I förra avsnittet introducerade vi landsbygdsutvecklare Lena Lindströms skapelse Bygdsam. Det saluförs som en gemensam ansträngning mellan kommun, föreningsliv och näringsliv. Men vi menar att det intet annat är, än ett försök av kommunen att stärka greppet om föreningslivet och genom detta påverka samhället i socialdemokratisk riktning. Gör idrottsklubbar, hembygdsföreningar och nykterhetsrörelse beroende av kommunens goda vilja och allmosor, på det att då kan kommunen styra dessa organisationer i den riktning man önskar. Alltså en slags kommunalisering av föreningslivet.
Förlagan till Bygdsam är Cesam. Den senare beskrivs på dess hemsida som:
Projektet med Cesam inleddes år 1998, ett samverkansprojekt mellan näringsidkare och fastighetsägare i centrala Örnsköldsvik samt Örnsköldsviks Kommun. Cesams mål är att verka för ett intressant och mer aktivt centrum både för kommuninnevånare och besökare, samt stimulera till ökad handel och bosättning. Vår verksamhet kretsar kring olika inslag av förbättringar i stadskärnan som t.ex. vinterbelysning, modernisering av det populära Örnkortet, samt aktiviteter i stadskärnan mm.
Cesam är en förkortning för Centrum i samverkan. Notera att på Cesams hemsida framkommer inte vilken typ av organisationsform Cesam är. ”Samverkansprojekt” betyder nämligen ingenting. Är detta en ideell förening? En ekonomisk förening?
Nej. Cesam är ett aktiebolag. Och heter inte Cesam. Inte ens ”Centrum i samverkan”. Aktiebolaget heter ”Centrumlyftet i Örnsköldsvik AB” och ägs till 40% av Örnsköldsviks kommun, 20% av Centrumföreningen och resten av fastighetsägare, t.ex. Byggsigurd, Centrumfastigheter och O Tjernbergs Byggnads.
Kommunen har sålunda en minoritetspost av aktierna. Bolaget behöver inte följa regler för kommunla bolag, t.ex. offentlig upphandling.
Låt oss för enkelhets skull kalla ”Centrumlyftet i Örnsköldsvik AB” för just ”Cesam”.
Några frågor infinner sig omedelbart för den nyfikne: Vem eller vilka kontrollerar Cesam? Hur finansieras verksamheten? Vad är verksamheten?
Vi början med den första frågan. Cesams styrelse har 6 ledamöter:
Ragnhild Backman
Lena Lindström
Fredrik Nordin
Eva-Karin Öman
Anna-Karin Sångberg Nordell
Hanna Lundberg
Vilka är dessa? Ragnhild Backman är fastighetsägare modell större i Övik. Även Fredrik Nordin kommer från fastighetssektorn. Lena Lindström är landsbygdsutvecklaren som inget annat är än en socialdemokratiskt styrd byråkrat. Då borde resten komma från stadens näringsidkare, eller? Nja.
Hanna Lundberg är anställd på Cesam. Vi gissar att det knappast är näringsidkarna eller fastighetsägarna som tyckt att det varit en god idé att personalen skall in i bolagsstyrelsen. D.v.s. Hanna Lundbergs styrelseuppdrag tillkomme och ske på kommunens vilja. Amen.
Men näringsidkarnas representanter då? Jo, i den digra floran av näringsidkare i staden har man valt en representant, Eva-Karin Öman, från café UH, samt en hälskostbutiksinnehavare, Anna-Karin Sångberg Nordell. Vi tycker det är på sin plats här att nämna vilka verksamheter man inte tagit in i styrelsen: Clas Olsson, Systembolaget. Åhléns, … Dessutom är inte Café UH en näringsidkare i egentlig mening, ty huvudmannen EFS Ungdomshem är en ideell förening. Med tanke på att kommunen år 2016 köpte fika på Café UH för 61 000 kr lär Eva-Karin Öman snällt göra som Lena Lindström säger.
Näringsidkare förresten. Cesam ägs till 20% av Centrumföreningen och man kan tänka sig att detta skall föreställa vara näringsidkarnas representation i Cesam. Men vad är då Centrumföreningen för något? En ideell förening registrerad hos Bolagsverket 1998-04-30. Cesam registrerades 1998-04-29. Man kan alltså tro att Centrumföreningen startades mer eller mindre på order av kommunen. Någon naturligt framvuxen sammanslutning bland stadens handlare och övriga företagare är det med stor sannolikhet inte.
Vi slår därför fast detta: kommunen kontrollerar helt och hållet Cesam.
Nästa fråga var hur verksamheten finansieras. Kommunen petar in 300 000 kr per år i driftstöd, länk. Om fastighetsägarna och Centrumföreningen betalar lika mycket per aktie så betyder det en grundplåt på 750 000 kr. Men omsättningen (2016) var knappt 3 miljoner kr. Var kommer resten av intäkterna ifrån?
Årsredovisningen ger ingen ledtråd. Den är närmast obehagligt sparsmakad. Bolagsverket anger att:
En årsredovisning ska vara upprättad på svenska och innehålla följande delar, i denna ordning:
förvaltningsberättelse.
resultaträkning.
balansräkning och.
tilläggsupplysningar (noter).
Men noterna i Cesams årsredovisning (2016) ger ingen ledtråd till varifrån bolagets intäkter kommer. I förvaltningsberättelsen, som är extremt kortfattad och intetsägande, nämns endast detta:
Finansiering av verksamheten sker till största delen med hjälp av driftbidrag.
Det som kallas förvaltningsberättelse uppfyller inte heller Bolagsverkets krav på sådan. Återigen från just Bolagsverket:
Förvaltningsberättelsen ska innehålla information som inte redovisas i balansräkningen, resultaträkningen eller noterna men som är viktig för bedömningen av företagets ställning och resultat. Informationen ska ge en rättvisande översikt över utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat.
Förvaltningsberättelsen i Cesams årsredovisning uppfyller inte alls ovan.
På allabolag.se kan man dock utläsa att Cesam fakturerat Örnsköldsviks kommun 1 155 100 kr under 2016. För vad kan man undra?
Det har vi tagit reda på och vi kommer redogöra för detta i nästa avsnitt i serien om kommunalisering av föreningslivet. Vi roar oss med det s.k. örnkortet, tittar på ett “event” och ser över Cesams medlemsmatrikel. På återseende.
Fler inlägg
Blandad kompott
Det ska löna sig att vara politiker – exemplet Sonidsson
Så skapas en oligark – med skattepengar och S goda minne