Arne Gavelin har med hjälp av Centrum för rättvisa stämt staten vid Stockholms Tingsrätt. Igår torsdag 21 april föll domen.
Stockholms Tingsrätt fastslår följande:
Ångermanlands Tingsrätt har brustit i handläggningen när de 1) inte gav Arne Gavelin möjlighet att yttra sig när frågan om interimistiskt förvaltarskap- på överförmyndarens begäran – prövades, samt 2) inte förordnade Gavelin ett rättegångsbiträde att ersätta det biträde som p.g.a. jäv frånsade sig uppdraget i mer eller mindre samma stund som det gavs.
Den motivering Ångermanlands Tingsrätt angav som skäl till att Arne Gavelin skulle sättas under interimistiskt förvaltarskap anses av Stockholms Tingsrätt vara så kortfattad att den utgör en brist i handläggningen.
Staten har erkänt att den medicinska utredning av Gavelin som gjordes inför prövningen av slutligt beslut om förvaltarskap, är bristfällig.
Stockholms Tingsrätt kritiserar likaledes beslutsmotiveringen i det slutliga beslutet som varandes alltför kortfattat.
Rätten konstaterar också att Ångermanlands Tingsrätts handläggning har utgjort en överträdelse av artikel 8 i Europakonventionen. Staten medger detta.
Vidare fastslår rätten att Arne Gavelin har rätt till skadestånd. Staten medger detta och har önskat utge skadestånd om 40 000 kr för ideell skada och 12 994 kr i förmögenhetsskada. Det sistnämnda avser det arvode bolaget Optios anställde har plockat ut av Gavelin i egenskap av förvaltare.
Gavelin och Centrum för rättvisa anser att detta skadestånd är för lågt och har krävt 250 000 kr för ideell skada.
Stockholms Tingsrätt fastställer skadeståndet för ideell skada till 60 000 kr.
Vår kommentar:
Det är viktigt att förstå att det som prövats här är statens ansvar genom Ångermanlands Tingsrätts handläggning. Överförmyndaren i Övik eller den Optioanställde förvaltarens göranden prövas inte. Sålunda har försvunna maskiner, fastighetsaffärer och annat tok som passerat revy i denna berättelse inte prövats juridiskt – och de lär inte göra det heller.
Arne Gavelins öde hade aldrig blivit känt om vi inte hade skrivit om det och som vi tidigare har meddelat, så fångade vi upp fallet på handlingarna – av en slump. Utan offentlig uppmärksamhet så hade Gavelins öde blivit att bli instoppad på omsorgsboende och se all sin egendom försåld. Eller som det kallas på överförmynderska: hans bostad hade ”avvecklats”.
Nu finns det svart på vitt att Ångermanlands Tingsrätt ägnat sig åt bristfällig handläggning och då i ett ärende som själva dess chef satt ordförande i. Frågan måste ställas: i hur många fler fall har Ångermanlands Tingsrätt handlagt ärenden om interimistiskt förvaltarskap på detta sätta? Och vad har hänt med de människor som blev satta under förvaltarskap?
Staten har i delar erkänt bristfällig handläggning. Denna brist berövade en mans rättshandlingsförmåga under ett år ås tid. Utan tillräckliga skäl påtvingades ofrihet och livegenhet. Den ideella skada värderas till 60 000 kr. Ett stötande lågt belopp.
Om skadestånd skrivs i domen detta:
”Skadestånd för ideell skada ska bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till överträdelsens art och omständigheterna i övrigt (5 kap. 8 § skadeståndslagen). Av förarbetena framgår att Europadomstolens krav på kompensatoriska rättsmedel utgör en ram för vilken ersättning som ska utgå. Denna ram måste dock som huvudregel bestämmas på ett sätt som harmonierar med svensk skadeståndsrätt. Beloppen bör därför närmast motsvara de belopp som döms ut som kränkningsersättning vid brott.
…[]…
Beloppen för kränkningsersättning vid brott varierar mellan 5 000 kr och 200 000 kr. De lägsta beloppen avser bl.a. misshandel av mindre allvarligt slag och ofredande av mer allvarligt slag. De högsta beloppen avser bl.a. grov våldtäkt respektive olaga fri- hetsberövande och människorov av mycket allvarligt slag.”
Det är sannerligen en bisarr känsla att läsa om den svenska skadeståndspraxisen med sina låga belopp.
Avslutningsvis: Staten erkänner att fel begåtts. Det är ostridigt att felet fått stora negativa konsekvenser för Arne Gavelin och att felet begåtts under myndighetsutövning. För oss lekmän framstår det som inte omöjligt att det föreligger ett tjänstefel i brottsbalkens mening.
Brottsbalkens formuleringar om tjänstefel lyder bl.a. så här (1 § 20 kap):
”Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.”
Tror någon att chefen för Ångermanlands Tingsrätt kommer att underkastas en åklagarledd utredning om tjänstefel?
Hela domen kan läsas nedan.