Tidningen Nordsverige rapporterar att Arne Gavelin kan vara nära att bli kvitt förvaltarskapet. Man skriver:
”Inför Arnes ansökan om upphörandet av förvaltarskap har nu Överförmyndaren i Örnsköldsviks kommun, via Överförmynarnämnden i Umeåregion inkommit med sitt yttrande.
I yttrandet tar man fasta på den enskildes hälsotillstånd och konstaterar att den medicinska bedömningen, det vill säga de två läkarintyg som Arne ordnat och som är i kontrast mot tidigare utfärdat läkarutlåtande, gör att rekvisitet ”ur stånd” i föräldrabalken inte är uppfyllt. Överförmyndaren tillstyrker därför Arne Gavelins upphörande om förvaltarskap.”
Bloggen stod i beredskap att – med Arne Gavelins tillåtelse – publicera det senaste läkarintyget. Det är utfärdat av överläkaren på geriatriska kliniken på Öviks sjukhus och visar med all önskvärd tydlighet, att Arne Gavelins kognitiva tillstånd inte föranleder något behov av förvaltare.
I sammanhanget vill vi nämna detta: de två kvinnliga läkare, dels den remitterande läkaren från vårdcentralen, dels sjukhusläkaren, är denna berättelses rakryggade medmänniskor.
Det är också påkallat att nämna er läsares betydelse. Att Arne Gavelins öde fått spridning, först på bloggen, sedan även i Nordsverige, har förstås haft stor betydelse.
Vi tror oss veta att det som slutligen nu, med största sannolikhet, punkterat det hela, är att Nordsveriges Maria Boström presenterat läkarintyget från geriatriken, för Överförmyndarnämnden eller delar därav. I det citerade stycket ovan framstår Överförmyndaren i Övik, d.v.s. tjänstemännen på förvaltningen, som de som skall ha nyktrat till och gjort en insats för att Arne Gavelins förvaltarskap skall upphöra. Glöm att så är fallet.
Det är helt enkelt politiskt tillsagt att denna affär måste få ett stopp. Detta i kombination med en gemensam överförmyndarnämnd, där en majoritet ledamöter är genuint ointresserade av att skita ned sig med klet från Övik, har fällt utslaget.
Så, vad händer nu? Ja, detta är bara början. Nu kommer en uppsjö med frågor att hamna på bordet.
En sådan är skadestånd. Skogens Hus lär inte ha arbetat gratis med försäljningen av Arne Gavelins fastigheter. Värdering av hans maskiner lär inte heller ha varit gratis. Och det är Arne Gavelin som betalat detta.
En annan är tingsrättens agerande. Tingsrättschefen Lena Wahlgren har två gånger beslutat att Arne Gavelin skall vara satt under förvaltarskap. På vilka grunder då? Vi skriver det igen: hon är en medborgare höjd över varje misstanke. Hur många andra fall hade inte turen att av ren slump ramla ned i bloggosfären? Hur många fastigheter har sålts för andra? Hur många undermåliga utredningar har gjorts av tjänstemännen på överförmyndaren i Övik? När man har följt ett fall som detta i alla dess handlingar och beslut, så lämnar det en obehaglig känsla av att det finns ett mycket osunt förhållande mellan överförmyndaren och Ångermanlands Tingsrätt. Något står helt enkelt inte rätt till, är det så bara att det kommit att gå rutin i tingsrättens prövningar av förvaltarskap, på det att rätten helt enkelt litar på överförmyndarens tjänstemän – utan att nämnvärt granska fakta i målet eller efterfråga det som saknas, t.ex. ett riktigt läkarintyg. För är det en sak som fallet Arne Gavelin illustrerar, så är det att lagmannen Lena Wahlgren och överförmyndarens tjänstemän infört omvänd bevisbörda i dessa mål – i Övik måste du bevisa själv att du är frisk.
Ytterligare en annan är förvaltaren Linda Walegren. Hon var satt att, med föräldrabalkens ord, sörja för Arne Gavelins person. Rimligen borde hon, från bolaget Optio som kallar sig hela Sveriges förvaltarenhet, ha fattat misstanke om att Arne Gavelin inte alls led av ”kognitiv svikt”. Istället vittnade hon mot honom.
Och Allehanda har inte skrivit ett skit om hela saken. Lek med tanken att fallet Arne Gavelin utvecklar sig till en fullfjädrad rättsskandal, med påföljande processer, skadeståndsanspråk, JO-anmälningar, o.s.v. – och Allehanda fortsätter att inte skriva om det.
Vi kommer återkomma både till detta förvaltarskapsärende och andra.