För två veckor sedan publicerade Allehanda en artikel om ett möte mellan kommunala tjänstemän, politiker, ulvöbor och andra med olika typer av anknytning till Ulvön. Mötet hölls i föreningshuset på ön. Kommunstyrelsens ordförande Anna-Britta Åkerlind var där och så var också en ”samhällsplanerare”. Entreprenören Peter Hoffman – som vill exploatera ön med ny bebyggelse – delade ut kepsar med tryckt Trumptravesti: ”Make Ulvön Great Again”.
Sågverksmagnaten Sven-Ivar Markusson var även han där. Ulvö hotell ägs av familjen Markusson och åtminstone tidigare drevs hotellet av Markussons dotter. Familjen har även ett betydande fastighetsinnehav på Ulvön.
Enligt Allehandajournalisten Izabelle Nordfjell var syftet med mötet att ”[kommunen skulle] presentera sina tankar om framtiden för Örnsköldsviks utveckling när det gäller bostäder, trafik och naturområden [på Ulvön]”.
För Markusson blev mötet en besvikelse: ”Jag tycker det känns jättetrist”.
Det är som läsare svårt att få grepp om vad syftet med mötet var. Lika svårt är det att förstå vad mötesdeltagarna förväntar sig av kommunen. Helt klart står dock att Peter Hoffman vill bygga, men att lagar, regler och myndighetsbyråkrati står i vägen. Dotter Markusson har förr om åren efterlyst fler färjeturer. Att människor med synnerligen omfångsrika plånböcker vill ha något av offentlig sektor som ska gynna deras egen näring, är knappast något att förvånas över – men vad ville den lilla människan som deltog på mötet?
”Delar av presentationen var ganska luddig och vi förväntades förstå ändå. Som Ulvöbo kan jag känna att kommunen bara pratar om besöksnäring och väldigt lite om oss som bor här” sa en fastboende.
”Vi måste ha en annan utveckling, hela ön håller på att dö” säger en annan deltagare.
Om det är Peter Hoffmans byggplaner man hoppas ska ge en annan utveckling, så är det i teknisk bemärkelse förmodligen korrekt. Det är bara det att det blir en annan utveckling än den man vill se. Nybyggnationer på Ulvön kommer inte köpas av barnfamiljer som vill bo permanent på ön och bidra till att ge den ett fastboende folkliv som faktiskt erbjuder en framtid.
Allehanda har med en faktaruta i artikeln som visar befolkningsutvecklingen på ön. På 20 år har antalet folkbokförda på ön fallit från 50 till 38. Som källa anges Örnsköldsviks kommun och SCB. Tidningen redogör inte för hur de boende fördelas åldersmässigt.
En titt på Ratsit visar 36 träffar på Ulvön. Då barn och ungdomar under 16 år inte syns på Ratsit, skulle det kunna betyda att det finns två sådana folkbokförda på ön. Av de synliga 36 träffarna är endast 7 yngre än 50 år. De 36 personerna fördelas på 9 singelhushåll, 9 parhushåll och 2 hushåll med 3 personer vardera. I ett eller två av dessa hushåll kan det alltså finns ett eller två barn eller ungdomar under 16 år.
Det bor fler människor i Hädanberg än på Ulvön och åldersfördelningen är bättre i inlandet. Varken Sven-Ivar Markusson, hans dotter eller Peter Hoffman bor på Ulvön.
Inga barn – ingen framtid.
Skattemedel och EU-pengar har östs över Ulvön genom åren. Elvy Söderström rodde hem 30 miljoner kr från EU för att skapa en ”skärgård i världsklass”. Familjen Markusson fick bidragspengar från Länsstyrelsen och Nutek när hotellet skulle rustas upp. Trots det håller ön på att upphöra vara fastbebodd.
Sällanbesökarna fortsätter däremot att besöka ön, men endast under sommarsemestern. Nedan diagram visar antalet sålda biljetter enkelväg till eller från Ulvön (från eller till Köpmanholmen):
En biljett enkel väg kostar drygt 100 kr om den köps på nätet. Priset stiger till 150 kr vid kaj. Möjligheten finns också att köpa klippkort för 10 resor eller årskort.
Och det är i färjetrafiken man finner den mest extrema subventionen av (folk)livet på Ulvön.
