inte finns någon kvalitetsgaranti eller någon statlig styrning på vad vi ska göra på ett introduktionsprogram. Det är helt upp till huvudmän, säger Jennie Rosengren som är rektor för Språkintroduktionsprogrammet på Enskede gårds gymnasium i Stockholm.
…[]…
En av de 23 100 eleverna är 17-årige Mahad. Han är från Somalia där han gick två år i skola. Jag gillar att studera berättar han, men tror inte att han kommer att kunna gå vidare till ett annat gymnasieprogram. För det behövs betyg i tolv ämnen och än så länge har han bara betyg i två.
– Nej jag kommer inte att börja i nationellt program. Man måste ha betyg i tolv ämnen om man ska gå i nationellt program. När jag kom hit gick jag i grundskolan i en månad.”
(http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6641768)
Språkintroduktionsprogrammet är inte det största programmet i Örnsköldsviks kommun. Men det är stort. 12% av eleverna på Örnsköldsviks gymnasium (Nola- och Parkskolan) går språkintroduktion. I åk2 är det nästan störst med 95 elever, endast omkört av samhällsvetenskap som har 102 elever (innevarande läsår).
Vård- och omsorgsprogrammet har 13 behöriga sökanden till hösten. Det låga antalet gör att man i bildningsnämnden beslutat att barn- och fritidsprogrammet skall samläsa med vård- och omsorgsprogrammet. Man slår ihop dessa i en klass helt enkelt.
Trenderna på gymnasiet är helt enkelt förskräckliga. En betydande andel elevers gymnasiegång upptas av att lära sig basal svenska. Nära hälften av eleverna går universitetsförberedande program och kommer därmed förmodligen läsa vidare på annan ort. Bra på ett sätt. Risk på ett annat. Det är inte en slump att universitetsstaden Umeå växer kraftigt. Man växer på de universitetslösa centralorternas bekostnad. Det är också mycket bekymrande att av de universitetsförberedande programmen är en hög andel sådana som saknar industriell eller naturvetenskaplig relevans. Vissa praktiska yrken verkar närmast vara under avskaffande. Noll målare utbildas. En anläggare.
Vad är den extremt viktiga slutsatsen att dra här? Jo, det var inte den här utbildningsfördelningen som tog Sverige från ett lågproduktivt jordbruksland till en industrination som tillverkade stridsflygplan, byggde kärnkraftverk och höjde det materiella välståndet radikalt. Vad gör socialdemokratin idag för att trygga ett framtida ordnat samhälle med materiellt välstånd? Ingenting vill vi påstå. Istället spelar man roulette med våra barns framtid.
Vilka medborgare skall vara det socialdemokratiska arbetarpartiets arbetare i framtiden? Förslag: importerad permanent arbetslöshet i allians med offentlig sektors tjänstemän, särskilt inom kommun.
Fler inlägg
Lästips: Världen Idag intervjuar Broskolans chef
Varför blir det inga reaktioner på skolavslutningstokerierna?
Gymnasieutbudet fortsätter vara stolligt