Vi har i flera inlägg beskrivit hur den s.k. Herrgårdsparken i Köpmanholmen är anlagd jämte två förorenade områden. Det ena är det gamla sågverksområdet, där höga halter av dioxin uppmätts. Så höga halter att konsultföretaget SWECO rekommenderar saneringsåtgärder. Deras kostnadsuppskattning är, om vi inte kommer ihåg fel, 12 Mkr. Kommunen satte i somras upp varningsskyltar på området, där besökande uppmanas att inte plocka svamp eller bär.
Det andra är Herrgårdstippen. Ursprungligen en barktipp för sågverket. Sedermera en tipp där NCB tippade grafitslam och grafitelektroder kraftigt förorenade med kvicksilver. Muddringsmassor från Nätrafjärden är även tippade på Herrgårdstippen. Med tanke på den extremt kvicksilverförorenade fiberbanken direkt utanför hamnen i Köpmanholmen och det faktum att muddrar gör man för hamnverksamhetens skull, så finns det en risk att tippade muddringsmassor varit kvicksilverförorenade.
Mellan dessa två områden anlades alltså Herrgårdsparken. Det skedde i en mycket snabb process. I slutet på 2012 beslutade kommunstyrelsen, med Elvy Söderström som ordförande, att söka EU-pengar för ändamålet och all projektering och anläggning tog sedan bara drygt en sommarsäsong i anspråk, då parken invigdes sommaren 2014.
Så vad har nu kommunen för planer för det samlade området? Man vill göra naturreservat av det.
Inte bara av själva parken. Nej, hela området. Öviks kommun vill göra naturreservat av två förorenade områden, varav det ena har fått riskklassning 1 av Länsstyrelsen. Naturreservat av en kvicksilverförorenad barktipp!
Man skulle kunna tro att de är galna, sossepolitikerna.
Men. Vi har ju då fallet Alneviken. En före detta tipp, där både hushålls-, industri- och riskavfall tippades. Jämte det ligger Alneskogen som en gång var ett industriområde, precis som sågverksområdet i Köpmanholmen. Vad gjorde man med Alneviken och Alneskogen? Just det, naturreservat. Under en då ung Stefan Löfvens vakande öga. Elvy var där också.
Man måste – på fullaste allvar – ställa frågan: har sossekraterna satt i system att göra naturreservat av områden som behöver tvättas rena i folkminnet?
Nedan bild visar det område som utreds för reservatsbildning och den återfinns tillsammans med text på kommunens hemsida.
Köpmanholmen hamnade i en obehaglig sits när sågverk och bruk försvann. Den ekonomiska nedgången fick socioekonomiska effekter och samhällets rykte blev skamfilat. Kommunen fick för sig att återupprätta dess heder med konst. Nätterlunds stiftelse blev instrumentet för detta. En strategi som sedan löpte amok, med konstparker, märkliga engelska namn (”High Coast Art Valley”) och det senaste är att byråkrater ska livnära sig på framlidne konstnären Malte Nyberg genom en lätt stollig idé att turister ska vallfärda till hans gamla ateljé Tolfhamn. Samtidigt saknas ekonomiska medel i kommunens kärnverksamheter. Samtliga av dem.
Ingenting av de där kommunala åtgärderna efterfrågas av lokalbefolkningen, annat än av till sossarna knutna funktionärer. Sådana människor som slickar sig om munnen och entusiastiskt klappar i händerna åt vilka bajskorvar som helst som kommunen serverar.
För den här miljöframställningen av Köpmanholmen har en intressant knorr: det går bra för Köpmanholmen jämfört med de andra tätorterna i kommunen, centralorten undantagen. Ja, du läste rätt. Vi kommer i ett framtida inlägg titta på demografin i Köpmanholmen, Bjästa och Husum. Det visar sig att Köpmanholmens siffror är betydligt mindre dystra än de andras. Och knappast beror det på socialistisk konst strösslad i omgivningen. Snarare på marknadsekonomi och Köpmanholmens verkliga tillgångar – havet, utsikten och frånvaron av jätteindustri.
Fler inlägg
Sevärt: Föreläsning med grundaren av Greenpeace
Fabriksbygge i Köpmanholmen allt närmare
Lästips: vätgasbubblan