Statens yttrande angående Gavelins överklagande till hovrätten

Arne Gavelin stämde med hjälp av Centrum för rättvisa den svenska staten, med anledning av hur han blivit behandlad av Ångermanlands Tingsrätt och samma tingsrätts chef Lena Wahlgren. Tingsrätten dömde till Gavelins fördel i detta tvistemål, men tillerkände honom ett löjligt lågt skadestånd.

Gavelin har därför överklagat till Svea Hovrätt, där ärendet nu är under beredning. Staten har nu beretts tillfälle att yttra sig. Både Gavelins stämningsansökan och statens yttrande finns att läsa under länkarna i slutet av detta inlägg.

Staten representeras av Justitiekanslern.

I huvudsak anför staten att skadeståndet bör kvarstå i storlek, samt att det interimistiska beslutet att sätta Gavelin under förvaltarskap var korrekt.

Man skriver bland annnat:

”Det saknas skäl att bestämma det ideella skadeståndet till ett högre belopp än det som tingsrätten har funnit skäligt.”

och

”Det måste inledningsvis framhållas att även med beaktande av de höga krav som ställs på prövningen av frågan om anordnande av förvaltarskap, måste interimistiska beslut tillåtas vara mer summariska och kan med nödvändighet behöva fattas utan att en fullständig utredning har kunnat göras.”

Det sista citatet är – för den som förstår den lilla människans utsatta position gentemot det allmänna – djupt obehaglig.

I Regeringsformen, 2 kap, 6 §, andra stycket, framgår följande:

”Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.”

Vi ska alltså med dessa högtravande ord skyddas mot att det allmänna övervakar eller kartlägger oss, men samma ”allmänna” kan via en ensam domares försorg fråntaga oss väsentliga fri- och rättigheter.

Dessutom så göra på ett helt rättsosäkert sätt.

Spara PDFSkriv ut