Allehanda ökar, landsbygdspolitik sökes och L är ett döende parti

Pust. Äntligen fredag. Efter snön.

Eftersom en hel del blogginlägg den närmsta tiden kommer att handla om media, så tar vi tillfället i akt att först kommentera dagens Allehanda.

Nätupplagan innehåller en artikel om Allehandas ökade upplaga och prenumerantintäkter. Tidningen har ökat sina prenumerantintäkter med 12,7% och antalet prenumeranter med 7%. Detta beskriver man som ”succésiffror”.

Antalet prenumeranter är 10 600, fördelade på 65% digitalt och 35% papper. De digitala prenumeranterna stod för 49% av läsarintäkterna.

Till antalet är de digitala prenumeranterna sålunda 6890 stycken. Som jämförelse hade den här bloggen 10 100 unika besökare under december 2020. Bästa månad under 2020 var det antalet över 15 000.

Nu skall det noga påpekas att ”unika besökare” varken är unika eller kan förväntas vara verkliga läsare. En bloggläsare kan läsa bloggen från olika digitala plattformar – telefonen, jobbdatorn, hemdatorn, o.s.v. – och därmed räknas flera gånger. Sökmotorer ger förmodligen också en hel del tillfälliga besökare som inte är återkommande läsare. På det hela taget är vi dock mycket nöjda. Ideellt. På fritiden.

Den andra intressanta texten i dagens Allehanda är en insändare av Sandra Sörlin. Det är samma Sörlin som var drivande medarrangör i demonstrationen för landsbygdsskolornas bevarande. Ung. Frispråkig. Kvinna.

Sörlin konstaterar att det är fåfängt att tro att en aktiv politik för att öka inflyttningen till centralorten från andra kommuner, har några utsikter att lyckas. Övik är en trevlig stad, men så är också mången annan stad. Istället bör landsbygden lyftas fram och marknadsföras mot den grupp i landet som söker ett framtida liv på just landsbygden.

På kort tid är Sörlins insändare den andra insändaren på temat landsbygdspolitik, författad av en ung kvinna.

Slutligen har Erica Markusson, företrädare för L i Övik, skrivit vad som mycket väl kan komma att bli årets mest förvirrade insändare i politiksegmentet.

Markusson utgår från senaste tidens händelser i USA – stormningen av senaten – och gör det till en angelägenhet för inte bara svensk rikspolitik, utan t.o.m. Övik. Ett citat:

”…Det var en folksamling som i flera år förberetts för just den här uppgiften. De skanderade revolution, hotade oliktänkande, hånande folkvalda. Misshandlade poliser. Skadade och krävde människoliv. De vill att andra ska förnekas de rättigheter och friheter som de själva kräver. Deras ilska bottnar i att andra fått göra sin röst hörd. Det är en pöbel som skanderar att inte alla röster ska räknas. Vi känner igen retoriken. Även i Örnsköldsvik.”

Nej, det är alltså inte pöbelväldet under Black Lives Matter som Markusson beskriver. Ni vet, ett USA satt i brand, med lynchningar, mord och fullständig anarki i en rad delstater.

På vilket sätt är de amerikanska händelserna relevanta för Övik enligt Markusson? Jo, ”Om vi på allvar inte vill se samma utveckling som i USA så är det dags att sluta flörta med Åkesson och co”.

Markussons recept för att undvika att daghemmet Kronan stormas som ett resultat av någon typ av SD-samarbete, är förstås en rejäl dos ”socialliberalism”.

Den dagen högafflar vässas, facklor tänds och anletsdrag hårdnar, strax innan avmarsch mot daghemmet Kronan, i akt och mening att kasta ut kommunalrådet med flott i håret och fluga under den slappa tjänstemannahakan, vill vi gärna tro att tåget leds av en kvinna.

(Ursäkta detta dagdrömmeri).

L åkte ur Öviks fullmäktige i valet 2018. Partiet ligger konsekvent under 4%-spärren i opinionsmätningar i rikspolitiken. Det är helt enkelt ett döende parti och som sådant greppar man efter alla halmstrån man kan.

Vi är strax tillbaka med mer fakta och mindre tyckande. Tills dess: trevlig helg!

Spara PDFSkriv ut