Den 29 december 2022 beviljades Cinis Fertilizer AB (fortsättningsvis ”bolaget”) bygglov för uppförandet av en anläggning i Köpmanholmen som ska producera mineralgödsel från restprodukter från massaindustrin (fortsättningsvis ”fabriken”). Beslutet fattades av tjänsteman på delegation från samhällsbyggnadsnämnden. Startbesked beviljades den 10 januari.
Kungörelse av bygglovet publicerades i Post- och Inrikes Tidningar den 3 januari. Fyra veckor måste förflyta efter detta datum innan byggnation får påbörjas. Om bygglovet inte överklagas, vinner det efter denna tid laga kraft och arbete kan påbörjas.
Det är känt att bygglovet har överklagats.
Vi har skrivit om bolaget och fabriken tidigare. Det här inlägget kommer inte att innehålla några revolutionerande nya sakuppgifter. Det blir i mycket repetition, men med en uppdatering av vissa omständigheter.
Fabriken är ett bra exempel på en anläggning som är ”stor” och energikrävande i förhållande till den mänskliga aktivitet den kommer att ge upphov till. Ja, det Stefan Löfven brukade kalla för ”jobben”. Fabriken kommer visuellt och kulturellt ha stor påverkan på samhället Köpmanholmen och förbruka rejält med el. Antalet arbetstillfällen kommer i förhållande till detta vara begränsat och en mindre andel kommer besättas av lokalt boende arbetskraft. Lokaliseringsargument som vill göra gällande att Köpmanholmen kommer att vitaliseras av fabriken, är skrattretande ogenomtänkta.
En bra jämförelse är med Husum. Massaindustrin där förbrukar mer och mer virke, till allt färre arbetstillfällen. Samhällets utveckling ser inte bra ut och en hög andel av arbetskraften bor inte lokalt. Naturligtvis är inte den planerade fabriken i Köpmanholmen ens i närheten av Metsäs storlek. Den är ändå betydande och den byggs i det enda kustsamhälle i kommunen som idag inte präglas av industriskorstenar.
Kommunen kommer tillskillnad från Köpmanholmen att få skatteintäkter från den arbetskraft på fabriken som är folkbokförd här. Räkna med en kommunal årsintäkt på en årslön per fem anställda och lägg på en procentuell schablon om 20% (?) för underleverantörsledet. Hur många anställda det blir återstår att se. Lova runt och hålla tunt, är ett uttryck som kommer för oss. Och räkna med att skattepengarna kommer fortsätta att gravitera mot centralorten när de ska spenderas.
Fabriksetableringen kommer att påverka fastighetspriserna i Köpmanholmen negativt. Det är omöjligt att förutspå i vilken omfattning. Det finns uppemot 50 000 människor boendes inom 30 min resväg. Den arbetsföra delen av den befolkningen är rekryteringsunderlaget för arbetskraft till fabriken. Fabriken kräver alltså ingen inflyttning av arbetskraft till Köpmanholmen. Den krassa verkligheten är att fabriken är helt oberoende av lokalsamhället, annat än möjligen för snöröjning. Om något är lokalsamhället en belastning.
Och visst är det märkligt att samma politiker som malligt står och ler i TV i alla sammanhang där Höga Kusten framställs som ett för svenska förhållanden unikt område med en särpräglad natur och landskapsbild, sedan arbetar hårt för att fabriker ska anläggas just i det enda kustsamhälle som inte (längre) är bemängt med processindustri? Fast det klart, befolkningsökningen politikerna drömmer om i kommunen (läs: ljuger om) ska väl ske i centralorten.
Man bör också löst ställa frågan: varför i Köpmanholmen? Det finns ju ett stort industriområde i centralorten. Så viktigt att vi skattebetalare ska hosta upp 260 Mkr för att bygga om och ut Hörneborgshamnen. Finns det inte plats för en fabrik till där? Eller i Husum?
Kanske för att kapaciteten att försörja elintensiv el med just el, är nära nog förbrukad? Om detta kunde man läsa i Allehanda nyligen.
En privatperson som överklagar bygglovet påpekar att detaljplanen som klassar fastigheten där fabriken ska byggas som industriområde, härrör från 1946. Massaindustrin i Köpmanholmen (NCB) lades ned på 80-talet. Den sista betydande kemiindustrin i samhällets omedelbara närhet var kloralkalifabriken och den slog igen för 28 år sedan. En generation tillbaka. Barn har fötts som sedan spenderat barndom och ungdom i samhället utan fabriker. Rent av blivit vuxna. Så beslutar man i ett annat samhälle att nu ska vi tillbaka till fornstora industridagar. En studie i såväl det kommunala planmonopolets idioti, som en lektion i vår ”demokratis” tillkortakommande.
Känns det bra att din omgivning är politiskt detaljplanerad, kära vän?
