9 april, 2020

Granskning Örnsköldsvik

Socialdemokratiskt vanstyre sedan 1971

Pissig journalistik – simhallsexemplet

Allehanda har idag en artikel med rubriken ”Ny simhall vid Paradiset kan börja byggas till våren – satsning på över 70 miljoner: ”Behövs verkligen””.

Artikeln är ett bra exempel på riktigt dålig journalistik. De viktiga frågorna för kommuninvånarna ställs inte och de frågor som ställs verkar mest syfta till att göra reklam för kommunförvaltningen och styrande politiska majoritet. Granskande medias viktiga uppgift att spela djävulens advokat sköts inte.

Låt oss därför kommentera artikeln.

Vi börjar med detta:

Simklubbarna

Är det rimligt att kommuninvånarna skall hosta upp 70 miljoner kr för simklubbarnas skull? Naturligtvis inte. Simning är en elegant sport. Friskvårdande och livslång för den aktive. (Till skillnad från ishockey). Men det är en liten sport. Investeringen står inte i proportion till den sportsliga aktiviteten på området i kommunen.

Återstår då simundervisningen. Den har varit satt på undantag i en evighet i kommunen. Men vad har egentligen hänt här nu? Jo, de små tätorternas simhallar har fått gå sotdöden tillmötes och den som har renoverats – Köpmanholmen – saknar personal. Istället får civilsamhället bemanna simhallen där. Simhallen har bara schemalagt öppet helgfria fredagar 17-21.  Det ser i princip lika illa ut i Björna, Husum och Mellansel. Simhallen i Själevad är borta.

Slutsats: Exit simhall i de små tätorterna, enter mer simhall i centralorten.

Känns det möjligen igen? Samma utveckling vi ser på område efter område: Centralortens korpar till politiker och tjänstemän centraliserar allt, så långt det går, så snabbt det går. Men kommuninvånarna utanför centralorten får fortsätta betala samma skatt som tidigare.

Journalisten kunde ha ställt en fråga om det rättvisa i denna investering och hur den bör betraktas i ljuset av tätorternas simhallars tynande tillvaro. Men det gjorde han inte.

Artikeln fortsätter:

Simhall2

Man kan endast skratta åt detta oförblommerade tjänstemannafjäsk inför socialiststyret. ”Man är alltid lite orolig” – För vadå? Att förmånerna skall försvinna? Att sockertuttarna och gratismackorna sinar? Det röda nätverket förlorar sin makt och symbiosen går i graven?

Pust! Tack och lov, det blev rött igen och vi får…en simhall. Inte en värdig äldreomsorg. Utan en simhall.

Längre ned i artikeln står:

arkitekt

 

Ursäkta här nu vår arkitektoniska okunskap, men hur ska en 13 m hög byggnad fås att smälta in så mycket som möjligt i omgivningen om fasaden är ”lite speciell”? Ska det växa vildvin på det där armeringsnätet som gömmer hela glasfasaden i den omgivande skog som inte finns?

Vilka frågor ställs då inte? De helt självklara. Ingen politiker tillfrågas om det fundamentala: har vi råd med detta? Kom ihåg att kommunen kommer att dra minst 30 miljoner kronor över budget i år. Några pengar i kassan att ta till detta bygge finns inte. Antingen tar man 70 miljoner kr ur investeringsbudgeten på knappa 300 miljoner kr eller så lånar man pengar. Alternativt underlåter man att amortera kommunkoncernens lån. För kännedom: 2017 amorterade kommunen netto 39 miljoner kr. Detta på en skuld om 3,4 miljarder kr. Är du hemmansägare och vill ställa detta i relation till din egen ekonomi, så motsvarar det att amortera 11 000 kr på ett lån om 1 miljon kr. Per år. Det tar då 91 år att bli skuldfri – om ingen nyupplåning sker. Sittande, mycket obehagliga politiker, skjuter ett låneproblem på framtiden, rakt ned i knäet på våra barn. Förstå det. Ta till dig det. En ränta som ökar med 1-%enhet och ligger stabilt där, ökar kommunens räntekostnad med 26 miljon kr. D.v.s. nästan hela beloppet som idag används för att amortera.

Investeringsbudget? Ja, de pengar som avsätts till bygge av nya äldreboenden, skolor, o.s.v. Men simhall är visst viktigare.

