Nyårskrönikor brukar fokusera på året som varit. Det stökade vi bort i julkrönikan. Sålunda får nyårskrönikan handla om vad som komma skall. Eller kan komma.
Vi förutspår att 2020 kommer att bli ekonomins år. Det politiska S-styret komner att vara fullt upptaget med att sluta gapet mellan intäkter och utgifter. En, om man så vill, anpassning till en ekonomisk realitet. Se bara simhallsfiaskot. Det som började med ett rent underhållsbehov av den befintliga simbassängen, förvandlades till en offentlig upphandling av en ny simhall och sedermera en avbruten upphandling – av ekonomiska skäl.
Så hur ska detta ekonomiska gap slutas? Tre parallella vägar finns:
Höja skatten. Höja egenavgifterna. Sänka utgifterna (d.v.s. besparingar).
Minoritetsstyre gäller i fullmäktige. Men S tillsammans med V har majoritet. Skattehöjning går alltså alltid att få igenom, om så S önskar. På samma sätt gäller att S alltid kan få till egenavgiftshöjningar med hjälp av (delar av) Alliansen. Damned if you do, damned if you don’t.
Vi är helt överygade om att resten av mandatperioden kommer att uppvisa skolnedläggningar ELLER förberedelsen av sådana, genom att via outfört underhåll låta landsbygdsskolor gå sotdöden tillmötes.
Ett politiskt problem som kommer bli akut för S under de kommande åren, är invandringens kostnader. När etableringsfasen lämnas, faller kostnaden på kommunen. Och när dessutom statens ekonomi försämras, blir de riktade bidragen därifrån lägre. Sammantaget blir det mycket svårt att dölja invandringskostnaderna i diverse skojeriprojekt. När dessutom den socialdemokratiske kärnväljaren har mycket låg verklig solidaritet med det invandrade proletariatet, uppstår en dissonans mellan de politiska kommisariernas brandtal och verkligheten. Därtill blöder socialisterna väljare till Sverigedemokraterna, likt åderlåtningen av en vitpudrad och perukförsedd adelsman hämtad ur 1700-talet.
Förfallet kommer att bli alltmer påtagligt. Underhållsbehoven ackumuleras, oavsett om det handlar om gatubelysning eller asfaltsyta i Mellansel. Skillnaden mot storstäderna, eller för den delen Umeå, kommer bara att öka. Just den materiella skillnaden – det där påtagliga som kan förstås utan akademisk utbildning eller fin titel – kommer att bli större. Inga hockeyspelarbyggen vid havskanten jämte resecentrum, kommer att ändra detta förhållande.
I näringslivet råder flegamtiska förhållanden. Metsä gör miljardinvestering, vilket man får hoppas görs på goda grunder i det enskilda fallet. Samtidigt gör indiska Domsjö Fabriker minusresultat och året har uppvisat rejäla personalneddragningar. Det av offentlig sektor ägda SEKAB är ännu inte försålt. Det lär inte heller säljas under kommande år. Ingen vill köpa…
Om Domsjö läggs ned och SEKAB dör sotdöden, väntar en mycket obehaglig situation, där saneringen av Alfredshem åläggs skattebetalarna. Risken i just Alfredshem, tror vi inte har sjunkit in hos skattebetalarna i kommunen.
Och BAE/Hägglunds…? Ingen order från Australien. När kommer nästa hoppingivande order? Hägglunds är en dubbelt så stor arbetsplats som Domsjö Fabriker. Näringslivsenhetens fokus borde vara framtidens stora näringsliv, vilket är dagens mellanstora företag. Lägg er ansträngning där, för vad det nu är värt.
Stadskärnan kommer fortsätta minska i ekonomisk betydelse. En utveckling som påbörjades när kommunen tillsåg att stora Coop begåvades med Systembolaget som granne. En socialistisk tjänst till kooperationen, men en dödskyss mot stadskärnan. Som enskild indvid kan du välja att handla dina starka varor på bolaget i stan. Gör det. Och välj bort Coop.
Vi vill också flagga för att Kommuninvest kommer att bli av intresse för den som följer kommunens göranden. Kommunivest är en ekonomisk förening, med kommuner och landsting som medlemmar. Föreningen lånar upp kapital på världsmarknaden och lånar sedan ut detta till sina medlemmar. Räntan är mycket låg och en veritabel lånefest har präglat verksamheten de senaste åren. Nyligen drog Kommuninvest i nödbromsen och vägrade låna ut ytterligare pengar till landstinget i Jämtland/Härjedalen.
Saken med Kommuninvest är att medlemmarna är solidariskt ansvariga för föreningens lån. Faller en, faller alla.
Så, kommunen är i behov av något av ett ekonomiskt stålbad. Men ve den politiska gren som tar på sig att genomföra det. En majoritet oupplysta väljare kommer i påföljande val att straffa de partier som gör det som måste göras. Alltså blir det behövda inte gjort. Och det sakta förfallet fortsätter.
Och här kunde den här nyårskrönikan i all sin pessimism ta slut. Men det gör den inte.
Framtiden tillhör de som ser sin egna insats som viktigast för utvecklingen. Inte de som väntar på att frökenfingrade f.d. gymnasielärare i röda byxor skall fixa framtiden (läs: kommunalrådet Per Nylén). Du som gör något själv, alltså. Och vet du vad? En bra början är att nästa val, börja fundera på att inte rösta på de som så långt misslyckats kapitalt med sin politik.
(Vill du inte läsa här eller ser det som står att läsa som ett problem, då har vi en uppmaning till dig: läs inte här. Starta din egen blogg. )
Därför: Gott Nytt År! Och framtiden tillhör oss som ser en framtid för det lokala. Att vi kritiserar rådande ordning förtar inte detta faktum!
Fantastiskt BRA!
Så är det.
Lugn bara lugn! Förfäras ej du lilla hop, trots stridens larm och rop…Den dag det är aktuellt med nedläggning och därmed sanering av Domsjö industriområde, så kommer Örnsköldsviks tekniska genier att presentera en hållbar lösning, framför allt ekonomisk.
Hela industriområdet görs om till en del av Världsarvet Höga Kusten, denna kultur-och naturskyddade del av Sverige, som anses helt unik, en angelägenhet för hela mänskligheten att bevara för kommande generationer.
Tidigare problemområden har ju löst på samma sätt, industri-tippen i Köpmanholmen -idag benämnd Herrgårdsparken, ett kultur -och naturområde att ströva omkring i, med all sin skit väl dolt under 30 cm moränjord, Lungvikstippen i centrala Övik- i dag ett grönområde för lek och stoj, Alne sågverk- i dag ett naturskyddat område, etc etc.
Så vara lugna, förfära ej i onödan, utan sov gott. Allt gömmer vi under lager av jord, som vi alltid gjort här i Örnsköldsvik, och strax är området grönt och lämpligt för allehanda fritidsaktiviteter.
Det är ju jobbigt att vara bödeln som utdelar straffet för de överträdelser vi kommit överens om. Det är enklare att klappa på axeln. När det går riktigt snett kan vi hoppas på att ingen granskar oss och smyga med tveksamma överenskommelser.