Kommunstyrelsens ordförande respektive vice ordförande; Anna-Britta Åkerlind och Johannes Nordin. Bild: Örnsköldsviks kommuns pressrum.

Idag kommer Anna-Brita Åkerlind att deltaga i ett seminarium i Almedalen på temat ”Inrikesflyget – en överlevnadsförutsättning för Sverige”. Arrangörer är kommunerna i Västernorrland, Region Jämtland, Region Västernorrland, samt Umeå och Luleå kommuner. Seminariet beskrivs med följande ord:

”Sverige är ett stort land i behov av bra kommunikationer. Ryggraden i svenskt inrikesflyg är trafiken Stockholm-norra Sverige, som delvis monteras ner. Hur kan vi skapa bärkraft för drift och utveckling av flyget med en koppling till de transportpolitiska målen som bidrar till omställning?”

Evenemanget kommer att direktsändas på Youtube:

Den citerade beskrivningen använder uttrycket ”monteras ned”. Vi känner igen det från välfärdsdebatten: inte sällan uttrycker man sig om offentlig sektors tjänster på det sättet – de ”monteras ned”. Saken handlar då om centralt planerade och skattefinansierade tjänster inom vård, skola och omsorg. Nu vill Åkerlind et consortes låna in retoriken till norra Sveriges inrikesflyg.

Det är alltså någon annans fel att flyget går kräftgång. Någon ”monterar ned” flyget.

Framställningen är falsk. Ingen monterar ned flyget. Tvärtom omfamnas den kommunala verksamheten Örnsköldsviks Airport av såväl de kommunala politikernas som statens omsorg på ett sätt som nära nog ingen annan kommunal verksamhet kommer i närheten av.

Anledningen till flygets kräftgång är mycket enkel: vi invånare efterfrågar inte dess tjänster i en omfattning som ens är i närheten att utgöra grund för driftandet av en flygplats på kommersiell grund.

Långa perioder har inget flygbolag varit intresserat av att flyga på Örnsköldsvik, annat än som statligt upphandlat nödflyg. Samma sak gäller Kramfors flygplats. Samtidigt har Umeå haft trafik hela tiden. Det kallas marknadsekonomi och saken blir extremt tydlig om man tar en titt på Örnsköldsviks Airports årsredovisning för 2024.

Flygplatsen fakturerade kunder totalt 22,4 miljoner kr förra året, men hade driftkostnader om 66,2 miljoner kr. Det gav ett makalöst underskott om knappt 44 miljoner kr, av vilket staten finansierade runt 10 miljoner kr. Resterande 34 miljoner kr belastar kommunen i konkurrens med kärnverksamhet inom skola och omsorg.

Återigen: få andra kommunala verksamheter får ett sådant stöd.

Men nu ska minsann SAS börja flyga på Örnsköldsvik igen! – kanske någon utbrister. Ännu har det inte skett, men säkert är att flygbolaget har aviserat sådana planer. Hösten 2025 eller våren 2026 har nämnts som möjlig starttid.

Det hela är rätt märkligt. Varför skulle förhållandena idag vara bättre än igår vad gäller passagerarunderlag? Tåget blir allt bättre på att konkurrera och om något kommer tåget att förbättras kraftigt inom överskådlig framtid: SJ upphandlar nya tågset för sträckan Umeå-Stockholm och det är bara en tidsfråga innan avsnitten med enkelspår på sträckan byggs bort.

En möjlig förklaring är politisk påverkan på SAS. Nato-medlemskap och BAE Systems Hägglunds – höga herrar måste kunna flyga till Gideå i denna nya verklighet. Men även om det skulle vara så, har det föga att göra med marknadsekonomi. Och även om SAS får lönsamhet i sina påstått kommande avgångar, så återstår det att se om flygplatsen blir lönsam. Eller som minst inte en förlustverksamhet.

Skulle ovan vara lite för krångligt att ta till sig, så kanske det är enklare med: att en kommun med knappa 56 000 invånare, negativ befolkningsutveckling och kraschade födelsetal ska ha en egen kommunal flygplats – är fullständigt knäppt.

Tänk om politikerna skulle sysselsätta sig med födelsetalen istället? På det att vi må ha en framtid i egen regi, istället för en framtid påförd utifrån.