Herregud, kommunpolitikerna övervägde på fullaste allvar att förlägga ett ”aktivitetsfält” ovan Herrgårdstippen, när EU-spektaklet Herrgårdsparken projekterades. Den tipp som pryds av ett nässelhav och där kloralkalifabrikens kvicksilversnusk grävts ned i den gamla barkdeponin. Om detta må du inte berätta för de barn som vuxit upp utan industrier i Köpmanholmen.
Området där fabriken ska etableras belastas av två historiska miljöbelastningar; markföroreningar och fiberbank. Det här är det verkligen märkliga förhållandet i fabriksetableringen.
Fiberbanken har vi skrivit många inlägg om. Den är en av rikets mest förorenade och den läcker miljögifter till omgivningen, notabelt kvicksilver. SGU uppskattar att fiberbanken innehåller knappt 1500 kg kvicksilver. Graden av omvandling till det supergiftiga metylkvicksilver är hög och det finns ett vetenskapligt fastställt upptag av kvicksilver i biotan i Nätrafjärden.
Sjöfartsverket har med anledning av fiberbanken och de risker sjöfart ovanför denna utgör m.a.p. spridning av miljögifter, avlyst ett mindre område utanför hamnen för sjöfart. Detta beslut fattades innan de senaste undersökningarna av fiberbanken gjordes.
Att idag etablera en fabrik på området, som kommer att öka sjöfarten väsentligt, framstår som ett omdömeslöst risktagande. Försiktighetsprincipen borde ha fått råda. Vidare blir det svårt att vidta saneringsåtgärder i framtiden, när en fabrik beroende av sjöfarten är i full drift. Hade vi haft politiker med vett i huvudet, så hade saken strypts i sin linda.
Vad avser markföroreningar så visar Länsstyrelsen att man tar dessa på allvar. Myndigheten har förelagt bolaget att vidtaga en rad försiktighetsåtgärder under byggnationen. Markarbeten ska utföras av sedvanligt slag; planering, schaktning och pålning. Länsstyrelsen ställer krav på hur bolaget förfar med massor från detta arbete. De får endast återanvändas på området och ska sådana mssor mellanlagras, ska det ske på hårdgjord yta med täckning vid nederbörd. Om vatten tränger in i schaktbottnar och dessa måste länspumpas, får inte vattnet avledas till recipient (havet) innan kemiska analyser visar att de håller en acceptabelt låg nivå av föroreningar.
Vi påminner om att när en yta planerades och hårdgjordes för mellanlagring av vindkraftsdelar, så kördes massor till skidspåret i Köpmanholmen och ströks ut där. Rena tokerierna. Allt övervakat av det kommunala hamnbolaget. Dum gör som dum säger.
Tidigare har vi ställt frågan huruvida investerarna i bolaget kände till att fabriken skulle etableras på ett område med en föroreningsproblematik och en fiberbank i havet utanför? Om problem under byggtiden uppstår, eller om mätbara försämringar vad avser föroreningskoncentrationer i havet uppstår till följd av ökat antal anlöp – vad gör man då?
Nu är dock fabriken nära nog baxad i mål. Återstår två saker: att behandla överklaganden av bygglovet respektive att sälja marken till Cinis Fertilizer. Det senare är nämligen inte gjort.
Området där fabriken ska byggas ligger på fastigheten Bredånger 2:165 som ägs av kommunen. Det betyder att kommunen krattar manegen för bolaget och tar dem i famn. Kom hit, kära ni! Upprättar temporära avtal för att ge tillträde till fastigheten, signerar markanvisningsavtal och slingrar hela saken genom tillståndsprocesser, korridorer och politikers lena trutar.
Till allra sist väntar man med det affärsmässiga. När kommunen investerat så mycket politisk prestige att ingen reträtt kan vara möjlig – då inleder man förhandlingar om försäljning av fastigheten. Förhandlingar som ännu inte klara.
Hur och om man hanterar den risk föroreningssituationen utgör, ska bli intressant att se.
Då det inte blev ngt av med Flagship-satsningen på Domsjö fabriksområde, pga indiernas bristande tillit till våra politiker, så finns det ju gott om plats för en liten gödselfabrik där. Hamn, samt el-, ång- och vattenförsörjning finns ju redan på plats.
Grejen är att fabriksinvesteringen är illa planerad för det första. Råvarorna finns närmast tillhanda i Husum som nyss deklarerat att dom har både plats och resurser för den här lilla industrin på sitt gigantiska industrområde. Men hur får vi kommunen att göra det berömda omtaget? Ortsborna i Köpmanholmen har tyvärr blivit både bekväma och oroliga för sina fastigheter och deras värde. Nu är ju värde relativ men om man ser hur priserna pressats upp dom sista åren och människor med lågt belånade fastigheter kunnat köpa stugor i fjällvärlden. Fråga Stefan och Agnetha Lockner om hur som ska klara av att behålla sitt boende i marsliden efter räntehöjningar och inflation.