Sundsvalls kommun har förvärvat tre elbussar. Dessa ska gå i trafik i centralorten. Säljare är Norrtälje kommun. Tjänstemän på Sundsvalls kommun bedyrar att resenärerna inte kommer att märka någon skillnad.
Om detta rapporterade SVT Västernorrland i veckan.
Varför Norrtälje säljer, framgick dock inte. En enkel sökning på nätet visar följande:
Nobina trafikerar stora delar Övik, Sundsvall och Timrå då de vann Din Turs upphandling 2013. Upphandlingen avsåg perioden 2014-2022. Din Tur förlängde i våras avtalet med två år. Parallellt förlorade Nobina en upphandling i Norrtälje, som istället gick till bolaget Transdev. Och just i Norrtälje sjösattes ett elbusstest i augusti 2018. Testet skulle pågå enligt plan till juni 2021.
Vad som skedde efter juni 2021 vet vi inte. Men säkert är att när Nobina förlorade busstrafiken i Norrtälje till Transdev, så byttes bussflottan ut. Och vips får Sundsvall tre beggade elbussar, som presenteras av SVT och politiker i Sundsvall som varandes en viktig insats för miljön och något som underförstått utarbetats enligt någon slags plan.
Förmodligen köper alltså inte Sundsvall bussarna och Norrtälje säljer inte heller. Det kostar helt enkelt 2,4 Mkr att få Nobinas elbussar i trafik. Över vilken tid den kostnaden ska betraktas, rapporterar inte SVT. Journalister förstår oftast inte ekonomi och kan fås att rapa nära nog vad som helst på det området.
I själva verket handlar det alltså om de sjuka effekter som ”new public management” ger upphov till, när verksamheter med offentlig huvudman ska teckna mycket långa avtal med utförare efter bisarra offentligupphandlingsprocedurer. Nobina stod plötsligt utan elbussuppdrag i Norrtälje och krängde på Sundsvall tre av de övertalig bussarna, antingen i ett köp eller någon form av leasing.
Själva konceptet ”elbuss” förtjänar också en kommentar. Propagandisterna på SVT formulerar sig på ett sådant sätt att konsumenterna av deras skräpjournalistik ska uppfatta att nu sker något nytt, modernt och miljöräddande. Så är det förstås inte. Elbussen lider av samma problem som elbilen – en total omdaning av samhället till batteridrift ger makalöst stora behov av diverse metaller och mineral, vars framställning i sig är fossildriven och utgör ett miljöproblem.
Och för att göra saken extra bisarr, så gäller detta: eldriven kollektivtrafik är inget nytt. Järnväg och spårväg känner alla till. Mindre känt är trådbussen. Det är helt enkelt en elektrisk buss som körs på samma sätt som en spårvagn. Mindre kända i Sverige. Desto mer använda i utlandet. (Bra artikel om trådbussar kan läsas här).
Trådbussar trafikerade flera linjer i Stockholm på 40- till 60-tal. Inte minst en modell tillverkad av Hägglunds:
Idag finns trådbussar i svensk trafik endast i Landskrona. Detta trots att det är ett synnerligen bra kollektivtrafikslag. Den moderna trådbussen kan ha ett mindre batteri som möjliggör att kortare sträckor körs utan kontaktledning. Det förenklar givetvis byggandet av ett trådbussnät och bussarna kan hantera trafiksituationer där framkomligheten av olika skäl är begränsad på ordinarie rutt.
Unga socialdemokrater som idag ropar sig hesa efter s.k. ”satsningar” på kollektivtrafik, kan lämpligen ta sig en funderare på vad deras parti sysslade med på 60- och 70-tal. Och ni som tror att Sverige är något slags miljöföredöme och bäst i klassen – ni är grundlurade.
Fler inlägg
Så skapas en oligark – med skattepengar och S goda minne
Vattenpipa det nya normala: tobaksfabrik avslöjad i Domsjö
Flygplatshaveriet fortsätter – nu i ny politisk regi