I listan över mål i Ångermanlands Tingsrätt dyker det ibland upp märkliga sammanhang.
Gnistan – Folkets Hus i Gullänget – stäms av en hyresgäst boendes i fastigheten. Hyresgästen har fallit på en ej halkbekämpad gångväg som nyttjas för transport av hushållssopor till sopkärlet. I fallet bröt hyresgästen lårbenshalsen.

Gnistan är en socialdemokratisk affär. I styrelsen sitter idel socialdemokrater och föreningen har tagit emot omfattande bidrag från kommunen genom åren. Allt enligt den sedvanliga korrupta logiken: det är skattebetalarna som ska hålla socialdemokratiska verksamheter under armarna.
Det finns nu inget humoristiskt med att en medmänniska bryter lårbenshalsen, men vi är varken sämre eller bättre människor än att vi kan erkänna detta: nog ler man lite i mjugg åt att samma parti som är snara att anklaga företagare för bristande ansvar, stäms för att inte uppfylla sina plikter som fastighetsägare.
(Rent tekniskt äger inte S Gnistan, men i praktiken är det förstås ändå så).
Som en bisarr knorr i målet, är Kristoffer Park kallad av käranden som vittne. Park ska styrka kärandens påståenden om bristande halkbekämpning.

Det bör påpekas att stämningsansökan lämnades in före Parks hastiga ”insjuknande” i fullmäktige. Att Park vittnar till kärandens fördel kan alltså inte handla om ont blod som uppstått efter fullmäktigeaffären.
Notera också att det är Hyresgästföreningen som hjälper käranden. Sannerligen en märklig historia. Allt och alla inblandade är socialdemokrater eller närstående till partiet.
Utom möjligen käranden själv. Där är dock sannolikheten ca 50%, givet valresultatet i Gullänget vid senaste valet.
Apropå Kristoffer Park, ordföranden för Bildningsnämnden, ni vet han som bytte från overall till kavaj inom loppet av en kvart, vart tog han vägen efter sitt “famösa” framträdande i media och kommunfullmäktige i slutet av mars månad?
Hastigt påkommen sjukdom, enligt Per Nyhlén, kommunalråd tillika kommunstyrelse ordförande i Örnsköldsviks kommun.
Varför följer inte ÖA upp händelseutvecklingen kring detta så hastigt och drastiska sjukdomsfall. Borde inte Shanelle och Isabelle, reportrar vi ÖA, göra ett hemmahosreportage hos Park p Ringvägen i Mellansel och i media informera oss kommuninnevånare om hur sjukdomen och dess rehabilitering fortlöper? Vi börjar bli smått oroliga, vi arma medborgare. Tänk om det är något smittsamt och obotligt?
Tystnaden kring personen och sjukdomen gör att frågorna börjar hopa sig.