Martin Armstrong analyserar i en artikel från 4 april 2025 Donald Trumps användning av tullar och varför de missförstås globalt. Trump har föreslagit tullar på 10–20 procent på all import till USA, med ännu högre nivåer för kinesiska varor, som ett sätt att finansiera skattelättnader för amerikaner. Armstrong argumenterar för att tullar inte är den ekonomiska katastrof som kritiker ofta framställer dem som. Han pekar på att USA:s ekonomi växte kraftigt under 1800-talet, en period präglad av höga tullar, och att de historiskt sett används för att skydda inhemsk industri och tvinga fram handelsförhandlingar.
Artikeln går djupare in på missuppfattningar om tullar genom att ta upp börskraschen 1929, som ofta felaktigt kopplas till Smoot-Hawley Tariff Act från 1930. Armstrong framhåller att kraschen inte orsakades av tullar, utan av Europas svaga ekonomi och problem med statsobligationer. Efter första världskriget var Europa skuldsatt och kämpade med att betala krigsskulder till USA. Många europeiska länder emitterade statsobligationer för att finansiera återuppbyggnaden, men dessa obligationer blev osäkra investeringar när ekonomierna inte återhämtade sig som förväntat. Amerikanska investerare, som köpt dessa obligationer i stor skala, drabbades hårt när Europa inte kunde betala tillbaka. Detta skapade en dominoeffekt som underminerade förtroendet på finansmarknaderna, vilket enligt Armstrong var en primär orsak till kraschen 1929 – inte tullar, som Smoot-Hawley-lagen, som kom efteråt och ofta får skulden i efterhand.
Armstrong kritiserar också den moderna tron på frihandel som en universell lösning. Han menar att frihandel fungerar bäst mellan ekonomier med liknande levnadskostnader, men misslyckas när länder som Kina utnyttjar låga löner, statliga subventioner och valutamanipulation för att dominera marknader. Trump ser tullar som ett sätt att motverka detta och återbalansera handeln, särskilt med Kina, som Armstrong också anklagar för att dumpa varor på den globala marknaden. Tullar kan, enligt Armstrong, tvinga fram rättvisare villkor och skydda amerikanska jobb, särskilt i strategiska sektorer som tillverkning.
Kritiker av Trumps tullar varnar för att de kan höja konsumentpriser och utlösa handelskrig, vilket delvis skedde under hans första mandatperiod när Kina svarade med egna tullar på amerikanska varor. Armstrong avfärdar dock dessa farhågor och framhåller att inflationen under Trumps tid inte primärt orsakades av tullar, utan av externa faktorer som pandemin och globala försörjningsproblem. Han pekar också på att tullar kan generera intäkter till staten, vilket Trump vill använda för att sänka skatter för amerikanska medborgare – en strategi som Armstrong ser som ekonomiskt sund om den hanteras rätt.
Debatten om tullar speglar en djupare fråga om globaliseringens effekter och hur nationer skyddar sina ekonomier i en tid av ojämn konkurrens. Armstrong framhåller att Trumps strategi, även om den är kontroversiell, syftar till att minska USA:s beroende av utländsk produktion och stärka den inhemska ekonomin. Han kontrasterar detta med Europas historiska misstag, som börskraschen 1929, där överberoende av osäkra finansiella instrument som statsobligationer ledde till ekonomisk kollaps – en läxa han menar att dagens ledare bör ta lärdom av.
