Kommunernas arbete med suicidprevention har inte stärkts de senaste åren, trots ökade statliga satsningar. Det framgår av den ideella föreningen Suicide Zeros kommunbarometer 2026. I Västernorrlands län tog 33 personer sina liv under 2024, och kommunerna har enligt organisationen en viktig roll i det förebyggande arbetet genom sin närhet till invånarna.

I länet uppnår fem av sex deltagande kommuner över 15 poäng, vilket indikerar ett utvecklat arbete. Örnsköldsviks kommun placerar sig högst i länet med 26 poäng och en 20:e plats nationellt, följt av Sollefteå kommun (22 poäng), Kramfors kommun (21), Härnösands kommun (20) och Sundsvalls kommun (19). Timrå kommun hamnar under gränsvärdet med 14 poäng.

Samtidigt visar undersökningen att flera centrala delar i det systematiska arbetet saknas eller varierar. Endast tre av tio kommuner i landet anger att suicidprevention finns med i budgeten, och utvecklingen har stått still sedan 2024. Samverkan mellan socialtjänst och psykiatri är inte alltid formaliserad, och informationsinsatser till invånarna skiljer sig åt mellan kommuner.

Vissa förbättringar har dock skett. Fler kommuner har rutiner för hur personal inom socialtjänst, äldreomsorg och skola ska agera vid suicidrisk, även om brister kvarstår särskilt i skolan där var femte kommun saknar sådana rutiner. Andelen kommuner som analyserar risker i den fysiska miljön har ökat från 14 till 21 procent, men från låga nivåer.

Nationellt har 156 kommuner, motsvarande drygt två tredjedelar, nått minst 16 poäng. Undersökningen bygger på svar från 233 av landets 290 kommuner. Varje år tar omkring 1 500 personer i Sverige sina liv, vilket är betydligt fler än antalet dödsfall i trafiken. Cirka 10 000 personer vårdas årligen efter självmordsförsök. Hos män i åldrarna 15-44 år är självmord den främsta dödsorsaken.

Man kan fråga sig om den byråkratiska hanteringen av det förebyggande arbetet mot självmord inte i sig är ett symptom på den samhällssjukdom som leder till att en del människor vill avsluta sina liv för egen hand och då alldeles för tidigt. Sättet ordet ”förebyggande” används på kan knappast vara korrekt. Kommunerna kan hoppas på att fånga upp personer som mår dåligt och umgås med självmordstankar. Sådant arbete kan rädda liv, men det är bilbältesanvändning. Viktigt? Ja, men inte förebyggande utan något som träder in när olyckan redan är ett faktum.

För att överhuvudtaget kunna tala i termer av förebyggande arbete med självmord (”suicid” är ett osmakligt ord för de som vill akademisera ett ämne som alla kan förstå och relatera till, oavsett antal högskolepoäng), så måste man erkänna att det finns ett stort antal människor som är djupt olyckliga och för vilka livet blivit en pina att bära – trots alla socialförsäkringar, mat på bordet och vårt samhälles påstådda enorma framgångar och institutionaliserade omsorg.

Inte ens enkla diktare stod oförstående inför den saken.