Det är det kommunala bolaget Öviks Hamn & Logistik som ombesörjer färjetrafiken. M/F Ulvön trafikerar ön med stöd av M/F Minerva under sommarmånaderna och när den större färjan ligger på varv. Om isläget inte tillåter färjetrafik tas svävaren ”Humlan” i trafik.
Färjetrafiken är att anse som såväl färjeled som enskild väg. Därför kan den få driftsbidrag av Trafikverket. Bidraget motsvarar i princip underskottet i Öviks Hamn & Logistiks verksamhet för att driva trafiken. Beslut om bidrag fattas av Trafikverkets regionala del i Västernorrland. Någon utvärdering av trafikstatistik utförs inte. Om detta upplyser Trafikverkets presstjänst.
Hur stort är bidraget? 13,8 miljoner kr för 2024.
Eftersom det totala antalet enkelresor för samma år var 39 256, betyder det följande: för varje enkelresa mellan Köpmanholmen och Ulvön (oavsett färdriktning) så bidrog i snitt Trafikverket med ungefär 350 kr utöver det resenären betalade för sin resa.
150 kr vid kaj – 350 kr från staten. Upplevt biljettpris 150 kr. Verklig biljettkostnad 500 kr.
GÖ vet inte om Trafikverkets bidrag varit ungefär det samma de senaste 10 åren, men ingenting tyder på att så inte skulle varit fallet. Det betyder att på ett decennium har färjetrafiken tillförts (i dagens penningvärde) ungefär 140 miljoner kr.
Tycker du att det är mycket pengar? 2022 omsatte Sven-Ivar Markussons Högland Såg & Hyvleri ungefär en miljard kr och på det gjorde han en vinst om 200 miljoner kr.
Det är uppenbart att – historien oaktad och hur intressant den än är – så är Ulvön idag reducerad till att vara en turistattraktion. Därtill beroende av enorma statliga subventioner för att fortleva som sådan.
Hädanberg är det inte och bygden uppbär inga miljonstöd. Ändå finns det fler barn och ungdomar där. När besökte en delegation politiker och samhällsplanerare Hädanberg senast?
Skalmsjö? Myckelgensjö? Hemling?
I Allehandas artikel redogörs för en av de regler som sätter käppar i hjulet för exploatering på Ulvön: landskapsbildsskyddet.
Tidningen skriver:
”Landskapsbildsskydd finns till för att skydda värdet av framförallt den visuella upplevelsen av ett landskap. Skyddet reglerar till exempel bebyggelse och vägar. Det krävs tillstånd från länsstyrelsen för att utföra åtgärder som kan ha negativ effekt på landskapsbilden i dessa områden.”
I ett s.k. tematiskt tillägg till den föregående översiktsplanen (nu gällande) fastslog kommunen att vindkraft skulle inte byggas öster om E4:an. Inlandet skulle däremot fördra vindkraftparkerna.
Denna sura uppstötning över sakernas tillstånd får avslutas med det krassa konstaterandet att det är skillnad på folk och folk, likaväl som på folks olika landskapsbild.
Den som förstår, den förstår.
Det anmärkningsvärda är inte att personer som Peter och Sven-Ivar, med dokumenterad handlingskraft, förmår kommunen att presentera översiktsplanen på plats hos dem. Det beklagliga är snarare frånvaron av engagemang i Hädanberg – ett område där fastighetsvärden sjunkit till nivåer motsvarande enklare fordon, utan att detta tycks föranleda några kollektiva krav på förändring. När prisbilden kollapsar är det ett tydligt indikativ på strukturella brister – antingen är den fysiska miljön redan så degraderad att ytterligare påverkan är irrelevant, eller så föreligger andra allvarliga systemfel.
Samtidigt väcks frågor om likabehandling och yttrandefrihet: åsiktsyttringar i privata kanaler accepteras, medan invånare som framför synpunkter i formella forum misstänkliggörs. Tystnad framstår därmed, paradoxalt nog, som det enda socialt acceptabla förhållningssättet.
Därtill bör noteras att lokalpressens rapportering – i detta fall Allehanda – saknar referat från mötet i form av direkta citat. Detta försvårar en rättvisande bedömning av sakargumenten som framfördes.
En granskning av den nya översiktsplanens innehåll, särskilt i jämförelse med den tidigare fördjupade gällande Ulvön, rekommenderas. Skillnaderna är betydande och bör inte förbises.