Men lika intressant som byggkostnaden är driftskostnaden. 25×21 m byggnad med glasfasad på våra breddgrader är ingen spargris, det är ett som är säkert. 525 m2 att värma, ventilera och underhålla. Äventyrsbadet är idag 26 år gammalt och det har nog inte undgått någon att det inte är i det bästa skick. Här tillkommer ytterligare en byggnad som i takt med slitage måste skrivas av och ovanpå det har man en mycket stor energiförbrukning. El och fjärrvärme kommer att kosta hundratusentals kronor årligen.

Sen tillkommer driftskostnader som service och underhåll på bassänganläggningens teknik, normal fastighetsservice, städning, personal till den nya delen (när den gamla bassängen väl blivit renoverad), förbrukningskemikalier, m.m. Det är svårt att uppskatta denna kostnad. Men det är lär inte stoppa vid 1 årsarbetskraft som omsätter 1 miljon kr, sin egen arbetskraftskostnad inkluderad. Antag ändå det.

När Lidingö kommun gjorde en badhusutredning, så föreslog man en avskrivningstid på 33 år. På investeringskostnaden 70 miljoner kr blir det ca 2 miljoner kr per år.

Summa i vår hobbykalkyl blir alltså upp mot 3,5 miljoner kr per år. Ovanpå det skall kapitalkostnaden läggas och den kan – för tillfället – approximeras med 1% av 70 miljoner kr fördelat över 33 år, med amortering mot noll. Det är i snitt 350 000 kr/år. Observera att det gäller under det mycket korkade antagandet att Kommuninvests ränta kommer att vara 1% i snitt under perioden. (Denna kostnad finns oavsett om man lånar eller inte, ty om pengar tas ur investeringsbudgeten så skulle de alternativt kunnat användas för att amortera kommunens lån och därmed befria kommunen på en ränteutgift om samma storlek).

Slutsats är att simhallen för med sig en kostnad i storleksordningen 3-4 miljoner kr årligen. Ackumulerat på en livslängd om 33 år blir det minst 100 miljoner kr. Inte ens i närheten av vad Elvy Söderström och gänget försnillat i SEKAB-affären. Men det gör inte utgiften rimlig för den sakens skull.

Men vad ska man göra då? Vi måste ju simma, för bövelen! Och befintlig bassäng måste renoveras.

Mm. Vad sägs om att upphandla en snabb renovering av befintlig bassäng? Det går att arbeta i tvåskift även på byggen, likt i industrin. Arbetet kan utföras sommartid. Under tiden utökas öppettiderna i de små tätorternas simhallar och civilsamhället får svälja besväret med att transportera sig dit. Herregud, från Övik till Mellansel tar det kortare tid med bil än vad många stockholmare får sitta av på tunnelbanan för en normal resa mellan bostad och arbetsplats.

Kapaciteten då? Återigen kan man dra en parallell till industrin. Man bygger inte en till fabrik för att orderingången går upp. Man utökar nyttjandet av dygnets timmar. För en simhall motsvaras det av förlängda öppettider. Paradisets öppettider är idag:

öppet

Mycket outnyttjad tid i det schemat.

Det blir tufft, säger Per Nylén om risken att kommunen backar 63 miljoner kr per år i utjämningsbidrag. Vi ska ha en bassäng till säger Per Nylén.

Det skaver lite, eller hur?

Sist och slutligen: alternativanvändning. Alltså, vad kan man göra med pengarna istället? Varför inte åka på ett besök till Trehörningsjö, kära läsare? Eller Sidensjö? Titta lite på skolor och hur de ser ut idag. Bristande underhåll på Parkskolan som lett till takläckage. Gatubelysning som inte riktats upp de senaste 20 åren och spretar som stormfällen. Kör en bygata i Mellansel, men sätt på dig hjälm, njurbälte och tandskydd först.

Det saknas inte renoveringsbehov i Örnsköldsviks kommun. Frågan är om inte ett investeringsstopp på allt utanför skola samt barn- och äldreomsorg vore påkallat. Behovet av reparation och underhåll är så stort att det riskerar att förvandla kommunen till en studie i förfall.

 

Betygsätt artikeln

Klicka för att betygsätta

Average rating 0 / 5. Vote count: 0

Bli först att betygsätta

error

Gillar du bloggen? Följ och dela!