Kommunen står i beredskap att väsentligt höja VA-anslutningsavgiften. Vi skrev om saken redan i november förra året. Se inlägget MIVA vill höja VA-avgifterna kraftigt.
Måndagen den 25 oktober ska ärendet upp i fullmäktige. Därför skrev Hasse Tavér på Allehanda en artikel om höjningen. Artikeln publicerades på nätet i lördags. Ingressen lyder:
”De senaste 50 åren har ingenting hänt. Men nu höjs avgiften för nyanslutning av kommunalt vatten och avlopp i Örnsköldsvik. Och då sker det rejält.”
Det är visserligen bra att artikeln beskriver höjningen som hög. Tavér använder t.o.m. det fantastiskt fjantiga journalistprefixet ”chock”, för att verkligen förstärka höjningens storlek.
Men.
Det var ju också den där ingressen. Hur positionerade Tavér läsaren redan i första meningen? De senaste 50 åren har ingenting hänt.
Jojo, vi tackar. Låt oss ta Tavér på orden. Med andra ord: taxan har inte höjts på 50 år. Det skulle i så fall betyda att den anslutningsavgift som gäller idag också gällde för 50 år sedan – 127 500 kr. Det är naturligtvis helt orimligt.
För att förstå hur orimligt det är, kan vi använda Statistiska Centralbyråns verktyg Prisomräknaren för att räkna om historiska pengasummor till dagens penningvärde. 127 500 kr år 1971 – för 50 år sedan – motsvaras idag av 985 869 kr.
Vi kan alltså lugnt dra slutsatsen att anslutningsavgiften har höjts sedan 1971.
Varför har förresten Miva (minst) två kommunikatörer? En tjej som figurerade i ovan länkade artikel och en karl som dykt upp i andra artiklar.
Kommunikatörerna ifråga har inte gjort något fel. Men hur mycket finns det att kommunicera egentligen? Och vad ska man med en VD till om denne inte ens visar upp sig när hans bolag vill genomdriva prishöjningar i intervallet 24-95%? Eller när hans personal gör sin anställning till reklamfunktion för sin sons företag.
Men så är det väl idag: varje hög chef i förvaltningen, kommundirektör eller VD i kommunalt bolag, måste ha förkläden och ombud som för deras talan.
Var på möte med Kommunen och Miva om Nyänget/Sörberga/Paddal igår.
De försökte sig på samma lögn där, men lade sig snabbt platt när de blev ifrågasatta.
Däremot användes samma argument om att det var omsorgen av Bäckfjärden dom gjorde att dessa områden hade valts ut, men när auditoriet ifrågasatte varför inte alla områden runt fjärden då skulle förbättras, så blev tongångarna annorlunda.
När dessutom önskemål om att Kommunen isf skulle hjälpa till med muddring gn Sandlågan dryftades, så svarade en av Kommunens tjänstemän att det kanske vore bättre att fjärden skulle få bli en insjö istället. Stämningen hamnade då snabbt som i ett 0-gradigt regn, för att uttrycka det milt. Ursäkten (?) “Vi är inte de onda” föll INTE i god jord.
Så ska ett Väldsarv hanteras!
Nu är det f ö andra gången, på två möten, som en tjänsteperson dryftar dessa tankar. Två ggr är en vana!
Noteras bör att Kommunens hjärntrust, de s-märkta Politikerna, lyste med sin frånvaro under dessa möten.